Det här är del 3 av 9 i en artikelserie om mötet mellan måleri och fotografi. Övriga delar kan du allteftersom hitta under introduktionen ”Därför tvistar konstnärer fortfarande om fotografi”.

Fotografiets utbredning har i grunden förändrat hur den representativa konsten skapas och upplevs i modern tid. I artikelserien ”Vid mötespunkten” undersöker vi hur några av dagens konstnärer ser på saken.

Enligt målerikonstnären och konstläraren Anthony Waichulis är fotografiet en fördel som konstnären kan använda sig av i måleriet – en viss metod kan aldrig göra ett konstverk eller en konstnärlig strävan till ogiltig.

– Framgångsrik kreativ strävan handlar för mig om att manifestera en idé, genom en process som är personligt utförd. Det är en enkel ekvation. Och om någon vill inkludera ett optiskt element i manifestationen av sina idéer – härligt! säger han i en telefonintervju.

Är man konststuderande bör man dock vara försiktig, menar han – att lära sig att teckna är som att lära sig matematik.

– Att ge barn en miniräknare direkt kan göra det svårare för dem att förstå tal och från att få en djupare förståelse av tal och matematiska processer i ett senare skede.

Lära sig att se

Waichulis är huvudlärare på Ani Art Academy Waichulis, den första av flera fria konstskolor ägnade åt att undervisa i realismens visuella vokabulär – hantverk, anatomi, perception och olika representativa målerimetoder.

Waichulis beskriver läroplanen som ”lära sig hur man organiserar material på en platt yta” för att skapa en övertygande framställning av verkligheten. En av grunderna är att kunna kontrollera en pennas mörker.

– Vårt program har sin grund i en imitation av naturen; att kunna undersöka hur ljus definierar den naturliga världen, liksom att förstå hur vi uppfattar den naturliga världen, säger Waichulis.

Eleverna lär sig först att korrekt avbilda verkliga anatomiska egenskaper genom tvådimensionell överföring. Nästa steg är att måla med tredimensionell överföring, ur verkliga livet.

Men trots betoningen på teknik förordar lärarna inte någon speciell estetik i fråga om innehåll, stil och metod. Efter examen är allting upp till var och en. Måleri i photoshop är lika giltigt som oljemålning.

– Så småningom uppmuntrar vi alla konstnärer att utforska all tillgänglig teknologi, så länge som teknologin inte berövar dem möjligheten att utveckla de färdigheter som behövs för att dra full nytta av denna teknologi.

– Den teknologi som finns tillgänglig blir mer robust för varje dag. Många nya generationer av kreativa personer vill gärna införliva dagens teknologi för att manifestera sina idéer.

Perception och fördomar

I karriären utanför undervisningen ägnar sig Waichulis åt trompe l’oeil, eller illusionsmåleri. Han väljer ut några små, tematiskt relaterade föremål och platta bilder, och komponerar dem till mjuka, illusoriska oljemålningar som leker med betraktarens uppfattning av djup. Han refererar till livet, fotografier, digitala referenser och sin fantasi.

Eftersom en stor del av hans arbete ser ut som fotorealism eller hyperrealism, uppskattar personer som gillar fotorealism det verklighetstrogna måleriet, men betraktare som inte gillar fotorealism antar ibland att det ligger mindre arbete bakom, eftersom man har använt fotografi.

Han varnar för att avfärda konstnärens process baserat på antaganden.

– Om en konstnär använder en nivå av materiell organisation för att skapa en mycket övertygande avbild av naturen, som är bortom vad många människor förväntar sig, kommer folk automatiskt att anta att det finns någon mekanism som gör jobbet enklare.

Oavsett vad en målare använder i processen så jämnar fotografiet ut spelplanen när det kommer till att dela bilder på internet.

Som Waichulis uttryckte det på Facebook:

”Ni vet – jag jobbar så hårt för att bygga en trovärdig illusion av faktiska 3D-föremål – men när den slutliga produkten fotograferas så plattas allting till igen. Det är synd – men det är det enda sättet jag kan dela det med många som inte kan se det – från vilka jag sedan bekräftas med det alltid lika populära ’Wow, det ser ut som ett foto’. *Går i väg sorgsen med Charlie Brown-hållning…*”