Det här är del 5 av 9 i en artikelserie om mötet mellan måleri och fotografi. Övriga delar kan du allteftersom hitta under introduktionen ”Därför tvistar konstnärer fortfarande om fotografi”.

Fotografiets utbredning har i grunden förändrat hur den representativa konsten skapas och upplevs i modern tid. I artikelserien ”Vid mötespunkten” undersöker vi hur några av dagens konstnärer ser på saken.

Det första folk noterar när de ser ett av Doug Bloodworths verk är ett vackert foto. Sedan börjar de identifiera bekanta föremål i röran: klassiska seriestrippar, en serietidning, brädspelet Monopol, ett leksaksgevär, halvätna bakverk, M&M’s.

Tittar de närmare upptäcker de att det inte är ett foto utan en oljemålning.

– De blir förvånade över att den är gjord från grunden på en tom duk, säger David Muller, ordförande för sajten photorealism.com.

Muller representerar Bloodworth och många andra fotorealistiska målare och skulptörer.

Långsam konst

För betraktaren varar ”där fick jag dig”-effekten i något ögonblick, men Bloodworth ägnade två månader åt att skapa det.

– Först får jag en grov uppfattning om vad jag ska avbilda, sedan sätter jag och min hustru upp ett stilleben som vi belyser med lågt ljus så att det får långa skuggor, berättar Bloodworth i en telefonintervju.

– Sedan tar jag 20 till 100 foton, samtidigt jag hela tiden omarrangerar och förändrar ljuset. Mitt måleri är ett kollage av information från många olika foton.

Efter den initiala uppställningen jobbar han metodiskt över bit för bit av duken, med utgångspunkt i många foton och i verkligheten. En ruta på runt sju kvadratcentimeter brukar ta fyra timmar. En typisk Bloodworth-duk är 120-150 cm bred.

Av den anledningen är det inte så många konstnärer som ägnar sig åt fotorealistiskt måleri, säger han.

– Det är nästan omöjligt att hitta nya representanter, för kompetensen som krävs för att måla någonting som är tillräckligt bra för att lura ögat är nästan en på miljonen. Jag tror inte att vem som helst har det tålamod som krävs.

Mullers främsta gallerier är belägna nära turiststråken i Key West, Chicago och Los Angeles.

– Turister tittar in, och överraskningsmomentet blir en del av minnet från den resan. Men det är klart, 90 procent av dem som köper något åker hem med en bild ur den begränsade upplagan av Giclée-utskrifter. Ett original ser man inte så ofta, med tanke på den tid det tar att förbereda och måla den.

Motreaktion

Definitionen av fotorealism varierar, men alla kan hålla med om att konstnären använder fotografi som grund för ett konstverk som skapas med ett ickefotografiskt medium. Fotorealismen, med sin tonvikt på visuella detaljer och livlighet, tros ha kommit som en motreaktion på 1960- och 70-talets popkonst, expressionism och minimalism.

Bloodsworth har en examen i kommersiell design och har många års erfarenhet av att att göra reklamskyltar (från den tiden då de målades för hand, och inte var utskrifter som klistrats på i fyrkanter i affischstorlek) och karikatyrer i nöjesparker.

Han använder fotografi som referens i allt sitt skapande, även om man kan diskutera huruvida Bloodsworth – och merparten av de konstnärer som Muller representerar på photorealism.com – kan anses vara en fotorealist fullt ut. Alla använder foto som grund i sitt arbete, men det är okart om någon av dem har som avsikt att strikt avbilda ett foto. Det är också omöjligt för en människohand att kopiera ett fotografi exakt, utan minsta variation. På sätt och vis är det meningslöst att försöka avgöra om det är en fotorealist eller inte, eftersom det finns lika många sätt att använda foto som det finns konstnärer som använder dem, och hur ”korrekt” en målning är i förhållande till ett foto är bara en gradfråga.

Bloodsworths hantverk är att balansera en korrekt återgivelse av föremålets fysiska egenskaper med att skapa en stämning som fångar betraktarens intresse.

– Jag gör avvikelser från fotot för att överdriva former, utelämna saker och förbättra saker. Så man är inte slav under fotot – målet är att tolka, inte kopiera, fotot för att att passa dina behov, säger han.

För att lyckas med detta måste Bloodsworth, liksom alla konstnärer som försöker göra en övertygande avbildning av verkligheten, besitta en del av de kompetenser som konstnärer som målar verkliga livet.

– Man måste förstå vad det är man målar, inte bara kopiera färg från ett foto till en målning. Man måste förstå formen på föremålet som man målar av. Hela processen handlar om att fatta beslut om vad man ska ta med och vad man ska utelämna, säger Doug Bloodsworth.

Så fort det finns en passage som han är osäker på hur han ska utföra slutar han att titta på fotot. Och ifall fotot inte hjälper lämnar han duken och tar en titt på föremålen i ateljén. Det verkar som att fotografi inte har alla svaren ens för en fotorealist.

Doug Bloodsworths influenser, enligt Doug Bloodsworth:

Harold Zabady
”Harold är en mästare på gator. Varje gång jag ser en av Harolds målningar känns det som att jag är tillbaka i New York City.”

Jim Jackson
”Jims matchbook-serie är ett fotorealistiskt mästerverk. Men en lika viktig del är att det för betraktaren tillbaka till sin smekmånad, till ett speciellt jubileum eller examensmiddag eller familjesemester.”

Johannes Westmark
”Jag älskar Johannes förhållande till vin och allt kring vin. Hans Corkhenge-serie, i vilken han blandar Stonehenges underverk med vinkorkar, är verkningen hans pièce de résistance.”

Mark Schiff
”Mark är den mentor som alla fotorealister ser upp till. Han har väglett för alla oss som försöker avbilda strandfynd och vrakgods i olja. Marks mest kända verk inkluderar teaterns godisdiskar och en rad scener från den Brooklyn-baserade seltzer-mannen.”

Rich Conley
”Många moderatorer frågar mig varför jag är besatt av karikatyr. Jag älskar karikatyr eftersom jag anser att det är raka motsatsen till fotorealism, och ändå är talangen som krävs så likartad. Rich Conley anser jag är en av USA:s bästa på karikatyr idag.”