loading





Alyssa Monks i sin ateljé. Foto: Stephen Churchill Downes
Alyssa Monks i sin ateljé. Foto: Stephen Churchill Downes
Konst

Alyssa Monks: Fotot som målerikonstnärens översittare och hjälpare

Christine Lin

Det här är del 4 av 9 i en artikelserie om mötet mellan måleri och fotografi. Övriga delar kan du allteftersom hitta under introduktionen ”Därför tvistar konstnärer fortfarande om fotografi”.

Fotografiets utbredning har i grunden förändrat hur den representativa konsten skapas och upplevs i modern tid. I artikelserien ”Vid mötespunkten” undersöker vi hur några av dagens konstnärer ser på saken.

Alyssa Monks figurativa målningar har ett slags kärv intimitet. Män och kvinnor verkar försmäkta i den egna nakenhetens isolering. Deras sårbarhet och skörhet är tydlig, men döljs av ånga.

Monks har länge fascinerats av vattnets inverkan på solida former; dess visuella förvanskningar och abstraktioner. Hon placerar sina modeller i badkaret och använder vatten, ånga och glas för att tillföra stämning och mystik till annars enkla gestalter.

Kanske är det för att folk drabbas av att målningarna är så levande som det sägs att de är fotorealistiska, men Monk tycker att man då missar poängen. Hennes intresse ligger inte i att avbilda fotografier, även om hon använder sig av foton genom hela processen.

"Smirk" av Alyssa Monks. Olja på duk. Foto: Alyssa Monks

Varje målning börjar med hundratals foton av modellerna, som dryper av vatten, pressas mot immiga rutor eller är nedsänkta i ett badkar.

Sedan går Monks igenom dem, samlar idéer till färger och komposition. Efter det tecknar hon av foton och använder teckningarna som referens. På detta sätt hamnar hennes måleri närmare den råa, emotionella bilden som hon vill att betraktarens ska se, snarare än bara det som kameran såg.

Monks föredrar att måla från levande modeller, men själva temat i hennes målningar gör det omöjligt.

– Om jag kunde teckna av det levande, om jag kunde få folk att stå stilla i duschen i flera dagar i streck, så skulle jag det, säger hon under intervjun i hennes ateljé i Brooklyn.

– [Att måla från verkliga livet] är som kärlek – man uppskattar deras hela skepnad. På ett foto känns det borttaget, frånkopplat; man känner sig som en fönstertittare.

Vem bestämmer?

Ett fotografi kan vara användbart, men om man inte är försiktig händer det lätt att man halkar in i ett tanklöst kopierande. Den praktiska informationen i fotot känns så förföriskt trygg att den kreativa processen kommer på avvägar. De nmärkliga anomalier som linsen skapar kan skicka iväg en målerikonstnär på spår som inte gynnar den konstnärliga intentionen.

– Fotografiet kan vara en översittare som säger åt dig vad du ska göra. Det är viktigt att ta ett steg tillbaka och göra klart att det är du som fattar besluten, säger Monks.

Realistiska målare idag har tillgång till fler digitala foton och redskap för fotomanipulation än vad de kan använda. Det är lätt att förlora den estetiska intentionen ur sikte när man simmar omkring bland ändlösa filter och färgalternativ. För att ge lite vägledning har Monks designat och lärt ut en workshop som hon kallar "Creating, Translating, and Surpassing the Photo-reference" (Ungefär ”Skapa, tolka och överträffa fotoreferensen”) på New York Academy of Art.

Kursen täcker ämnen som idealt ljus, kamerainställningar, linser, Photoshop och utskrifter, och även när och hur man ska frångå fotoreferensen och hur man undviker vanliga fallgropar.

"As is" av Alyssa Monks 2011. Foto: Alyssa Monks

– Det är alltid den här ogenomskinliga, platta, polerade ytan med tyngdpunkten på konturer snarare än sakernas volym, säger Monks.

– Det är svårare att se ett huvuds struktur, till exempel. Så de har alla det här märkliga, förvrängda utseendet som saknar information. Fotografi gör lustiga saker med färgerna också. Är man inte försiktig blir alla skuggor bruna eller svarta. Det förvränger och plattar till saker.

JPEG:s tidsålder

En erfaren målare kan översätta ett gäng pixlar till målningar med textur, dimension och subtila färgpassager. Men på internet kan de mest måleriska målningarna sluta som JPEG-bilder. På grund av dess storlek, dess statiska natur och det faktum att de är komponerade av ljuspunkter på en platt skärm, blir ofta konstnärens visuella intention förvrängd av digitaliseringen.

– Det är en 2,5 meter stor målning som har komprimerats till en 3:5 JPEG på en skärm. Det kommer att bli en annan upplevelse. Musiker går igenom samma sak – folk lyssnar på deras musik på en dålig stereo istället för att höra den live.

Monks försöker kompensera för detta oundvikliga tillstånd genom att ta bilder av sina verk med mobilen under arbetets gång. Att se det pågående arbetet hjälper henne att upptäcka områden som måste fixas till. Det ger henne också en idé om hur det kommer att se ut i en mobiltelefon.

Digitalieringens tendens att platta till målningar har fått henne att tillämpa ett mer pastost måleri.

– Många kommer att titta på mina verk på nätet, oså min poäng måste gå fram även där. Så om penseldragen är viktiga för mig måste jag göra dem ännu tydligare så att folk kan se att det är målarfärg. När man komprimerar en 2,5 meters talva till en JPEG försvinner penseldragen och det ser ut som ett fotografi, vilket i och för sig kan vara coolt, men det är inte min avsikt.

Alyssa Monks om att experimentera

”Studera mästarna, studera de teckningstekniker som fungerar och förmedlar en illusion, studera väl beprövade måleritekniker. Därefter kan du experimentera och följa en oförutsägbar vision baserad på en inre estetik som du ger näring och litar på. Experimenterande är en nödvändig del av kreativiteten, och jag tycker inte att det betonas tillräckligt. Vi verkar få mer och mer av ett produktorienterat sinnelag. Vi vill ha ett recept som fungerar varje gång. Det som saknas är ett nytt språk i konstskapandet, som är kreativitetens sanna glädje och mysterium.”

Inflytelserika ögonblick

”Jag beundrar många målningar och specifika ögonblick i målningar. Snarare än själva konstnärerna gillar jag stunder i målningar där tekniken är så mystisk och oförutsägbar att jag inte kan greppa eller förstå det helt och hållet. Detta attraherar mig mest i en målning. Den här kaotiska och oväntade tillämpningen, en vision som framträder och bryter igenom mediet och gestaltningen och ger en sublim upplevelse. Jag ser ofta detta i verk av Vincent Desiderio, Alex Kanevsky, Cecily Brown, Jenny Saville, Gerhardt Richter, Betsy Eby, Bo Barlett, Eric Fischl och andra.

 

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Har du ett nyhetstips?

Skicka till es.semithcope@spit.

Rekommenderat

loading





Alyssa Monks i sin ateljé. Foto: Stephen Churchill Downes
Alyssa Monks i sin ateljé. Foto: Stephen Churchill Downes
Konst

Alyssa Monks: Fotot som målerikonstnärens översittare och hjälpare

Christine Lin

Det här är del 4 av 9 i en artikelserie om mötet mellan måleri och fotografi. Övriga delar kan du allteftersom hitta under introduktionen ”Därför tvistar konstnärer fortfarande om fotografi”.

Fotografiets utbredning har i grunden förändrat hur den representativa konsten skapas och upplevs i modern tid. I artikelserien ”Vid mötespunkten” undersöker vi hur några av dagens konstnärer ser på saken.

Alyssa Monks figurativa målningar har ett slags kärv intimitet. Män och kvinnor verkar försmäkta i den egna nakenhetens isolering. Deras sårbarhet och skörhet är tydlig, men döljs av ånga.

Monks har länge fascinerats av vattnets inverkan på solida former; dess visuella förvanskningar och abstraktioner. Hon placerar sina modeller i badkaret och använder vatten, ånga och glas för att tillföra stämning och mystik till annars enkla gestalter.

Kanske är det för att folk drabbas av att målningarna är så levande som det sägs att de är fotorealistiska, men Monk tycker att man då missar poängen. Hennes intresse ligger inte i att avbilda fotografier, även om hon använder sig av foton genom hela processen.

"Smirk" av Alyssa Monks. Olja på duk. Foto: Alyssa Monks

Varje målning börjar med hundratals foton av modellerna, som dryper av vatten, pressas mot immiga rutor eller är nedsänkta i ett badkar.

Sedan går Monks igenom dem, samlar idéer till färger och komposition. Efter det tecknar hon av foton och använder teckningarna som referens. På detta sätt hamnar hennes måleri närmare den råa, emotionella bilden som hon vill att betraktarens ska se, snarare än bara det som kameran såg.

Monks föredrar att måla från levande modeller, men själva temat i hennes målningar gör det omöjligt.

– Om jag kunde teckna av det levande, om jag kunde få folk att stå stilla i duschen i flera dagar i streck, så skulle jag det, säger hon under intervjun i hennes ateljé i Brooklyn.

– [Att måla från verkliga livet] är som kärlek – man uppskattar deras hela skepnad. På ett foto känns det borttaget, frånkopplat; man känner sig som en fönstertittare.

Vem bestämmer?

Ett fotografi kan vara användbart, men om man inte är försiktig händer det lätt att man halkar in i ett tanklöst kopierande. Den praktiska informationen i fotot känns så förföriskt trygg att den kreativa processen kommer på avvägar. De nmärkliga anomalier som linsen skapar kan skicka iväg en målerikonstnär på spår som inte gynnar den konstnärliga intentionen.

– Fotografiet kan vara en översittare som säger åt dig vad du ska göra. Det är viktigt att ta ett steg tillbaka och göra klart att det är du som fattar besluten, säger Monks.

Realistiska målare idag har tillgång till fler digitala foton och redskap för fotomanipulation än vad de kan använda. Det är lätt att förlora den estetiska intentionen ur sikte när man simmar omkring bland ändlösa filter och färgalternativ. För att ge lite vägledning har Monks designat och lärt ut en workshop som hon kallar "Creating, Translating, and Surpassing the Photo-reference" (Ungefär ”Skapa, tolka och överträffa fotoreferensen”) på New York Academy of Art.

Kursen täcker ämnen som idealt ljus, kamerainställningar, linser, Photoshop och utskrifter, och även när och hur man ska frångå fotoreferensen och hur man undviker vanliga fallgropar.

"As is" av Alyssa Monks 2011. Foto: Alyssa Monks

– Det är alltid den här ogenomskinliga, platta, polerade ytan med tyngdpunkten på konturer snarare än sakernas volym, säger Monks.

– Det är svårare att se ett huvuds struktur, till exempel. Så de har alla det här märkliga, förvrängda utseendet som saknar information. Fotografi gör lustiga saker med färgerna också. Är man inte försiktig blir alla skuggor bruna eller svarta. Det förvränger och plattar till saker.

JPEG:s tidsålder

En erfaren målare kan översätta ett gäng pixlar till målningar med textur, dimension och subtila färgpassager. Men på internet kan de mest måleriska målningarna sluta som JPEG-bilder. På grund av dess storlek, dess statiska natur och det faktum att de är komponerade av ljuspunkter på en platt skärm, blir ofta konstnärens visuella intention förvrängd av digitaliseringen.

– Det är en 2,5 meter stor målning som har komprimerats till en 3:5 JPEG på en skärm. Det kommer att bli en annan upplevelse. Musiker går igenom samma sak – folk lyssnar på deras musik på en dålig stereo istället för att höra den live.

Monks försöker kompensera för detta oundvikliga tillstånd genom att ta bilder av sina verk med mobilen under arbetets gång. Att se det pågående arbetet hjälper henne att upptäcka områden som måste fixas till. Det ger henne också en idé om hur det kommer att se ut i en mobiltelefon.

Digitalieringens tendens att platta till målningar har fått henne att tillämpa ett mer pastost måleri.

– Många kommer att titta på mina verk på nätet, oså min poäng måste gå fram även där. Så om penseldragen är viktiga för mig måste jag göra dem ännu tydligare så att folk kan se att det är målarfärg. När man komprimerar en 2,5 meters talva till en JPEG försvinner penseldragen och det ser ut som ett fotografi, vilket i och för sig kan vara coolt, men det är inte min avsikt.

Alyssa Monks om att experimentera

”Studera mästarna, studera de teckningstekniker som fungerar och förmedlar en illusion, studera väl beprövade måleritekniker. Därefter kan du experimentera och följa en oförutsägbar vision baserad på en inre estetik som du ger näring och litar på. Experimenterande är en nödvändig del av kreativiteten, och jag tycker inte att det betonas tillräckligt. Vi verkar få mer och mer av ett produktorienterat sinnelag. Vi vill ha ett recept som fungerar varje gång. Det som saknas är ett nytt språk i konstskapandet, som är kreativitetens sanna glädje och mysterium.”

Inflytelserika ögonblick

”Jag beundrar många målningar och specifika ögonblick i målningar. Snarare än själva konstnärerna gillar jag stunder i målningar där tekniken är så mystisk och oförutsägbar att jag inte kan greppa eller förstå det helt och hållet. Detta attraherar mig mest i en målning. Den här kaotiska och oväntade tillämpningen, en vision som framträder och bryter igenom mediet och gestaltningen och ger en sublim upplevelse. Jag ser ofta detta i verk av Vincent Desiderio, Alex Kanevsky, Cecily Brown, Jenny Saville, Gerhardt Richter, Betsy Eby, Bo Barlett, Eric Fischl och andra.

 

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024