Partier som skapades av folkrörelser har tappat sitt folk. Men vi låtsas att de fortfarande finns. Vi vill inte se att partierna styrs av eliter, att politiken har blivit en karriärväg och att partierna håller kontakt med oss väljare via medierna. Det politiska engagemanget har blivit en klassfråga eftersom det mest är medelklassen som engagerar sig.
Vi lever i en tid där vi väljer att se vad vi vill se. Hela samhället har genomsyrats av detta i årtionden. Vi ville se klimathotet, men inte den militära säkerhetsrisken, vi ville vara solidariska och öppna våra hjärtan liksom våra gränser, men vägrade se några som helst problem med en gigantisk invandring. Vi vill se att Sverige har en fungerande demokrati, och därför röstar vi plikttroget. Trots att samtliga partier i riksdagen kämpar med interna konflikter och är splittrade inbördes vill vi inte lyfta fram några demokratiska problem. Med våra skattepengar betalar vi villigt för deras existens. Vi är följsamt och lojalt med på falsk marknadsföring från partierna om parlamentarismens förträfflighet för samhällsutvecklingen. Vi ser oss själva som ett upplyst, kunnigt och tolerant folk, samtidigt som vi förhållandevis enkelt är beredda att tumma på yttrandefriheten för att undvika att någon blir kränkt och ställer upp på en förljugen värld där vi ropar på starka ledare. Vi låter med andra ord hellre andra föra vår talan, än att vi själva talar.
Det som gör mig mest upprörd är vår förljugenhet om den så kallade fungerande demokratin. Jag är fullt medveten om när jag skriver detta att många stämplar mig som populist. När du ifrågasätter politiker, forskare och medier är du klassad som okunnig och illojal. Ska du överleva utan att bli utfryst handlar det verkligen om att väga orden på guldvåg. Att ifrågasätta det rådande samhällsklimatet är farligt, du blir stämplad. Vi har sett det med författaren Lena Andersson och hennes diskussion om gröt och fattigdom, vi har sett det med Magnus Henrekson och Christian Sandström i deras kritik av gröna bubblor, vi har sett det med SD och deras kritik av invandringen, bara för att nämna några exempel på ”kättare” i samhället.
