Tidigare fick eleverna i stora delar av Sverige hjälpa till att hålla skolan med lingon för årets behov. Den traditionen var bra på många vis, men nu verkar det förekomma mer sporadiskt. Samtidigt som det är vanligt att unga är stressade så visar forskare att tid i naturen gör gott för kropp och själ. Kanske vore det dags att införa ett lingonlov igen?

I min skola där jag växte upp i en by i Uppland på 80-talet hade vi ingen lingonplockning. Däremot var jag ute mycket med familjen när vi var vid sommarstället i Dalarna. Ibland lekte vi barn bara och ibland plockade vi också bär. Det var trivsamt på de där turerna vi gjorde.

Pappa har alltid varit jättesnabb på att plocka. Han har plockat bär sedan barnsben och berättar att de förstås plockade bär för familjens behov, men också till skolan. Byn där han växte upp i Dalarna låg i skogen så det var ingen sak att få ihop till de två-tre litrarna man skulle bidra med. Det var lika för alla elever i skolan och det var så det gick till varje höst.

Skolan kokade sylt och det gick åt en hel del: till potatisbullar, ugnspannkaka, köttbullar och blodpudding. De fick också strimlad vitkål i lingonsylt. Så med alla hjälpande händer och skogens rikedom blev sylten billig för skolan.

Samarbete i skogarna

Det var inte bara de unga masarna och kullorna som fick plocka bär till skolan på 40- och 50-talet. Det verkar ha varit det vanliga i norra delen av Sverige, ungefär från Dalarna och uppåt. På en del håll fick man lingonlov en eller två dagar för att kunna plocka bär till skolan. På andra håll gick hela skolan ut tillsammans en dag eller eftermiddag för att plocka, det gällde elever såväl som lärare. Det fanns förstås också de skolor som, liksom min pappas, gav eleverna i uppgift att plocka ett visst antal liter bär på fritiden.

En kvinna som växte upp i en liten by i Hälsingland på 40-talet berättar att skolan var så liten att elever i alla åldrar gick i samma klass. För att bären skulle räcka till sylt hela året behövde barnen plocka en viss mängd. Det var kanske inte så lätt för de yngsta att få ihop till sin del, men de äldre hjälpte de yngre så att det skulle bli tillräckligt med bär.

På det här viset fick barnen hjälpa till och bidra till sin skola. De var delaktiga. För en del kändes det säkert lite slitsamt att få ihop alla de bär man skulle, men har man fått kämpa lite för något så brukar det som bekant kännas väldigt bra efteråt. Jag gissar också att barnen dessa gånger ofta hade det trevligt i skogen.

De här sakerna tycker jag alla är nyttiga och viktiga för barn; att vara delaktig, att få streta sig igenom något som känns motigt och förstås också att vara ute i naturen.

Naturen gör underverk

Visst, när jag blev större följde jag inte med mamma och pappa på alla skogsturer, men vad man kan ha för nytta av naturen fastnade hos mig. Som vilsen tonåring hjälpte det att springa i skogen. Det rensade huvudet, lättade på trycket och gav en känsla av frihet.

Vi är många som upplever hur välgörande naturen är för kropp och själ så det borde inte behöva läggas pengar på att forska på effekterna. Det har man gjort ändå och forskare berättar bland annat hur gott det gör att vara ensam i naturen. Det lugnar och ger möjlighet till reflektion.

När jag senare blev vuxen och bodde själv sökte jag mig ofta ut i naturen. Jag kände att jag trivdes där och visste att mitt sinne skulle förändras under turen. Det är inte för inte man säger att ”naturen gör underverk”.

Från vad jag har läst i tidningar och stött på i min omgivning så mår många unga idag inte bra. Även om jag tyckte att det var tufft från gymnasiet och uppåt så verkar det vara värre för dem som är unga nu. Enligt en avhandling från Stockholms universitet är var tredje 16-åring kroniskt stressad, vilket kan ge fler hälsoproblem senare i livet. Det är inte heller ovanligt att problemen är så svåra att det kan jämföras med utbrändhet bland vuxna.

När jag även läser att vistelse i naturen kan minska symptom på ADHD, depression och negativa tankar så önskar jag ju att våra unga ska få den där välgörande kopplingen till naturen under uppväxten, precis som jag fick.

Mer bär och skog åt barnen

Här tänker jag att friluftsdagar och lingonplockardagar kan fylla en viktig funktion. Även om jag i min uppländska skola inte plockade bär så finns det många som kan berätta om hur de på 80- och 90-talet gjorde lingonturer med skolan. En del fick till och med koka lingonsylten själva, i hemkunskapsköket. Förutom att det är bra för elevernas delaktighet så är det ju en bra lösning om det inte finns utrymme i tid för kökspersonalen att göra sylten. Vilken stolthet det kan ge att ha varit med och kokat sylt till skolan för hela året!

I de flesta skolor serveras nu tyvärr istället köpt lingonsylt, med mindre mängd bär och mer socker än i den hemgjorda. Att det är bra för oss att minska på sockret håller nog alla med om. Kanske har det blivit så här på grund av kommunens regler som styr hur maten ska köpas in och på grund av tidsbrist för att göra sylten.

En lingondag tycker jag låter som rena hälsoprojektet för en skola och det borde man ju vilja satsa på. Vill man sträcka sig vidare från lingonsylten kan man kombinera det med näringslära så att barnen lär känna våra svenska bär som är bland det nyttigaste man kan stoppa i sig. Kanske skulle marknaden för produkter av importerade ”superbär” minska framöver om våra barn även fick lära sig att göra energikakor (sådana där nyttiga med nötter och annat, och där man sötar med dadlar och kanske honung) och fruktläder med lingon och blåbär.

På barnens skola plockar de än så länge inte lingon till skolans sylt, men det är ju en enkel sak att ta upp det som förslag. Tills vidare drar jag med mig våra barn på upptäcktsfärder, hobbyorientering, bärplockning och andra utflykter i naturen. För vad vi än kallar det så vet vi aldrig vilka upptäckter och äventyr vi kommer hem med, men de brukar gilla det.

 

Det är halvtidsuppträdande i matchen – den lilla flickan stjäl showen

Den här förföljelsen har pågått i 19 år – känner du till den?