Tv-programmet om paret Mandelmann väckte en dröm hos vår 8-åring. Han ska bli eko-bonde när han blir stor. Jag är medveten om att det kan ändra sig med tiden, men under den här odlingssäsongen har beslutat mognat.

– Är det här dina stövlar?

Jag plockar upp stövlarna från marken och tömmer dem på jord. 8-åringen sitter i traktorn. Det är mycket jord i stövlarna.

– Hur kan det vara så mycket jord i stövlarna?

– Jag har arbetat hårt och mycket! svarar han stolt.

Vi är hos mormor och morfar och hjälper till att ta upp potatisen. Åkern är inte så stor och vi hackar upp potatisen och plockar för hand.

Potatisupptagning kräver tålamod

I våras såg vi Mandelmanns gård på tv. Det gillade vi allihop, men 8-åringen satt verkligen klistrad och var helt fascinerad. Så vill han ha det när han blir stor. Sedan första avsnittet har han planerat för sin framtid som eko-bonde.

Sedan några år har vi en tradition att resa till mormor och morfar i mitten av september och hjälpa till att ta upp potatisen. Jag tycker att det är fint att barnen får vara med om det. Jag har många fina minnen från potatisupptagningen när jag växte upp; dofter, skratt, umgänge, lekar, den kalla bäcken bredvid åkern, att orka lite till och att kunna vänta tills min farbror säger att det är dags för fikapaus.

Då plockade jag potatis och bar hinkar. Nu är jag vuxen och får hacka fram potatisen. Men det dröjer inte länge förrän 10-åringen och 8-åringen också hackar, och försöker undvika att spetsa potatisen. Efter ett tag går 10-åringen iväg och leker. Men 8-åringen fortsätter koncentrerat att hacka och plocka potatis. Han har en förmåga att jobba på länge utan att tröttna, tills han tycker att han är färdig. Det är som en seghet han har, en bra egenskap tycker jag.

Det behövs nog för en eko-bonde tänker jag och frågar honom.

– Tycker du inte att det blir jobbigt att hacka så länge?

– Jo, men det är roligt!

Han tittar upp och ser väldigt glad ut. Han förstår att en bonde behöver vara flitig.

Radhusodlingen växer

Vår 8-åring trivs mycket bra i naturen. Han tittar på saker, sitter och täljer och odlar. Förra sommaren var vår första i det här huset. När det tinade fram på baksidan och pallkragarna skulle göras i ordning arrangerade han en egen liten rabatt i skogskanten. Där fanns några lökar och han ramade in fint med stenar. Under sommaren satt han ofta på huk där, pillade lite och observerade. Myrorna hade fullt upp i rabatten och ibland kom en ny växt fram.

På vårkanten tog jag med honom och dottern till en fröbytarkväll. En eko-bonde från trakten visade bilder och berättade hur det är att vara eko-bonde, om utmaningar och rikedomar. Han pratade länge och det var mycket intressant. Jag hade gissat att barnen skulle tröttna efter ett tag, men det gjorde de inte.

Efter föreläsningen fick barnen frön som de planterade i toarullar med jord. Jag satt och pratade och hade ingen koll på vad barnen planerade att odla.

Vi har inga stora odlingar bakom huset; några pallkragar och ett växthus som vi försöker fylla med lagom mycket. Så när 8-åringen plötsligt skulle driva upp pumpor krävdes det ytterligare en pallkrage. Odlingen gick över förväntan och han är mycket stolt över den. Eftersom pumparesan inte är avslutad än så ber jag att få återkomma till den senare.

Stort att välja för framtiden

Jag minns när jag var barn och tänkte på framtiden. Andra frågade vad jag skulle bli när jag blir stor. Astronaut, svarade jag när jag var kring 8 år. Eller astronom menade jag kanske. Det lät ju rätt likt. Jag var fascinerad av stjärnor minns jag, men jag ville inte åka till dem, bara titta på dem. Några år senare ville jag inte bli astronom längre, så jag vet att man kan ändra sig med tiden.Vi får se hur länge 8-åringen vill bli eko-bonde.

I somras när vi åkte bil tittade barnen ut genom fönstret. Det var vatten på båda sidor om vägen och några små öar som såg mysiga ut.

– Den ska jag bo på när jag blir stor! utropar ett av barnen.

– Då ska jag ha den där! ropar 8-åringen och pekar på ön bredvid.

Sedan funderar han lite. Hm, där skulle hans Mandelmanns gård inte få plats. Då blir det svårt att bo på en väldigt liten ö. Så han släpper ön.

I augusti var vi på en fjälltur och bodde i tält. Vi har ett ställe där vi har varit flera gånger. Barnen är till min glädje väldigt förtjusta i fjällen. När 8-åringen deklarerar att han ska bo på fjället när han blir stor så påminner jag honom om hans Mandelmanns gård (men han får gärna bo på fjället om han vill). Han funderar lite. Det kan bli svårt att odla allt det där han vill odla, uppe på fjället ovanför trädgränsen. Nej, han kanske inte ska bo uppe på fjället när han blir stor.

Han sitter ofta ute på baksidan av huset och täljer. Det tycker han är väldigt roligt. En gång visade jag bilder från slöjdbloggen. Anton som skriver den är träslöjdslärare. Det lyste i 8-åringens ögon.

– Träslöjdslärare, det ska jag bli när jag blir stor!

– Men hur blir det med din Mandelmanns gård då? frågar jag.

– Mamma, jag kan inte välja, säger han och ser lite uppgiven ut.

Men än behöver han inte välja. När den dagen kommer tror jag att han vet varthän det barkar. Det ska bli spännande att se!