Den som vågar sig in på ett nätforum för konstnärer kommer troligen att stöta på en hetsig diskussion som är minst sagt svår att hänga med i.

Det börjar enkelt: Någon frågar om skillnaderna mellan att titta på ett foto och titta på en målning, vilket utlöser en mängd funderingar utifrån personliga erfarenheter. En konstnär föredrar att använda foton som referens, en annan tycker att fotografi har sin plats, men är begränsat i vad det kan göra. Snart får någon tunghäfta i ett försök att definiera abstrakta idéer som ”verklighet”, ”estetik” eller ”perception”; och sedan introducerar någon en hal konsthistorisk term som ”impressionism”, ”fotorealism” eller ”hyperrealism”.

Under tiden börjar några deltagare att flörta med filosofiska koncept som "epistemologisk idealism" och "epistemologisk realism”. Perifera uttalanden. Klargörande frågor. Mer jargong. Allmän förvirring. Vid det här laget börjar man ifrågasätta själva existensen.

Om uttrycket ”camera obscura” dyker upp för att beskriva en tidig optisk apparat som en del gamla mästare ska ha använt sig av, så se upp: nu följer försvarstal och möjlig smutskastning. Diskussioner på nätet kan vara det närmaste som dagens avbildande konstnärer kommer ren kampsport.

Varför har fotografi och digitala bilder så stor makt över konstnärer, och varför ger det näring åt så heta debatter?

Varför har fotografi och digitala bilder så stor makt över konstnärer, och varför ger det näring åt så heta debatter? En del av förklaringen är att denna teknologi går rakt in i hjärtat av bildmakandet, den visuella konstnärens primära verksamhet.

Teknologi har en förmåga att gradvis sippra in i människors blodomlopp, i smyg. Den förändrar vår perception, tänkande och kommunikation. Idag skickar vi meddelanden till folk som sitter en halvmeter ifrån oss. Det är svårare att lita på våra egna instinkter utan bekräftelse från internets ansiktslösa skaror. Det är mest bara bönder och seglare som tittar på himlens färger och fåglars beteende; de flesta av oss tar fram en väderapp.

När vi får tillgång till en typ av verklighet förlorar vi kontakten med en annan. Samma sak gäller för konst.

De av oss som sitter här på 2000-talet känner bara till den här verkligheten där fotografi finns överallt. Vi minns vår barndom genom ögonblicksbilder, annonser lockar med glamourösa bilder, och nästan alla har en kamera i fickan. Kanske har vi alla, utan att veta om det, förlorat förmågan att se utan teknologi.

Världen enligt Nikon ser ganska annorlunda ut än världen enligt en blyertspenna.

Denna miljö har djupgående konsekvenser, inte bara för professionella konstnärer utan för alla med en synnerv. Barn lär sig att tolka vad de ser genom de verktyg man ger dem. Världen enligt Nikon ser ganska annorlunda ut än världen enligt en blyertspenna. Och i skolan i dag är det vanligare att eleverna behärskar slutartid än skillnader i nyans och valör.

Vad kan bäst avbilda verkligheten, en kamera eller en konstnärs öga och hand? Är en målning som skapades med hjälp av ett foto med nödvändighet sämre? Är en målning mer imponerande om den ser lika verklig ut som ett foto? Hur verkligt är ett foto egentligen? Och om den resulterande bilden är visuellt tilltalande, spelar det då någon roll hur den skapades? Var och en av dessa frågor är källor till strid.

I den här artikelserien i nio delar, som vi kallar ”Vid mötespunkten”, kommer vi att prata med olika personer som jobbar med bildkonst: grundaren till en traditionell ateljé; en lärare i realistisk teknik; målare som använder foto som referens; målare som inte gör det; konstnärer som har fotografi som främsta medium men som influeras av realistiskt måleri.

Vi vill påpeka att denna artikelserie tar upp fotografi enbart i relation till det västerländska representativa måleriet. Österländsk konst och konst från ursprungsbefolkningar kan ha sina egna sätt att relatera till fotografi, men fysisk exakthet är inte lika viktigt i dessa traditioner som den är i den västerländska traditionen. Fotografiet utgör inte samma hot mot de flesta av dessa konstformer.

Alla står vi som den blinde mannen framför denna elefant, men det är värt att prata om det. Konstnärer och konstkritiker har redan pratat sig hesa i sina egna kretsar. Det är dags för andra att sätta sig in i frågan och säga sitt.

Nedan följer de konstnärer som medverkar i serien: