Vi gillar att odla, men lagom mycket. Lagom kändes det knappast när vi plötsligt blev pumpaodlare i våras, men vi har anpassat oss till med- och motgångar. Åttaåringen planerar att bli eko-bonde som vuxen och sexåringen blev morotsbonde efter att ha raserat skörden för en släkting.

– Mamma, finns det växtlim? En bra sort?

Åttaåringen kom till mig med en liten, liten pumpa i handen. Den hade lossnat när han skulle lyfta på den för att titta på den. Han grät och grät. När tårarna tagit slut blev han så sur att han kunde spricka, berättade han. Dumma hand som hade gjort loss den lilla pumpan. Fanns det verkligen inget sätt att få fast den igen så att den kunde få växa sig stor?

De två pumpaplantorna växer så det knakar. Där är solgula blommor, frodiga gröna blad och en mängd ljusgröna trådar som skruvar sig för att hitta fäste någonstans. Det är många pumpor på gång. Det kan bli riktigt spännande, om de bara får nog med vatten och sol i sommar. Fast vi bor i Norrland borde det kunna bli några mindre pumpor.

Plantorna frodas i en egen pallkrage. Där får de tillräckligt med jord och utrymme. Nu är det härligt och spännande, men egentligen var tillskottet oplanerat och skulle nog inte ha blivit till om frågan kommit upp till diskussion.

Avvecklingen av odlandet

För det där odlandet, det är ju egentligen något som vi vill avveckla. Varje år i slutet på sommaren är det samma visa. Efter att ha vattnat och vattnat i alla fönster inne, i växthuset, i pallkragarna och krukorna ute är min man mer än trött på att lägga tid på den omsorgen. Vi behöver avveckla en massa krukväxter inomhus och nästa år ska vi minsann inte odla så mycket. Så låter det.

Men det är inte mycket vi drar igång inför sommaren. Jag tycker det är fint för barnen att få se hur det växer, att få sköta om odlingarna fram till skörden och sedan kunna dra upp en morot ur den egna jorden. Doften av jord och nyskördad morot är speciell och jag kommer ihåg det från min uppväxt.

Vi odlar så mycket vi tycker att vi orkar med och det är stor glädje i den pallkrage där vi har rädisor, rucola och morötter.

Lockande morötter i långa rader

Morötter ja, även om det inte är långa rader så gillar barnen att dra upp en tunn, orange hemodlad morot och knapra på den. Blasten brukar vi hitta i ett jordsmutsigt handfat inomhus.

Det är nog sexåringen som är mest förtjust i att skörda av morötterna. När som helst.

När han var fyra år reste jag med barnen till Skåne för att hälsa på min morbror och hans fru några dagar. De gillar att odla grönsaker och vackra blommor. Min morbror brukade varje år med glädje och stolthet berätta om deras första sparris-skörd. Då hade vi fortfarande snö här uppe.

Våra barn gillade deras trädgård. Vi fick plocka björnbär, havtorn och lite grönt. Sexåringen hittade morötterna. Vilken glädje, här fanns det morötter i långa rader. Han skördade knippvis. Jag minns inte riktigt, men kanske var de morötterna i början av augusti så stora som våra blir när vi skördar de sista i början på september. Men de här skånska morötterna var långt ifrån färdiga och vårt värdpar ville inte ha upp dem för tidigt.

Det var svårt att låta härligheten vara, men när sonen fått en riktig tillsägelse aktade han sig sedan för grönsakslandet.

Ett brev på posten

Nästa vår kom det ett brev till honom från min morbror. Det var en tidig födelsedagspresent. Sonen fyller år i maj, men om det skulle hinna bli någon ordentlig morotsskörd av fröna i paketet så var det bäst att så med en gång tyckte min morbror.

Här syntes jorden inte under snön så vi fick spara fröna så länge. Jag tycker att det var en så rar handling av min morbror som beskrev hur han ville att vår då snart femårige son skulle få följa hur det växte och knakade under hela odlingssäsongen.

Nu har vi morötter på gång i pallkragen bredvid pumporna. Nu ska jag berätta hur det kommer sig att vi, som alltid har för mycket att vattna, blev med pumpor.

Blivande eko-bonde

Intet ont anande tog jag med de två äldsta barnen till ett odlingscafé en kväll i våras. Där skulle vi få höra en eko-bonde berätta hur han odlar och vi skulle byta frön och skott med andra odlingsintresserade. Vi var mest intresserade av att få lämna bort några buketter med skott från olika växter hemma. Visserligen var det fritt att byta till sig något annat, men helst skulle vi inte ha med något hem alls.

Bonden berättade säkert i en timme, och visade bilder från sitt jordbruk. Han berättade fängslande om sina utmaningar, lösningar och vad det ger honom att leva som bonde. Barnen var mycket intresserade och satt som små ljus.

Det lyste i ögonen på åttaåringen när han berättade att det här ska han hålla på med när han blir stor.

Efter föreläsningen gick vi runt och pratade med folk. Mot slutet av kvällen kom barnen och visade att de gjort små odlingskrukor av toarullar med jord och frön i. Här skulle det odlas koriander, smultronmålla och... pumpor!

Oj, tänkte jag, pumpor som tar så mycket plats, och ska vattnas och vattnas. Men de var redan i jorden och barnen var så glada.

Krukorna fick stå i fönstret i barnens rum. Åttaåringen vattnade noga varje dag när han kom hem från skolan. Pumpaplantorna växte och växte. Min man sa inget om det extra arbetet utan ordnade en extra pallkrage och jord. Åttaåringen är mer än stolt över sina plantor och jag är glad över hans intresse och omsorg med växterna.

Han får gärna bli eko-bonde eller liknande när han blir stor. Under våren har vi tittat på Mandelmanns gård på tv. De programmen gör intryck på åttaåringen. Efter ett avsnitt konstaterade han strålande att "Det där skulle nog jag klara av när jag bli stor!"

Och jag kan mycket väl tänka mig att utöka antalet pallkragar på vår radhusplätt till nästa år.