Moralkakor: ”Den viktigaste kroppsdelen” och nöt- och frögodis för finsmakare
Nya enkla recept bakas med gamla visdomar
Fröbitarna och valnötsbollarna vill man gärna äta flera av. Foto: Eva Sagerfors


Många av livets situationer underlättas om vi kan samarbeta och uppskatta andras goda sidor. I den här judisk-afrikanska berättelsen finns flera lärdomar om hur man kan förbättra sig själv för att underlätta i livet. Till berättelsen med rötter i två kulturer bjuds två sorters nöt- och frögodis, riktigt goda och dessutom nyttiga.

De här godbitarna är fria från socker och är istället sötade med honung och dadlar. De är båda enkla och snabba att göra och passar lika bra som lördagsgodis eller på fikabrickan, som efter träning eller på en utflykt.

Chokladbollen på valnötter och dadlar ger verkligen chokladälskaren sitt lystmäte och de rostade fröna i frögodiset ger en god ton på godbiten och man tar gärna en bit till.

Både fröer och nötter innehåller många nyttiga ämnen och bra fetter. Nötter är rika på både E- och B-vitaminer. De sistnämnda kan vara anledningen till att vissa får återkommande sug efter nötter. Örtterapeuten Alexandra De Paoli förklarar att kroppen gör av med mycket B-vitamin under stress.

Kakao innehåller antioxidanter, kalium och magnesium, vilket motverkar muskelkramper och därför är bra att ta till efter hårdare fysisk aktivitet. I ouppvärmd honung finns också mycket nyttigheter. Från naturens skafferi har vi stor glädje av nässlorna. Smulade torkade blad i bakningen kan balansera smakerna och ge extra näring – en ”hemlig” ingrediens som få skulle kunna gissa på.

Recepten kommer efter den tänkvärda berättelsen om ”Den viktigaste kroppsdelen”.

Två sagor i en

Julius Lester är amerikan med både judiskt och afrikanskt påbrå. I sin bok ”How many spots does a leopard have?” berättar han sagor från båda dessa kulturer där han har sina rötter. I en av berättelserna har han till och med satt ihop en saga från Afrika med en judisk saga. I efterordet har han skrivit att han helt enkelt gjort ”vad vilken sagoberättare som helst gör: anpassat berättelsen till min mun och min tunga.” Den första delen är afrikansk och kommer från Yarwin-Mensonoh-folket, medan den andra är en judisk legend.

I ”Den viktigaste kroppsdelen” får vi en påminnelse om att vi alla har olika styrkor, och för att få harmoni och ett gott samarbete behöver vi uppskatta andras förmågor, värdesätta och vara nöjda med vad vi själva har och därigenom släppa på avundsjuka. Sådana här berättelser har ofta flera vinklar att lära av och ni hittar säkert fler lärdomar i den här berättelsen. Här följer den i förkortad version.

Den viktigaste kroppsdelen

Med stor omsorg skapade Gud varje kroppsdel; huvud, ögon, öron, näsa, mun, hals, fötter, händer, hjärta, mage, tunga och resten. Sedan berättade han vilken uppgift varje kroppsdel skulle ha. Fötternas uppgift var att stå stadigt på marken. Hjärtats uppgift var att pumpa blod till varje del av kroppen. Alla hade de sina särskilda uppgifter. Magens uppgift var att ta hand om all mat som kom in i kroppen, och att vara kung.

Till en början utförde alla delar sina uppgifter helt fläckfritt och alla var nöjda, men efter ett tag började de klaga. Halsen klagade på att maten som kommer ner genom den passerar så snabbt, och magen bara roffar åt sig den och behåller den för sig själv.

– Jag tycker att vi behöver en ny kung, en som är rättvis, sade halsen.

De andra kroppsdelarna höll med. De ville ha en kung som inte var så självisk. Fötterna till exempel, de fick bara gå fram till maten, varken röra vid den, som händerna, eller titta på den, som ögonen. Än mindre kunde de få känna smaken av den.

Fötternas uppgift är att stå stadigt på marken.

De bestämde sig för att fråga Gud om råd. De framförde sitt ärende och sade att magen är girig; den tänker inte på någon annan än sig själv.

Efter en stund sade Gud att de borde hålla ett möte för att bestämma en ny kung. Men, varken före eller efter mötet fick de äta någonting, inte förrän två dagar senare när Gud skulle komma tillbaka.

De gillade idén. De skulle minsann visa kung Mage att han inte klarade sig utan de andra. Utan mat kommer han inte att ha så roligt som kung, tänkte de.

De började diskutera vem som skulle bli den nya kungen, men diskussionen blev allt hetsigare och fortsatte långt in på kvällen. Nästa dag grydde och Gud skulle snart komma, men de hade inte kommit fram till något – de var alldeles för hungriga.

Munnen föreslog att vänster öga skulle vara kung. Vänster öga svarade att han inte såg så bra för tillfället och det går ju inte att ha en kung som har dåliga ögon. Vänster öga föreslog vänster fot, men vänster fot svarade att han inte kunde stå riktigt stadigt och det var inte passande för en kung. Alla kände sig mycket svaga och ingen ville vara kung. Munnen föreslog då att magen kanske skulle kunna få fortsätta att vara kung. Det tyckte alla lät bra.

Gud kom och undrade vad de hade kommit fram till. Kroppsdelarna svarade:

– Vi ser nu att magen fördelar maten jämnt till alla kroppsdelar och varje del får vad den behöver för att kunna utföra sin uppgift väl.

Efter en näringsrik måltid återfick alla kroppsdelarna sin styrka och blev nöjda igen. Där fanns dock en del som inte var nöjd. Den ville få uppskattning av de andra kroppsdelarna. Den avvaktade och tänkte att i sinom tid skulle den få tillfälle att visa hur viktig den var.

En dag blev prinsessan Maki allvarligt sjuk. Kungen och drottningen blev mycket oroliga och tillkallade de bästa läkarna. Om ingenting gjordes så skulle hon dö. Efter en grundlig undersökning fick de beskedet att det fanns en enda sak som kunde rädda prinsessan, men det var något som tyvärr var omöjligt att få tag i. Det enda som kunde rädda henne var mjölk från en lejonhona.

Hur skulle de göra? Uppgiften var omöjlig, men prinsessan var den enda arvingen och om hon inte kunde ta över landets styre efter kungen och drottningen så skulle fienden ta över och det fick inte ske.

Trots den omöjliga uppgiften annonserade kungen att den som lyckades hämta mjölk från en lejonhona till prinsessan skulle få halva kungariket i belöning.

Högt uppe i bergen bodde en man vid namn Kwame. När nyheten nådde honom fylldes hans hjärta av en stark beslutsamhet. Han skulle rädda den vackra prinsessan! Han begav sig till savannen där lejonen bodde. Han hittade en lejonhona som nyligen hade fått ungar. Frågan var hur han skulle kunna få mjölk från henne. Om han gick fram till henne skulle han bli attackerad och dödad.

Han fick en idé! Han dödade en get och kastade en bit av getens kött till henne. Hon åt köttbiten och Kwame gjorde samma saken dagen därpå, samtidigt som han gick lite närmare henne. Efter några tålmodiga dagar åt hon ur handen på honom. Han talade mjukt till henne och klappade henne tills hon spann. Då kunde han ta mjölk från henne.

Lejonhonan hade just fått ungar.

Medan han gick med mjölken till palatset jäste kroppsdelarna av stolthet över sin viktiga del i uppdraget. Öronen sade att de hade en avgörande uppgift eftersom de hörde när lejoninnan spann och det därmed var säkert att ta mjölk från henne. Händerna mjölkade henne och bar kärlet med den värdefulla mjölken. Alla delar hade haft en viktig del i uppdraget, men än så länge hade tungan inte gjort något.

Kwame kom fram till palatset och det blev tungans tur:

– Ers majestäter, jag har kommit med det enda som kan rädda prinsessan: en hunds mjölk.

Kungen blev både arg och förolämpad i sin svåra situation och beordrade att Kwame skulle dödas. Tungan vände sig då till de andra kroppsdelarna och sade att han hade makt att avgöra om de andra skulle få leva eller dö.

– Erkänn att jag är viktig, så ska jag rädda oss, sade tungan.

De andra kroppsdelarna höll genast med om att tungan var mycket viktig. Tungan bad då kungen och drottningen om ursäkt för att han snubblat på orden och bedyrade att det som fanns i kärlet var äkta mjölk från en lejonhona.

Prinsessan fick mjölken och blev genast frisk. Hon och Kwame fattade tycke för varandra och gifte sig snart.

Tungan tog platsen som den viktigaste kroppsdelen eftersom alla var överens om att han hade den största makten över gott och ont. När Maki och Kwame blev kung och drottning använde de sina tungor för det goda. Låt oss också göra detsamma.

Chokladbollar med valnötter ca 10 st

Det här behövs

1 ½ dl valnötter

1 ½ dl dadlar

1 msk kakao

1/3 tsk vaniljpulver

Eventuellt 1 tsk nässelpulver

Kokosflingor att rulla i

Gör så här

Börja med att mixa valnötterna smått. Häll sedan i dadlarna. Det kan underlätta att klippa dem lite först och sedan mixa tills det blir en smulig blandning. Rör sedan i smaksättningen och rulla till bollar.

Rulla bollarna i kokosflingor och förvara dem i kylen.

Rostade sesamfrön, pumpakärnor och mandlar tillsammans med fänkål och honung ger en god smakkombination. Foto: Eva Sagerfors

Frögodis

Det här behövs

1 dl sesamfrön

1 dl pumpakärnor och grovhackad mandel

2 msk honung

1 tsk fänkål

Gör så här

Fröna och mandeln ska först rostas i en torr panna som tål hög värme. Det kan vara klokt att rosta sesamfröna för sig, med allt tillsammans kan de lättare brännas. Sätt på högsta värmen och rör om under tiden. Häll över i en skål när det mesta fått lite färg. Låt det svalna lite.

Fänkålen får lite mer smak om man rostar även den.

Rör i honungen så att det blir en smet.

Ta fram ett bakplåtspapper som man lätt kan lossa bakverken från eller stryk lite olja på ett smörgåspapper. Bred ut smeten på pappret till en fyrkant. Låt det stå ett tag och skär sedan till mindre bitar med en vass kniv.

Ät frögodiset som godbitar eller som energikakor när det behövs, kanske på en utflykt med lång vandring.

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

 

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.

Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!

Här ser du hur du kan stödja oss.