Två stycken kärnor trivdes så bra under 8-åringens omsorg att han hann få både jobbiga erfarenheter och stor lycka, men också rikedomar, som en pumpalykta och en stor burk med nya kärnor. Här finns både vilja och gröna fingrar.

Tänk vad det kan bli av ett litet frö. Vår pumparesa började i våras, med två pumpakärnor. Jag var med 8-åringen och 10-åringen på en fröbytardag. Vi hade med oss några skott som vi skulle ge bort. Byta bort var inte av intresse eftersom vi har en hel del växter och vi behöver inte fler som ska ha vatten och omsorg. Bättre att kunna ta hand om det vi har än att det blir alldeles för mycket och känns överväldigande. Så vi skulle inte ha med oss något tillbaka.

Så blev det ju inte. Medan jag pratade med andra hade barnen tillverkat små "krukor" av toarullar och redan satt flera olika frön var. Jättespännande!

Varje dag efter skolan vattnade 8-åringen och skötte sina två pumpaskott som trivdes i fönstret. Så småningom fick de utskott som grep tag och snurrade sig runt det som fanns närmast. Ett tag satt de båda plantorna ihop. Det såg väldigt fint och vänskapligt ut.

Så småningom fick plantorna flytta ut. De fick en ny, egen pallkrage bakom huset. Vi visste inte vart det här äventyret skulle föra oss eftersom vi inte odlat pumpor innan och vi visste inte heller vad det var för sorts pumpa. Det vore ju roligt med stora, orange pumpor som man kan äta av och skära ut till lyktor på hösten.

Smygodling

När jag tänker efter är det här hans första egna, officiella odling. Tidigare har han odlat lite i smyg, så han har redan en citrusplanta och en avokadoplanta. Citrusplantan hittade han ute i en hink för något år sedan. Där hade en kärna hamnat och trivdes alldeles av sig själv. Vid höststädningen förbarmade han sig över den lilla plantan och den fick stå i en kruka i fönstret bredvid hans säng.

Avokadoplantan är ungefär 4-5 år redan och ungefär en meter hög. Den har inte fått någon egen kruka utan kompisväxer bredvid en större krukväxt. Avokadoplantan kommer från kärnan som han petade ner i krukan när han inte var så många år, och den tog sig väldigt bra där.

Berg-och-dal-bana

Pumpor odlar man inte i smyg. Sonen var stolt över sina plantor som växte och växte ute i pallkragen. Där kom en mängd små, gula pumpabebisar som han tittade till. När en lossnade blev han väldigt ledsen. Han hade gärna sett att den också hade fått växa sig stor och fin. Eftersom det inte gick att limma dit den igen så skulle det bli en pumpa mindre.

Han sparade den lilla pumpan ett tag och jag tog kort på den så att den skulle finnas i kameran iallafall.

Att odla kan bli känslosamt. Man lägger ju in ett arbete i att sköta om växterna och hoppas väl på ett visst resultat. Det passar vår 8-åring bra att vara ute och pyssla med växter i lugn och ro. Men det var både upp och ned under pumpaäventyret. Ibland var lyckan riktigt stor, som när vi kom hem från vår resa i somras och han såg hur pumpaplantorna hade växt när vi varit borta.

En stor del av dem fanns utanför pallkragen, och in på grannens tomt. Som tur var har vi förstående grannar, men vi flyttade ändå försiktigt grenarna mot oss. Där fanns också flera stora, gröna pumpor, stora som fotbollar. Det var lycka!

Här gällde det att vara varsam när man ville kika bland bladen eller lyfta lite på en pumpa. Vilken sorg det skulle bli om någon av dessa skatter lossnade i förtid.

När ska de bli gula?

När det började bli risk för frost verkade pumporna ha slutat växa för ett bra tag sedan. Men de var fortfarande gröna. Borde de inte bli gula någon gång? De fick ligga i växthuset ett tag där de kunde nås av solstrålar men klara sig från att frysa.

De blev inte gula där heller. Till affärerna kom det gula pumpor eftersom det började bli dags för Halloween. Men 8-åringen var stolt över sina egenodlade, gröna pumpor. Det var inget prat om att köpa en annan eller något missnöje med hur pumpan blev. Vi var faktiskt imponerade hela familjen över vad det kan bli av två pumpakärnor. Vår plan var att öppna en pumpa, se hur den såg ut inuti och om det gick att äta den. Skalet skulle bli till en pumpalykta.

På allhelgonahelgen skar jag i den största pumpan för att se hur den såg ut. Vi planerade för pumpasoppa och pumpalykta. Det var väldigt spännande. Inuti var den gulorange; en härlig färg. Där fanns också en mängd fina pumpakärnor i skal. Ja, inuti såg den på det hela taget ut precis som de andra pumporna vi köpt de senaste åren.

Det finns en viss kräsenhet hos 6-åringen och 8-åringen när det gäller maten som serveras här i huset. Men den här pumpasoppan tror jag godkändes av alla. Sedan blev det provsmakning av kärnorna. Normalt gillar 8-åringen inte pumpakärnor, men de här var jättegoda. Nu ligger de på tork och två ska han spara till i vår, när det är dags att odla igen.