Mammabloggen: Vi söker vila i naturens ljud
Brukar någon gå där nere och vandra, och njuta av tystnaden? Foto: Eva Sagerfors


Många timmar med ljud, och människor i rörelse är tröttande, och kanske utan att vi tänker på det. Att veta om det och hur jag sedan kan ladda om är en trygghet. Det vill jag också föra över till barnen.

– Kun sus! säger hon glatt, norskan som sitter bredvid mig på planet på väg tillbaka till Norden. Näst efter att få ligga ner på sin säng och sova ordentligt så längtar hon efter att gå upp på fjället och få ha det alldeles tyst omkring sig. Bara den susande vinden som ger ljud i från sig. Kun sus – bara sus!

Vi har aldrig träffats innan och vem vet om vi träffas igen? Men på långflyget hemåt pratar vi på om det som är viktigast för oss i livet. Det är först när vi landat och ska skiljas åt som vi utbyter namn. Hon har varit på en tio dagars konferens och berättar att hon inte har fått sova ordentligt på hela den tiden. Tillsammans med andra mötesbesökare bodde hon i ett hus som de hyrde, men det visade sig att de hade olika ambitioner och medan hon ville vara utsövd på morgonen för att kunna koncentrera sig under dagen så höll de andra i gång med musik och diskussioner till långt in på morgontimmarna. Någon tyst plats gick inte att hitta. Ändå såg hon både glad och pigg ut, tyckte jag. Hon verkade inte vara den som klagade över saker och ting och jag förstod att hon var nöjd med sin resa. 

Flygresan bjöd inte heller på någon kvalitetssömn, men det hade vi inga förväntningar på och vi brydde oss inte om det; dagen tog sin början iallafall.

Mitt norska resesällskap verkade vara en person med en positiv inställning i livet, men jag anar att hon också har en trygghet i att hon vet hur hon ska ladda om. När det har varit dåligt med vila, från ljud och människor, så vet hon att hon får nya krafter genom att vara i tystnaden i naturen.

Det är en trygghet att veta hur jag kan ladda om och det vill jag att även våra barn får med sig.

Foto: Eva Sagerfors

Brusreducering

På min resa bodde jag med vänner som gillade samma rutiner som jag. På morgonen gick vi upp tidigt och mediterade tillsammans. Efter en heldag ute i storstaden med trafik, människor och massor av intryck spenderade vi de sista timmarna på kvällen på rummet, pratandes om allt möjligt som kändes viktigt att dryfta. Sedan slocknade vi nästan samtidigt, ett tag innan dygnet tog slut. Jag tänkte aldrig på att det intensiva storstadsbruset skulle vara påfrestande, men jag vet att man kan bli trött av det – en sorts tröttande stress.

Om jag ska resa långt brukar jag ta med mig hörlurar som har ett ”brusreducerande” ljud. Resultatet blir att jag inte hör de dova ljuden, som brummande motorer eller fläktsystem. Det blir verkligen skillnad när jag trycker på knappen på lurarna. De där ljuden tänker man ju inte på när man har det omkring sig hela tiden, men när det försvinner är det så skönt.

En eftermiddag på min resa gick jag själv. Jag kände efter vad jag ville göra, jag handlade plockmat och styrde iväg mot ett grönskande promenadstråk som jag känner till sedan tidigare. Där tänkte jag sätta mig och äta min mat. Stråket går mitt i stan, men är trots sin ringa bredd en oas. Där hittade jag en bänk där jag satte mig, med grönska framför mig. Jag tog mig tid att känna smaken på maten, låta tankarna komma och så slog det mig vart jag hade sökt mig, nästan omedvetet; till en grön, relativt lugn plats där jag kunde landa.

När jag växte upp vill jag minnas att vi hade radion på allt som oftast. Den ”skvalade” på i bakgrunden och jag antar att vi tyckte att det var trivsamt. Nu för tiden har vi oftast inga extra ljud på hemma. Istället sätter vi på musik när vi känner för att höra på något, men vi är alla oftast nöjda med att ha det tyst. Ja, förutom 8-åringens radiokanal som går igång när han har kommit hem från skolan och utan att ta långa pauser därefter. Han gillar att sjunga för sig själv, men jag räknar inte det som skval utan som välljud (han sjunger väldigt fint och dessutom tyder det på att han mår bra).

Vila efter en lång dag

När barnen kommer hem från skolan drar de sig ofta undan för att sitta och läsa. Jag tror att de känner behovet av att vara i lugn och ro efter en lång dag i skolan. Ibland går de ut i skogen för att få vara i fred och för att få ha det tyst runt sig. 12-åringen kan gå ut och hitta på någon lek, medan 10-åringen går och utforskar eller sätter sig och täljer. Det är avkoppling.

Foto: Eva Sagerfors

Även vi går upp på fjället för att njuta av tystnaden, vidderna, naturen och den friska luften. Men det blir inte så ofta; en gång per år tar vi oss dit och får vårt lystmäte i några dagar. Alla barnen gillar att vara på fjället och när de pratar om när de blir stora så säger de ibland att det är på fjället de ska bo.

– Nästan allting är spännande där, säger 10-åringen.

– Där är berg och frisk luft och så kan man bestiga saker och upptäcka nya ställen, säger 8-åringen.

Tänk att han upptäcker nytt varje gång fast vi har varit till samma ställe varje år sedan han var 3-4 år gammal.

– Jag tycker om friheten, där finns inga regler [förutom naturregler förstås], inget tak och så är det tyst, säger 12-åringen.

Där kan man tala om naturlig brusreducering. Det känns bra att barnen gillar att vara i naturen och att de uppskattar dess verkan.

”Kun sus”, det låter nästan som en slogan, och säger så mycket.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.

Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!

Här ser du hur du kan stödja oss.