Tony Warren är konstnären som blev känd för svenska folket när han överlämnade sin målning ”Tillgivenhet” i bröllopsgåva till kronprinsessan Victoria och Prins Daniel. Den gången var det ett stilleben,  men oavsett motiv så handlar det för Warren alltid om samma sak – att få fram livssjälen.

Redan när Tony Warren bodde i USA blev han kontaktad av kungahuset som var intresserad av hans måleri. Men det var först några år senare, när han började måla en hyllningstavla till brudparet i sin ateljé i Ockelbo, som hans måleri så småningom kom att hamna på den kungliga slottsväggen. Det var heller ingenting han hade räknat med från början, utan något som hände mer av en slump.

– Jag hade redan en köpare på tavlan, men sedan kom folk in till ateljén och tyckte att det här borde ju bli en bröllopsgåva istället, berättar han.

Så blev det också till slut, och sedan dess har han fått i uppdrag att måla av både biskopar och politiker i Sverige.

Kvalitet och djup

Tony Warren är ytterst noga med allt han gör. Enligt honom själv är han ”en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna”. Men tävlandet är bara riktat mot honom själv, och fungerar som en sporre till utveckling.

– Jag ser inga begränsningar i det jag håller på med. Finns det en tanke så finns det en möjlighet, så brukar jag tänka, säger han med lugn och självklar stämma.

Ett själsligt och inträngande måleri, det är min målsättning att hitta den biten. Jag tycker inte om att bara måla en avbild, det blir väldigt tråkigt.

– Tony Warren, konstnär

Han har alltid målat klassiskt, och kvaliteten på det han gör måste hålla höga mått. Här handlar det inte bara om att han ofta river färgerna själv och beställer sina penslar från en gammal konstnärsbutik i London som funnits sedan 1800-talet. Lika mycket handlar det om kvaliteten på det inre uttrycket och djupet i hans måleri.

– Ett själsligt och inträngande måleri, det är min målsättning att hitta den biten. Jag tycker inte om att bara måla en avbild, det blir väldigt tråkigt. I och med att jag målar realistiskt, så är det väldigt viktigt att jag får med själen i det, annars blir mitt måleri hur trist som helst, säger han.

Att få fram livssjälen

Warren målar gärna porträtt. Han har alltid tyckt om människor, och dessutom innebär det en stor utmaning att fånga det inre, det som inte syns på ytan.

– Det viktigaste och kanske svåraste, är att få med livssjälen i människan.

Det är också därför han alltid målar av personen ”live”, och aldrig från fotografi. Då kan han bäst fånga det som är unikt hos personen, det som bara syns i ögonen.

– Ögonen är själens spegel och därför är ögonen alltid i fokus, säger han, och berättar om en av de största utmaningarna han mött som konstnär, då han nyligen målade av biskop Esbjörn Hagberg.

– Den stora utmaningen var alla människor runtomkring honom som sade: ”Jag undrar om han kommer att lyckas måla det här speciella som han har i sina ögon”.

Jag vill lyssna på andra människor, vad de har upplevt i sina liv, läsa böcker och förstå helheten om hur saker och ting hänger ihop.

– Tony Warren, konstnär

Det var mycket nervöst, berättar han, men utifrån de fina reaktioner han fick när målningen var klar, tror han att han lyckades ganska bra att få fram det där speciella som fanns i biskopens ögon, trots allt.

– Hans sekreterare började gråta när hon såg tavlan. Jag blev väldigt berörd och kommer aldrig att glömma det här, jag gav verkligen allt jag hade, säger han.

Våga vara öppen

Men att få fram livssjälen gäller inte bara när det handlar om människor, säger Warren.

– Till och med en kaffekopp har har ett liv och en själ på något sätt. Det gäller att våga vara öppen och tänka i de banorna utan att för den skull bli lite knäpp. Man ska våga vara öppen och samtidigt ha båda fötterna på jorden.

– Jag målade nyligen ett levande ljus, och då sade någon: ”Men hur kan du måla ett levande ljus på det där sättet?”

Warren förklarar att det han gör är att han försöker se, tolka och få fram vad det är för känsla som ljuset förmedlar, så att det inte bara blir ett avbildande.

– Om du tänker dig det som en symfoni, ett musikstycke; blir du alldeles varm av solen som lyser på din kind, eller öppnar du ett fönster och känner en iskall vind, vad är det du upplever, och hur kan du förmedla det i färg och form?

– Rembrandt sade vid ett tillfälle till sina elever: ”Om du bara ska lära dig att rita och måla exakt när du går i lära hos mig så kommer du att bli en mekaniker när du är färdig, och då kommer du aldrig att bli något annat än en mekaniker”. Det är jätte viktigt att man inte glömmer den biten, och den kräver väldigt mycket av en som elev.

Att hitta balans

Det är också väldigt viktigt att jag själv är i balans, säger Warren, som menar att det syns i målningen om han inte är det, eftersom allting hänger samman. För att vara det försöker han hålla sig i mitten, och se till att han inte låter sig falla i olika fällor.

– Om du tänker dig ett träd som står med rötterna i jorden, och så kommer det starka vindar som blåser i trädet. Är det ett litet och inte så starkt rotat träd så kommer vindarna att fälla trädet. Så jag försöker att hålla mig rotad i det jag håller på med i mitt eget liv.

– Det kan vara vindar som har att göra med relationen till din partner, vindar som har att göra med ditt jobb, vindar som har med pengar att göra… det gäller att inte fastna i saker och att hålla sig stabil. 

Ibland behöver man inte förstå så mycket heller, man är bara öppen, det handlar om att våga vara öppen.

 – Tony Warren, konstnär

Om man är stabil och öppen kan man också förstå sin omgivning mycket bättre, vilket är avgörande för hur man kan nå ut och beröra människor, menar Warren.

– Jag vill lyssna på andra människor, vad de har upplevt i sina liv, läsa böcker och förstå helheten om hur saker och ting hänger ihop, säger han och berättar att han även inspirerats av Stanislavskijs system som riktar sig till skådespelare.

– För att kunna bli en mycket duktig skådespelare så måste du kunna förstå och genomsyra hela samhället. Du ska kunna förstå och använda din kropp som ett instrument. Det är väl lite där jag är med mig själv, fast på mitt sätt.

Ändå är det inte alltid Warren är helt klar över vad han målar. Han bara ser något undermedvetet som han inte förstår, men gör ändå.

– Det fick jag höra en gång när jag målade av min mor. En god vän till mig som är psykolog sade: ”Hur har du lyckats måla en hel kvinnogeneration med det uttryck som hon har i sina ögon?”

– Det kan jag inte svara på, jag har ingen aning. Ibland behöver man inte förstå så mycket heller, man är bara öppen, det handlar om att våga vara öppen, säger han.