Så mycket man kan göra av gamla saker, och så mycket bättre det kan bli när man själv får tänka ut hur man vill ha det. Att det dessutom är en resursvinst gör ju ingenting.

– Här får fåglarna det mjukt, säger 8-åringen varmt och klappar på mossan i fåglarnas nya bo.

Det är ingen regelrätt fågelholk han har skapat utan ett äggformat krypin med väggar av granris och en vacker entré i björk. Han har koll på att fåglarna lägger ägg nu och vill ha bon.

Det fina boet ska vara där fågelbollarna hängt under vintern. Det är ju där de håller till, förklarar han.

Väl på plats i tallen har alla barren från granväggarna ramlat av, men det är fortfarande en fin äggform på boet. Vi får se om någon flyttar in.

Sjurummare på väggen

Hos 10-åringen har ett lyckotroll flyttat in med sina två barn i en hylla på väggen. Där, på Lyckohyllan 4, har hon det bra i sin sjurummare med utsikt över rönnarna utanför vårt hus.

Från början var det inte tänkt som en bostad. Det var en fiffig hylla med sju lådor i olika format där man kan förvara och sortera små saker. Nu står lådorna i ett skåp.

Det "riktiga" dockhuset som hon fick i julklapp för några år sedan har hon inte lekt med mer än en handfull gånger. Det har hänt när kompisar hälsat på. Det står fortfarande i rummet, samlar damm och väntar på att en kompis ska komma och vilja leka med det.

I det nya hemmet, på Lyckohyllan 4, finns inga fabrikstillverkade möbler. En en-bit med några skruvar till ben har blivit ett köksbord. Där finns hemvävda mattor, ett badkar vikt av papper, som man kan ha vatten i (eftersom det finns en plastpåse i) och allehanda saker och dekorationer i papper.

Medan ödehuset tittar på från andra sidan rummet händer det ofta saker i sjurummaren på väggen. Nya alster tillkommer och lyckotrollet trivs med sina barn i sitt bo.

Gamla långkalsonger blev räddningen

Vi är nog rätt bra på att återanvända gammalt. Pysselmaterial hittar barnen i återvinningen och vi vuxna både lagar kläder (i sinom tid) och bygger nytt av gammalt.

I julas tog jag mig an ett stickprojekt som jag hade planerat sedan sommaren. Det skulle bli en mössa i ett vackert, rosa ullgarn. Jag har inte stickat på många år, men med svärmors hjälp kom jag igång och det blev en väldigt fin mössa. Jag var ganska stolt när jag provade den. Men när jag kände hur stickig den var förstod jag att jag inte skulle vilja använda den. Dessutom blåste det rätt igenom den. Ja, jag vet inte vad annat jag hade väntat mig av en stickad kreation. Den fick iallafall bli en fin skapelse och ett minne av ett roligt hantverk som jag lyckats slutföra.

Efter en tid tänkte jag på mössan igen och tyckte att det var rätt synd att den bara skulle ligga och ta plats i en låda. Min hjärna började leta lösningar på problemet. På skolan hade 10-åringen stickat en mössa som hon hade satt ett foder i. Det var ju en strålande idé. Men en så fin mössa som min borde ju ha ett riktigt fint och lent foder. Jag kom på att jag skulle köpa en sidenmössa, som jag sett att de hade i en affär.

Men innan jag kom till affären hann jag tänka att det kanske gick att lösa på ett billigare sätt och utan att det behövde tillverkas en till ny sak i världen. I mina textilsamlingar hittade jag faktiskt ett perfekt par gamla, väldigt slitna barnkalsonger i siden. Jag kunde klippa ut en precis lagom bit tyg utan hål i. Att det fina sidentyget var för evigt fläckat av smörkladdiga barnahänder gör ju ingenting när det sitter på insidan av en mössa.

Med dotterns mössa som mall sydde jag fast tyget i mössan, som jag till slut blev mycket nöjd med.

Bättre hos dig än hos mig

Jag är också glad över ett annat tygåterbruk. För ett par år sedan städade jag i garderoben och hittade ett antal plagg som inte hade använts på länge. Det slog mig att de faktiskt var just i min kompis stil.

Dagen efter ställde jag påsen med kläder på min kompis skrivbord på jobbet. Hon tyckte som jag, att det var precis hennes stil, och storlek. Vi blev båda glada.

Nästa dag hittade jag till min överraskning en påse på mitt skrivbord. Den kom från min kompis. Där fanns flera plagg som hon sorterat ut och tänkt att det här är nog mer Evas stil än min. I påsen fanns en härligt rosa kjol, precis i en sådan modell som jag länge letat efter. Som kronan på verket var den gjord av ekologisk bomull.

Från början var kjolen grå. Men min kompis insåg att hon inte skulle använda den i den färgen och försökte liva upp den genom att färga den rosa. Men den blev ändå liggandes i garderoben. Nu använder jag den flitigt och vi är båda väldigt nöjda över vårt lyckade byte.