Stämningen i ett rum kan kännas olika: lättsam och glad eller kanske tryckande. Det jag känner hos andra kan de också känna hos mig. När jag väljer vilka tankar och känslor jag tar med mig till mötet märker jag att resultatet blir väldigt bra. Så vad händer om jag lägger till en sol eller en apelsin?

När jag kommer in i ett hus eller ett rum med människor kan jag snabbt känna av stämningen. Kanske känns det trevligt och uppåt, lite dämpat eller tryckt, kanske tung och jobbigt. Eller någonting däremellan. Det kan påverka hur jag känner mig. Jag kan smittas till att le och känna mig glad när jag går in i ett rum där det känns trevligt och lättsamt. Är det istället dämpat kanske jag ler lite mer försiktigt och det känns bäst att kolla av läget innan jag uttrycker mig.

Det här är jag inte ensam om och vi läser ju också återkommande om hur våra tankar och känslor kan påverka oss och andra. Det här har jag varit medveten om i många år.

Jag minns en morgon när jag skulle åka taxi. Jag var lugn, redo för avfärd och klev in i taxin. Där var det behagligt och jag blev snart medveten om hur lugn taxichauffören var. Han var lugnare än vad jag var och jag passade på att smittas, se vad det var hos mig som hindrade mig från att vara lika lugn och så släppa iväg det.

Det inre syns utåt

Det är lätt att bli uppmärksam på känslan från andra och hur jag reagerar, och faktiskt är det lika lätt att uppmärksamma de egna tankarna och känslorna. Eftersom jag kan känna av andras tankar och känslor är det logiskt att andra kan känna av mina. Det kan de göra även utan att jag använder ord.

Det kan vara en hisnande tanke att det jag bär runt på nu i form av tankar och känslor, märks utåt. Nu går jag inte jämt och tänker på vad jag bjuder andra på. Det blir liksom enklare om jag låtsas som att jag har mina saker för mig själv. Men jag vet också att både jag och andra har nytta av om jag gör mig medveten om de här tankarna och känslorna och tar hand om dem istället för att slentrianmässigt låta särskilt dåliga sådana hålla sig kvar hos mig. Jo, jag har blivit bättre på det genom åren och numera är jag snabbare på att ta hand om dem.

Ämnet kom nyligen upp när jag stod och pratade med en granne. Det var ett inspirerande samtal som påminde mig om att jag egentligen vill vara observant på och ta hand om tankar och känslor hos mig.

Annorlunda möte

Jag var på väg till ett möte och bestämde mig för att omsätta teori till praktik. Sista stunden innan mötet tog jag tag i det jag bar på inför mötet. Jag tänkte att oavsett vad vi kommer att avhandla på mötet och hur de andra är så ska jag i alla fall inte kliva in och bidra med dåliga tankar eller känslor. Jag ville komma in med ett öppet och positivt sinne.

Egentligen var processen enkel: Hur kändes det att gå till det här mötet? Jo, det var lite blandat. Jag tänkte på hur de senaste mötena med samma grupp hade varit. Det hade varit rätt fåordigt, långsamt och ibland en tryckt stämning. Ett sådant möte såg jag inte fram emot, så istället för att vara på väg till ett sådant möte så tog jag bort den bilden och tänkte bara att det kan bli hur som helst. På tidigare möten hade det kommit upp något ämne där vi inte alla var överens och jag kom på att jag hade tankar om några av de andra deltagarna för att de inte tyckte som jag. Men usch, skulle jag ta med mig det till mötet? Jag tänkte att vi har olika bakgrund till varför vi tycker som vi gör och så tänkte jag på personerna, istället för på deras åsikter. De är ju väldigt trevliga allihop i den där gruppen. De dåliga tankarna var borta och när jag kollat hos mig en gång till så kändes det som att där inte fanns mer skräp. Jag bestämde mig för att det här kunde bli ett trevligt möte.

Nu var det inte så att jag tvunget ville att mötet skulle bli trevligt; det fick bli hur som helst, men jag kände att jag i alla fall inte tog med mig sådant som kunde ge mötet en dålig start. Jag kom in och såg att det var många som hade kommit. Stämningen var glad och uppåt redan innan vi börjat och faktiskt fortsatte mötet på det viset. Vi kom framåt och många bidrog positivt. Jag minns faktiskt inte om vi haft ett så trevligt och rent av uppsluppet möte tidigare i den gruppen.

Nästa gång jag ska på möte ska jag också ta mig en stund innan för att se vad jag har att bjuda på. Det kan löna sig. Det här gäller ju egentligen alla möten, också inom familjen.

Prova med en apelsin

Under samtalet med min granne berättade hon om en tänkvärd händelse som hade med apelsiner att göra. Prova att blunda och tänk på apelsiner. Hur känns det? Positivt? Dåligt på något vis? Min granne menade att bara färgen gul är en så glad färg att om man har den i tanken så kan det påverka andra positivt.

Hon berättade om en händelse som kan ha utspelat sig på ett äldreboende. I alla fall fanns där en restaurang och hon hade pratat med en kvinna på det där stället. Jag vet inte om hon arbetade eller bodde där, men kvinnan konstaterade att det inte var någon bra stämning i restaurangen. Det kändes tryckt, kanske jobbigt och folk stirrade neråt, kanske i en bok eller tidning. Det vore förstås trevligare för alla om de pratade lite och kunde ha trevligt i varandras sällskap. Min granne hade ett speciellt förslag:

– Nästa gång, innan du går in i restaurangen, tänk på apelsiner!

Kvinnan provade det och resultatet blev helt annorlunda. Den första personen hon stötte på började prata om just apelsiner som fanns i en skål på ett bord. Efter det var samtalet igång.

Jag vet inte varför stämningen var tryckt i restaurangen, men på det här viset kunde hon få en öppning.

Så med en ganska enkel titt på mig själv och ett beslut om vad jag vill bjuda andra på kan jag ta ansvar för min närvaro i mötet med andra. Med apelsiner eller kanske en stor sol i sinnet kan ytterligare saker hända. Jag kommer att tänka på uttrycket ”Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne” och det behöver ju inte börja med solsken på himlen; jag kan välja att ha solen i sinnet.