I städer jagar polis och rättsvårdande myndigheter ”kriminella”, i skogen får män med vapen fri lejd av regeringen. Nu ska man inrätta en jaktvårdsmyndighet där jägarkåren får full rätt att besluta om jaktmetoder och arter, precis enligt egen önskelista, skriver hundpsykologen och naturdebattören Charlotte Swanstein.
Det är frapperande beslut som sker i regeringen inom landsbygdsavdelningen – dumhet går före forskning och folkviljan. Extremt få röstade fram nuvarande regering på uttalanden om att fortsätta kalhugga vår gammelskog och att halvera vargstammen – de fick sitt mandat för att minska invandringen, få ordning på svensk skola och på vården samt inte minst för att stoppa gängkriminaliteten. Det var därför som SD fick tillgång till regeringskorridorerna och regeringen sitt mandat.
Ändå envisas regeringen med att vargstammen gör sådan skada att den måste utrotas. ”Riksdagens Fiske och Jaktklubb” är en partipolitiskt obunden och från andra organisationer fristående ideell förening, enligt egen utsago. Men självklart finns inblandning från jägarförbunden. De har som ändamål att i riksdagen och i samhället verka för att öka kunskapen och utveckla intresset för jakt, fiske, vilt och viltvård bland beslutsfattare och allmänhet. Dessutom åtnjuter medlemmarna i denna klubb sekretess, och då blir det svårt att hävda att riksdagsledamöternas arbete är transparent och att svenska folket inte blir förda bakom ljuset i jaktcentrala frågor av riksdagshusets makthavare; så växer nepotism fram. Dessutom får de med jaktintresse, vilka är max tre procent av befolkningen, hjälp i sin sak när flera av de stora medierna aldrig belyser vad jakt faktiskt åstadkommer, hur och vad som sker, om det inte kommer från jägarens synvinkel.
Naturens djur är inget man tar hänsyn till och inte heller beskriver man deras roll – en roll som faktiskt människan bara förstör, sett till behovet av biologisk mångfald.
Fridlysning innebär för arten att man inte får döda, skada eller fånga den. Fåglars fridlysning gäller även deras ägg och bon.
Birdlife Sverige är en bland flera naturföreningar, som liksom naturturismföretagen i landet ställer sig kritiska till delar av Naturvårdsverkets hemställan för strategi av svensk viltförvaltning vilken grundar sig i synen på att ”jakt, viltturism och annat brukande av vilt inte ska begränsas av omotiverade hinder”. Utgångspunkten är att det ska främjas samt att så många arter som möjligt ska vara föremål för ”allmän jakttid”, en blåkopia av jägares önskelista.
Jakt är ett särintresse och behöver nya regler.
Vad anser Naturvårdsverket att ”omotiverade hinder” är?
Tyvärr speglar detta vilket oproportionellt stort inflytande jägarintresserade har, inte minst i riksdagen där en avsevärt stor andel av ledamöterna är medlemmar i Riksdagens jaktklubb, jämfört med hur stor del av Sveriges befolkning som inte är jägare. Medborgare som protesterar och inte vill se jakt i den utsträckning som den sker, vi når inte fram och får inte lika rätt att höras genom våra protester och vår sakliga framställan.
Jakt är ett särintresse och behöver nya regler:
• Förbud mot motorfordon vid jakt.
• Endast en hund får medverka vid jakt.
• Kontroll av jakthundarnas liv och status ska ske inför varje höstjakts start av utbildad person.
• Uppskjutning ska göras inför varje hösts jaktstart under kontroll av myndighetsperson, vilken eftersöksjägare skall upphöjas till och avlönas av länsstyrelser och staten.
• Art och habitatdirektivets skrivelser måste följas, till exempel: licensjakter på skyddat vilt får ej ske. Under parningstid ska djur också vara skyddade.
• Vapen ska inte förvaras hemma, utan ska förvaras enligt konstens alla regler för vapenförvaring, via den nyinrättade myndighetsanställda eftersöksjägaren.
• Samtliga jaktvapen ska vara ”uppmickade” – vilket innebär att man ska kunna höra vad som pågår i och under jakten. ”Uppmickade” betyder att en mikrofon ska vara knuten till vapnet, det borde vara lika självklart som det är i andra liknande fall, eftersom djurs liv måste respekteras, något som inte sker i dag.
Charlotte Swanstein
Hundpsykolog och naturdebattör
