I tusentals år har konstnärers tekniska skicklighet och förmåga att uttrycka skönhet hyllats. Antikens och renässansens mästerverk har varit förebild för målare genom tiderna, men i och med modernismens intåg förkastades det gamla gedigna hantverket. Idag, hundra år senare, börjar trenden sakta vända.
Johan Patricny är en av de unga konstnärer som bryter den moderna trenden. Han målar inom den klassiska naturalistiska traditionen och har inspirerats av stora mästare såsom van Dyck, Tizian, Roslin och Greuze. Men även av skandinaviska konstnärer som Zorn och Kröyer.
Precis som dessa konstnärer, är det skönheten och det vackra som Johan vill lyfta fram i sina målningar.
– Genom bildkonsten kan man göra det synligt för betraktaren, det som skulle gå honom förbi i det verkliga livet i vardagen. Då kan betraktaren upptäcka: Åh, är det så här fantastiskt det är? Men det är ju bara en gräsplätt, det kunde jag inte tänka mig att det kunde bli så där vackert, säger Johan.
– Sedan är det kanske också är den där platoniska andligheten, att man genom konsten kan göra det synligt – det förunderliga med livets skönhet och storhet som vi inte kan förstå, men som vi kan beundra.
Väcktes av Zorn
Intresset för teckning och måleri hade Johan redan som barn. Men det var när han som fjortonåring kom till Zornmuseet och upplevde Zorns målningar för första gången som han förstod att han skulle ägna sitt liv åt konsten.
– Det var som en uppenbarelse för mig att få se hans målningar i verkligheten. Det var så magiskt bra. Det är svårt att sätta fingret på vad det var, men det var så otroligt levande, vackert och skickligt gjort på samma gång.
Fem år senare befann han sig som elev hos den norske konstnären Odd Nerdrum i Oslo, vars klassiska, gammalmästerliga sätt att måla inspirerade vidare i den klassiska riktningen. Därefter studerade han klassiskt traditionellt måleri vid den norska konstakademien, innan han så småningom återvände till Sverige.
Målar det levande livet
Det har alltid varit en självklarhet att följa den gamla traditionen, säger Johan, som ständigt strävar efter att utveckla sin tekniska skicklighet och att få fram skönheten i uttrycket när han arbetar.
Målningen ska vara så skön som möjligt både till färg och form. Men skönheten uppstår egentligen inte i objektet i sig, utan i tolkningen av det du avbildar och din förmåga till inlevelse.
Idag målar de flesta konstnärer efter fotografi, men Johan målar direkt på plats och med levande modell, oavsett om det är landskapsmålning eller porträtt. Det krävs betydligt mer träning och koncentration att måla efter levande livet med dess ljusskiftningar och förändringar, men det blir också ett helt annat uttryck än när man använder en kamera.
– Människoögat är ett mycket mer finkänsligt instrument, känsligt för ljus och kontraster och så vidare. Men framför allt är det ett personligt uttryck som kommer fram när man målar direkt. Det blir en mer personlig tolkning. Det översätts och går igenom ditt temperament.
– Det krävs en otrolig koncentration när man målar direkt, och då glömmer man både tid och rum. Jag brukar jämföra det med att man står och spänner en pilbåge och håller siktet konstant i tre timmar, då kan man tänka sig den kraft som krävs. Då glömmer man bort sig själv, och då kan det också bli bra.
Vill få fram skönheten
Målningen ska vara så skön som möjligt både till färg och form. Men skönheten uppstår egentligen inte i objektet i sig, utan i tolkningen av det du avbildar och din förmåga till inlevelse, säger Johan och tar den nederländske 1600-talskonstnären Vermeer som exempel.
– Allt han avbildar, om det så är tygstycken, persiska mattor, människohud eller vad det än må vara, så kommer i alla element av målningen den där fantastiska kärleken fram i det han avbildar, och man ser hur han njuter av det han målar av.
”Det är ju ganska fantastiskt med bildkonsten, att man än idag kan stå och känna på fingeravtrycken av en konstnär ända från renässansen och antiken.”
– Johan Patricny, konstnär
Samtidigt är inte Johan rädd för att välja motiv som tilltalar honom, utan tycker om att måla blomsterträdgårdar och söta motiv som till exempel flickporträtt.
– Det är sådant som har varit förbjudet inom konsten under senare tid, för man betraktar det som falskt och ”kitschigt”. Men jag har en annan uppfattning, och det går tillbaka på den här inlevelsen du har när du avbildar något. Jag vill överföra den här kärleken jag känner till det jag har upplevt, och då kan det bli intressant ändå.
– Sedan är den personliga kontakten som man överför till betraktaren också en viktig del. Det är ju ganska fantastiskt med bildkonsten, att man än idag kan stå och känna på fingeravtrycken av en konstnär ända från renässansen och antiken, säger Johan.
Att lära av de gamla mästarna
De storslagna konstverk som gjorts under tidigare epoker har alltid varit en källa till lärdom för senare konstnärer. Så var det under renässansen, och så är det än idag. Men en vanlig uppfattning inom den moderna konstvärlden är att det som konstnärer målat i historien är så fantastiskt, och har gjorts så bra, att det inte finns någon anledning att försöka igen.
– Det är märkligt, att man inte ska få göra om det som redan har gjorts. Då hade man ju redan under renässansen kunnat säga att det bara var en efterapning av det som gjordes under antiken. Så när ska man säga att historien har upphört, vem bestämmer det?
– Och det kommer ju nya konstnärer hela tiden, och vi vill ju också prova på att göra det själva, även om det är många andra som gjort det tidigare.
”Folk börjar tröttna, det har ju varit det här moderna i nästan hundra år nu, och då börjar pendeln svänga tillbaka igen känns det som.”
– Johan Patricny, konstnär
Kanske handlar det om en slags bekvämlighet, tror Johan, för det krävs naturligtvis en enorm ansträngning av konstnären.
– Du måste mäta dig med det som har gjorts tidigare, och då måste du verkligen anstränga dig, för du kommer att bli mätt med de måtten.
Ökat intresse för det klassiska
Innan Nationalmuseum stängde portarna för renovering 2014, var Johan på plats och gjorde en serie med interiörmålningar. Salarna var fyllda till brädden av besökare, och många tittade nyfiket på när han stod där med penslar och staffli i färd med att måla av omgivningarna.
– Det var faktiskt ett väldigt intresse när jag stod där och målade. Folk har kanske inte alltid förståelse för den klassiska konsten när man ser den hänga på väggarna i ett museum, men om man skulle se någon av de här konstnärerna stå och jobba skulle det bli en helt annan grej. Det upplevde jag när jag stod där. Många undrade vem det var som hade gjort målningen som jag målade, vem kopierade jag. De kunde inte förstå att det var jag som hade gjort det, säger Johan med ett skratt, och berättar att till sist brukade han fråga ”Men hur skulle jag se ut för att du skulle tro på att det verkligen är jag som har målat det här?”.
Det finns ett ökat intresse för det klassiska idag trots allt, säger Johan, som menar att det särskilt märks internationellt, där det kommer fram allt fler unga konstnärer som målar enligt den gamla traditionen. Det är inte heller något som enbart syns i bildkonsten, utan verkar beröra människor i samhället på ett bredare plan.
– Det händer en massa, även inom arkitekturen och inom den klassiska musiken. Folk börjar tröttna, det har ju varit det här moderna i nästan hundra år nu, och då börjar pendeln svänga tillbaka igen känns det som.
Johan är aktuell med en utställning på Galleri Agardh & Tornvall på Östermalm i Stockholm, från den 11 februari-11 mars. Utställningen är en samling av hans senaste verk, med en blandning av landskapsmålningar, porträtt och interiörer.
Nedan är ytterligare urval av Johans målningar.