Sverigedemokraterna driver på för att ändra slutdatumet för att sälja nya bensin- och dieseldrivna bilar. Även andra länder, som Tyskland och Italien, opponerar sig mot ett slutdatum 2035. Det är inte rimligt att hålla fast vid ett beslut som riskerar ekonomi och arbetstillfällen i Sverige och i Europa, skriver Thomas Morell (SD).
I dagarna offentliggjorde EU-kommissionen sin handlingsplan för den krisande europeiska fordonsindustrin. Planen innehåller bland annat stimulanser för köp av elbilar, stöd för inomeuropeisk batteritillverkning och lättade utsläppskrav. Återigen kan vi se hur det ideologiskt drivna socialistiska blocket både här hemma i Sverige men även i EU drivit klimat och miljöpolitiken in i en återvändsgränd.
Av de globala utsläppen av växthusgaser kommer mindre än en tusendel från Sverige.
För dem som inte minns så antogs den 28 mars 2023 formellt förordningen om skärpning av normerna för koldioxidutsläpp från nya personbilar och nya lätta nyttofordon till 2035. Det innebär att bara nya bilar med nollutsläpp – i praktiken elbilar – får säljas. Med andra ord innebar lagstiftningen ett förbud mot nya bilar och nyttofordon med förbränningsmotorer från och med 2035. Detta var ett orimligt beslut, vilket stora bilproducerande länder som Tyskland och Italien tydligt pekade på. Så sent som hösten 2024 backade dessutom den brittiska Labourregeringen från planerna på att införa ett totalförbud mot nya bilar som helt eller delvis drivs med bensin eller diesel. Motiveringen var primärt otillräckliga förutsättningar för elbilsutvecklingen.
Utgångspunkten för att förbjuda försäljning av nya bensin och dieseldrivna bilar från och med 2035 har varit att det råder klimatnödläge. Låt oss dock dissekera detta med klimatnödläge avseende svenska förhållanden.
Enligt FN:s klimatpanel ligger de globala utsläppen av växthusgaser på 60 miljarder ton koldioxidekvivalenter per år. Mindre än en tusendel av dessa kommer enligt Naturvårdsverket från Sverige. Om hänsyn tas till att Sveriges växande skogar tar upp det mesta av våra utsläpp så är vi redan i dag nära netto noll vad gäller territoriella utsläpp.
Hur ser då utvecklingen avseende elektrifieringen ut för svenskt vidkommande? I Tidöavtalet fokuserar Sverigedemokraterna och regeringen på att laddinfrastrukturen ska byggas ut. Medlen för utbyggd laddinfrastruktur fördelas mellan stöd till publika laddstolpar för lätt trafik och stöd till elektrifiering av tunga transporter med mera. Satsningen har två fokus: dels att stötta områden där utbyggnaden i dag går långsamt, till exempel i glesbygd där det behövs en tätare laddinfrastruktur och där de ekonomiska förutsättningarna för drift av denna är sämre, dels att riva hinder och sänka kostnaderna och ställa krav på utbyggd laddinfrastruktur. Vid sidan av detta fortsätter även utbyggnaden av infrastrukturen för elektrifierade tunga transporter.
Utifrån Tidöavtalet har vi nu förstärkt och förlängt satsningar på laddinfrastruktur för såväl lätta som tunga fordon. Vi har tillfört ytterligare budgetmedel till området och vi har lagt utredningsdirektiv för att undanröja hinder för elektrifieringen av transportsektorn. Vi har även satsat på tunga eldrivna och andra miljövänliga lastbilar och arbetsmaskiner. Därtill har vi infört ett tillfälligt marknadsintroduktionsstöd för lätta ellastbilar. Samtidigt gör vi en omläggning av energipolitiken för att möta behovet av fossilfri el, det vill säga planerbar kärnkraft. Med detta sagt kommer Sverigedemokraterna både i Bryssel och här hemma i Sverige att driva på för ytterligare förändringar avseende slutdatumet för förbudet mot att sälja nya bensin- och dieseldrivna bilar. Det är inte rimligt att hålla fast vid ett slutdatum som riskerar en nedgång i ekonomi och arbetstillfällen i Sverige och i Europa. Däremot ser vi att inriktningen att gå mot en elektrifiering av transportsektorn är rimlig, men då i en takt som har folklig acceptans och praktiska förutsättningar för att lyckas, både inom EU och här hemma i Sverige.
Thomas Morell (SD)
Vice ordförande Trafikutskottet Riksdagsledamot
