Syskonen är borta på scouthelg, så 7-åringen som inte har scoutåldern inne får vara hemma med mamma. När han får välja aktivitet för helgen blir det ett lite krokigt scoutäventyr.

Storasyskonen har övernattningshelg i skogen med sin scoutgrupp och jag är hemma med 7-åringen. Det är ett bra tillfälle att hitta på något tillsammans. Bra läge för en strapats, tänker min uppfostrande mammahjärna. Vi skulle kunna ta det där längre skidspåret som vi aldrig har provat, men pratat om. Vi skulle kunna ha med varm choklad och så får han känna sig stolt över att ha klarat det långa spåret, slagit rekord på längdskidor.

Jag tycker det är bra att barnen får kämpa lite ibland, övervinna motstånd, känna att de kan mer än de kanske tror och känna stolthet över det.

Jag tycker det är bra att barnen får kämpa lite ibland, övervinna motstånd, känna att de kan mer än de kanske tror och känna stolthet över det. Men det blir inte den här helgen. Skidor är inte intressant just nu.

Så gör en scout

Han vill vara scout. Vi ska åka iväg någonstans där man kan vara scout, göra upp eld och fixa saker. Det är en bra idé tycker jag och frågar vidare vad han är ute efter och hur vi ska göra. Vi bestämmer en plats: ett av de ställen vi brukar göra utflykter till. Där finns eldstäder och fin natur.

Vi är vana att göra utflykter där vi gör upp eld och grillar korv, så det är inget nytt, utan det nya består i att 7-åringen får planera inför utflykten och att han och jag tillsammans ska göra upp elden och fixa. Annars är det min man som gör det – själv – det är enklast, resonerar han. Jag växte upp med att man själv täljde sin grillpinne, men när vi nu åker på utflykt har vi ett antal teleskopgrillpinnar med oss. Det är smidigt, men den här gången tar vi inte den genvägen. Här gör vi allt från grunden.

Förberedelserna börjar dagen innan. 7-åringen gör chokladbollar och vi mumsar i oss hälften som lördagsgodis och sparar hälften till utflykten. Vi pratar om vad vi mer ska äta på utflykten. Varm choklad ska det vara, vi ska grilla korv och äta baguetter. Jag som tycker att det blivit väl mycket vitt bröd den senaste tiden föreslår att vi kan baka baguetter själva. I kylen finns surdeg och vi har både mjöl och recept hemma. Lätt som en plätt.

Utflyktsdag

Jo, det händer att mina projekt växer sig lite större än jag tänkt, istället för att vara på enklaste sätt. Så vi klämmer in ett surdegsbak innan avfärden. Det blir lite grövre baguetter med havregryn och dinkelmjöl, och i lite smalare format så att de ska passa som korvbröd. Fiffigt, tycker jag. Brödet får stora, fina hål och blir lyckade. Det tar lite extra tid förstås, så vi bestämmer oss för att det blir korvfika istället för korvlunch.

7-åringen far runt i huset med stor entusiasm och förbereder för utflykten. Jag får inte titta in på rummet när han packar iordning. Eftersom vi inte hittar tändstålet så får det bli tändstickor och så samlar han ihop en liten påse med träflis från storebrors snickarhörna på rummet.

Alla nödvändigheter ryms i 7-åringens skattkista som han stoppar ner i sin vandringsryggsäck. Jag försöker vara praktisk och säger att det nog kan bli lite hårt och kantigt mot ryggen med den där kistan i ryggsäcken. Inte alls, menar 7-åringen, som vet precis hur han vill ha det.

Asken med brännpenna och små stift får inte följa med, på grund av brist på eluttag på utflyktsmålet. Den är annars en del i scoutpaketet, där 7-åringen tänkt sig att bränna in märken i något av trä. Syskonen har fått dekorera sina scoutskärbrädor med brännpenna så det vill han också göra.

Vi laddar med ved från bastun och sätter av mot kusten och vår utflyktsplats. Solen skiner, men det blåser en hel del så jag förbereder sonen på att det kan vara svårt att få eld. Kanske får vi vara nöjda utan att grilla. Det gör honom ingenting och vi ska i alla fall försöka vårt bästa, med hundra tändstickor, småflis, papper och att hålla upp skydd mot vinden.

Humöret på topp

Parkeringen är nästan full. Många är utflyktssugna i det fina vädret, men vi hittar en ledig eldstad alldeles nära vattnet. Vi får försöka flera gånger för att få elden att ta sig och jag tror att 7-åringen hade mer tro på att det skulle bli något än jag. Så här blev det ett litet test på envisheten och stolthet över att vi lyckades göra en liten brasa. Det är roligt att göra saker med barn som har vilja och entusiasm.

Vi hittar varsin gammal pinne som vi täljer till och så har vi en fin stund i solen, med korv, nyttiga baguetter (och några korvbröd som sonen ville ha ändå), alldeles lagom varm choklad och chokladbollar på det.

Humöret är på topp och vi avslutar utflykten med att titta på hur isflaken gungar i havet och hur vågorna skvätter upp mot stenar och is. Lika spännande som en film tycker 7-åringen, som ett tag står och ser ut som om han dirigerar vågornas skvättande. Han förklarar att det är en match mellan de blåa (havet) och de vita (isvallen som vi står på).

Vi är sist på parkeringen när vi kliver in i bilen, nöjda med vår scout-tur. Dagen avrundas med en stunds brännande på en pinne i köket tillsammans med min man.

Vi tog inte den enkla vägen, men vi tog oss framåt, upplevde, lärde oss och blev båda mycket nöjda med vårt äventyr.