Malajer som kallar sig själva malajer bor framför allt i nuvarande Malaysia – även om många malaysier inte är malajer. Malajerna talar malajiska – men det är de inte ensamma om, för malajiska i olika varianter talas av många olika folkgrupper över hela Sydostasien, om än ofta under andra namn.
Texter på fornmalajiska finns bevarade från 600-talet e.Kr. på Java och Sumatra, ungefär samtida med svenska runstenar. Den skrift som användes härrörde från Indien, och fornmalajiska använde också många indiska låneord. Men malajiskans urhem låg sannolikt på Borneo, varifrån urmalajiskan spreds omkring 1000 f.Kr. Runt Kristi födelse hade urmalajerna från Borneo byggt handelskolonier på de flesta större öar i Sydostasien, från Sumatra till Luzon. I inlandet bodde många andra folk med andra språk, men malajiska blev snart det lingua franca som användes vid handel mellan öarna.
På medeltiden kom muslimska missionärer till Sydostasien och nådde stor framgång bland malajerna; än i dag är de flesta malajer muslimer. Flera olika malajiska sultanat växte fram, och språket fick många arabiska och persiska låneord. Den malajiska som talades i sultanaten kallas klassisk malajiska och gav upphov till en rik litteratur.
