Sverige och många andra länder i Europa har nationella språk som talas av majoriteten. För oss känns det normalt och okontroversiellt. Men i många länder, särskilt utanför Europa, är det inte så enkelt. De flesta länder av någorlunda storlek är mångspråkiga, och språkliga konflikter är vanliga.
När stormakterna styckade av kolonier då det begav sig togs ingen hänsyn till ”infödingarnas” språk. När så kolonierna blev självständiga under efterkrigstiden föddes ett stort antal länder med inbyggda språkliga spänningar. Det var inte alls självklart på vilket språk det nya landet skulle styras, och varje språkval riskerade att alienera en stor del av befolkningen.
