Mammabloggen: Gissa den hemliga ingrediensen
Glass med en hemlig ingrediens. Foto: Eva Sagerfors


Att gissa på en hemlig och oväntad ingrediens kan vara ett bra sätt att introducera nya saker i maten och att få mer närvaro under en måltid. Eftersom jag är intresserad av ätliga växter från naturen så passar jag på att blanda och prova nytt, och barnen blir vana vid att hitta natur i maten.

”Nöden är uppfinningarnas moder”, heter det ju. Vi hade just startat stugsäsongen och då är det si och så med förråden, så man kan behöva hitta nya lösningar. Tevattnet hade kokat upp och jag såg att det inte fanns något te i skåpet, men jag ville ju ha någon smak på det varma vattnet så jag började fundera på vad naturen kunde bjuda på.

Det var så jag fick för mig att prova granskotts-te. Tidigare har jag gjort ”hosthonung” av granskott och både jag och dottern har ätit både ett och annat knallgrönt skott. Det smakar en aning surt, men vi gillar det. Det gäller dock att ta dem tidigt på säsongen innan barren börjat bli hårdare, men när de är mjuka så går de bra att både tugga och svälja.

Te med granskott, innan silning. Foto: Eva Sagerfors

Granskott

Jag läste mig till att 1 msk granskott räcker till en mugg, ca 3 dl vatten. Jag mosade skotten lite och hällde kokande vatten över, väntade ett tag och silade av. Det smakade friskt och riktigt gott! Jag tittade sedan på de överblivna, nu blekta barrtussarna och fick en idé.

Vi åt fisk till middag, med potatis och en yoghurtsås med örter. De andra i familjen fick smaka och gissa vad jag hade haft i såsen. Alla gillade den och de gissade rätt på koriander. Ingen gissade på granskott, men den passade mycket bra in med sin lite syrliga ton. Annars är ju citron vanligt till fisk, så det var ingen otippad chansning. Även efter att jag avslöjat den hemliga ingrediensen tyckte alla sås-ätare i familjen om såsen.

Nästa dag var varm så min man bestämde sig för att göra glass till eftermiddagen. Han vispade grädde och blandade med mosad banan. Jag letade i skafferiet och fick en idé till en smaksättning. Granskottsglass hade jag hört talas om så jag hällde kokande vatten över granskott och riven ingefära. Det blev ett ännu godare te än med bara granskott. Lite av téet rörde jag sedan ner i den blivande glassen tillsammans med granskotten; det här skulle bli spännande.

Resultatet blev godkänt. Glassen smakade som en bananglass med små överraskningar då och då med granskott. Gott, men nästa gång skulle jag vilja ha granskottssirap, eller honung, att ringla över för att förstärka smaken lite.

Granskotten är ljusgröna. Foto: Eva Sagerfors

I chokladbollen

Nyligen gjorde jag chokladbollar på nötter, dadlar och kakao. Jag hade fått receptet av en kompis och när jag funderade på hur jag ville att de skulle smaka fick jag för mig att blanda i en extra ingrediens som jag tänkte skulle ge en fin smakbalans och som bonus lite extra näring. Jag blandade, smakade och blev nöjd. En del människor, och kanske särskilt barn, kan bli avskräckta när de får veta att det finns en annorlunda ingrediens i maten de nyss gillat, så jag var inte säker på vilken reaktion jag skulle få på chokladbollarna, men om jag å andra sidan skulle få behålla dem själv så var det inte hela världen.

Eftersom jag har ett intresse för naturens skafferi vill jag gärna låta barnen få bekanta sig med det också, så visst tänkte jag avslöja den udda ingrediensen. När 8-åringen såg bollarna ville han förstås smaka så han fick en och jag bad honom att gissa vad som var i den. Jag sade att det fanns en hemlig ingrediens, men den var förstås inte lätt att komma på. Han gillade chokladbollen och åt glatt vidare även när jag avslöjat att jag haft nässelpulver i smeten.

Utanpå verkar den vara en vanlig chokladboll... Foto: Eva Sagerfors

"Sparris"

Ibland går det hem hos familjen, men ibland får jag själv äta upp naturmaten. Härom dagen plockade jag och barnen späda rallarrosor på väg hem från skolan. De hade nyss kommit upp hos oss och jag berättade glatt att man kan äta dem som sparris. Spännande, tyckte barnen, och vi plockade en hel bukett för att prova.

Jag snabbkokade dem till middagen och provade att äta med smör på. Jo, en ton av syra, och faktiskt lik sparris. Ett av barnen provade och var sedan nöjd. Även när maken tagit sin beskärda del fanns det mycket kvar till mig och det räckte i två-tre dagar framåt. Tur att det faktiskt var gott. Nästa gång jag ska prova något spännande från naturen ska jag ändå nöja mig med att inte plocka mer än vad jag själv vill ha på tallriken.

Naturens skafferi

Tricket ”Gissa den hemliga ingrediensen” kan faktiskt underlätta vid måltider med barn som är petiga med maten. Även med matglada bordsgäster kan det var en rolig grej som dessutom bidrar till att ge större medvetande om maten och hur den smakar. Det ska ju vara bra för kroppen att man iallafall en del av måltiden gör sig medveten om den mat man äter genom att känna smakerna.

Under samma stughelg gjorde jag hummus på vad som fanns att tillgå. Spiskummin fanns inte, och ingen citron, men jag hade ju granskott så det mixade jag i tillsammans med kikärterna och det övriga. När jag sedan frågade familjen om den hemliga ingrediensen så gissade de på granskott utan att smaka. Det var ju det mest troliga med tanke på de senaste dagarna, men alla smakade glatt och vi konstaterade att jag gott kunde haft i lite till eftersom det knappt gick att känna.

Tur att vi inte hade hela det vanliga förrådet med varor så att jag kom på att prova att använda mig av det som växer gratis utanför knuten. Och faktiskt är det ju både enklare och bättre att ta av det som finns nära än att åka till affären och köpa det man är van vid, och som kanske är odlat i ett annat land.

Obs! Granskott ingår inte i allemansrätten. Så för att plocka granskott från växande träd behöver man fråga markägaren om lov, och förstås inte plocka bort alla från samma träd utan istället ta några här och där. Nässlor däremot är det fritt att plocka utan att be om lov (förutom i någons trädgård).

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.

Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!

Här ser du hur du kan stödja oss.