Alla årstider har sin charm. Vår 9-åring trivs i naturen och har sina återkommande hållpunkter. Just nu är det svampen.

Från andra våningen ser jag vår 9-åring löpa med stora steg rakt ut i skogen. Eftersom han vet precis var svamparna brukar växa behöver han inte gå och finleta. En stund senare kommer han tillbaka med famnen full.

Rynkig svamp med ring

Själv gillar han inte alls svamp, men han älskar att plocka dem. Det är tacksamt för oss andra i familjen när han förser oss med en av våra favoriter: rimskivling.

Han tar inte miste på dem, det gäller bara att där finns en ring runt foten, då vet han att det är rätt. Rimskivlingen hette tidigare rynkad tofsskivling. Men medan det nya namnet inte säger mig så mycket så tycker jag att det gamla är en perfekt beskrivning. Hatten är beige och lite rynkad, eller strimmig. De finaste och godaste svamparna brukar vara de yngre som ännu inte har slagit ut sitt brätte utan fortfarande är som paraplyn som är på väg att fällas ut.

Av någon anledning kopplar jag namnet till en figur i Mumintrollet, Fru Filifjonkan, och hennes tjusiga paraply, som visserligen var svart.

Det kanske roligaste med den svampen är att många inte alls känner till den så det är lätt att hitta den. Vi gillar att smörsteka dem, men har också provat att torka dem.

Känns bra i kroppen

Härom dagen hade vi slut på svamp så min man sade till 9-åringen att gå ut och hämta mer svamp. Jag trodde han skämtade, men det tog bara några minuter så var han tillbaka med ett gäng fina svampar.

Ibland tycker jag att pojken verkar halvsova hemma. Han läser eller pysslar med sina samlingar och det är inte så lätt att nå honom. Han behöver nog den där vilan i sin lilla värld. Men när man pratar om skogen så kvicknar han till. Han säger att det känns bra i kroppen att vara i skogen.

När man pratar om skogen så kvicknar han till. Han säger att det känns bra i kroppen att vara i skogen.

Vi har haft en tradition att göra en kort hösttur till mina föräldrar i Dalarna – ett potatislov över en långhelg. Det brukar vara så mysigt med den friska luften, rasslet i den stora aspen som fått gula och röda löv, traktorljudet och jordlukten. När vi alla har hjälpts åt att ta upp potatisen och ätit varma koppen-och-smörgås-lunch i det fria så brukar vi också hinna med en svamptur.

Pappa har ett ställe där det växer mängder med trumpetsvamp. Av våra tre barn är det 9-åringen som är mest entusiastisk i svampplockandet. Han plockar tills korgen är så full att det ramlar ur. När vi går därifrån är vi glada och nöjda och det gör ingenting att det finns massor kvar.

På grund av våra jobb åkte vi tyvärr inte på den där höstturen i år och jag tror att det är 9-åringen som saknar det mest. Vi får se hur det blir nästa år.

God morgon naturen

Vår 9-åring är väldigt trött på morgnarna och det är inte så lätt att få honom igenom alla moment innan vi kommer iväg till skolan. Jag har provat olika sätt för att få honom att vakna till och komma igång lättare. Ibland är det en dröm som behöver drömmas klart, men oftast är det nog bara att han behöver få vakna långsamt.

Det har hänt att jag har sett något utanför fönstret och ropat till. Kanske är det första snön, eller en ekorre på morgontur. Då brukar han bli intresserad och sätta sig upp. Det händer ju mycket i naturen, så det kanske kan bli en vana som kan fungera om morgnarna. Jag får se till att hitta något spännande utanför fönstret varje morgon bara.

 

Det är halvtidsuppträdande i matchen – den lilla flickan stjäl showen

Den här förföljelsen har pågått i 19 år – känner du till den?