I "Mästarens tråd" delar verksamma konstnärer med sig av sina tankar om ett mästerverk som inspirerar deras pågående arbete.

Mitt konstnärsskap hämtar inspiration från livets källa, och från allt det som påverkar mitt liv i min vardag. Under en tidig period i min utveckling kände jag att jag behövde hitta något ytterligare som kunde förfina mig på den väg jag ville gå i mitt konstnärskap.

Som av en slump hittade jag en gammal bok om den rysk-ukrainske konstnären Ilja Repin på ett antikvariat i Stockholm, som jag köpte för en struntsumma. Jag upptäckte snabbt att hans måleri var det jag sökte, och vad det främst handlade om var ”kraft”.

Repin har verkligen tagit detta till sin spets, särskilt då han målar av det okuvade galna folket; kosackerna. Här finns inga gränser, och han är inte ”lagom tämjd” på något sätt. Han går ohämmat rakt på källan, utan krusiduller, och målar av den.

Repin är mycket skicklig med linjeteckningen. Han använder penseln på ett sådant sätt att han med de små, små nyanserna får fram de specifika uttrycken hos varje karaktär som finns i målningen. Och i hans måleri finns en livsnerv och en vitalitet som är imponerande att se. Oavsett vilken figur man tittar på i den här målningen, om de så bara står rakt upp och ner, så finns det någonting där, varje figur har ett berättelse att berätta. Jag kan uppleva en innerlighet i hans måleri som man annars inte upplever så ofta.

Under mina tidiga år som konstnärselev var jag totalt fascinerad av Repin, och undrade hur jag skulle kunna bli som honom – eller snarare att lära mig att måla som honom. Jag gjorde därför några exakta kopior på hans verk för att förstå hur han tänkte. Jag upptäckte snart att vi hade vissa likheter i att tolka verkligheten och den själ som den avspeglar, men att Repin hade tagit steget längre i sitt måleri än jag själv. Men helt klart fanns det något som jag, från hans sätt att tänka, kunde bygga vidare på, fast på mitt sätt.

Den berömde psykiatern, psykologen och filosofen Carl Gustav Jung upptäckte i sin forskning om själen, att allt har en själ. Han gav ett exempel; att en papperstuss som ligger på en vattenpöl och flyter, som sedan vinden greppar tag i och för till den andra sidan av pölen, också är en form av liv. Jag tror det ligger något i det, och därför ser jag heller inte några begränsningar i mitt måleri, utan precis allt som finns runt omkring en har en själ.

Repin var en dörröppnare för mig en gång, för mitt tänkesätt, och för min utveckling. Idag ser jag mig själv som något sorts forskningsprojekt där jag försöker utveckla mig själv ungefär såsom en idrottsman gör, eller som när en tonsättare ska skriva ett nytt symfoniskt musikstycke utifrån ett tomt blad, med omgivningen som sin inspirationskälla.

När jag målade av Biskop Esbjörn Hagberg arbetade jag specifikt med uttrycket i hans ögon, som är det som många känner igen sig i när det gäller hans personlighet. Med Repins tekniker i kombination med mina egna så gavs möjligheten att hitta själen i bildform när jag målade tavlan.

I min värld är allt omkring oss konst, och Ilja Repin är en konstnär som genom sin teknik hittade ett sätt att tolka en livsnerv. Jag tror det är viktigt att lära sig från de gamla mästarna, samtidigt som det är angeläget att bryta den komfortzon som det innebär att stödja sig på deras kunskaper. Att kunna bli bekväm med det okända är också viktigt, och att kunna gå den vägen i sitt konstnärliga skapande.

Tony Warren föddes 1961 i Tyskland, pappa var amerikan och mamma svenska. När han var några år gammal flyttade familjen till Ockelbo i Sverige där han växte upp. Under mitten av 1990-talet utbildade han sig i figurativt måleri på ”The School of Representational Art” i Chicago, USA. År 2010 målade Tony tavlan "Tillgivenhet" som var en av de officiella lysningsgåvorna till Prinsessan Victoria och Prins Daniel. Idag är han verksam som konstnär i Borås där han bott sedan 2012.