Vilka tillfällen finns det för dagens barn att stärka sig? För barnens skull får vi föräldrar ta med dem i de sysslor och projekt som finns tillgängliga. När vi nyligen skulle gräva en grop på radhustomten tog 10-åringen chansen och tog helt över projektet.

På sängkanten frågar jag 10-åringen vad som var bäst idag. Det hade hänt rätt mycket hela dagen, så det fanns en del att fundera över.

– Det bästa var att gräva gropen, säger han glatt.

Han fortsätter sedan med flera andra saker, som promenaden, ljusen i kyrkan, hon som sjöng så vackert, fikat; men gropen var det bästa. Det var både roligt och så höll man sig varm. 

Gropen skulle vi göra för att en liten buske som hamnat på fel ställe skulle få en ny boning innan vintern. Busken trivdes inte på sin förra plats och har bara knappt hållit sig vid liv de senaste åren, så det var dags för den att få ett nytt läge. Även om det hade blivit kallt och sent på hösten så hade det inte frusit i marken.

Vi bor i radhus och har inte mycket till trädgård, så jag såg fram emot att få ta hand om busken och gräva gropen och få göra något ordentligt fysiskt. Eftersom vi har växande barn som behöver lära sig ett och annat i livet vill jag gärna använda hemmaprojekt som en del i livets skola för barnen, så jag frågade om någon ville hjälpa mig att gräva en grop. Båda pojkarna ville vara med, men 10-åringen var den som fick på sig kläder och kom med ut.

Han var ivrig att hugga tag, men jag ville först gräva lite för att ta fram rätt plats och form för gropen. Det var lite ruggigt ute och skönt att få arbeta med spaden, men så fort cirkeln var klar tog sonen över spaden. Jag fick hitta på annat för att hålla värmen, för det här blev hans projekt.

Snart stötte han på något hårt och fick hämta ett spett för att få loss det som låg i vägen. Det såg ut att vara bitar av asfalt och hur de hamnat där har vi ingen aning om, men det var en spännande upptäckt. Arbetet gick vidare och jag fick hoppa lite för att hålla värmen. 10-åringen var glad och ihärdig i sitt grävande och spettande. När vi var ungefär halvvägs fick vi avbryta och spara resten till dagen efter. Det kändes som att vi hade gjort ett gott arbete.

Natten var kall och när vi (10-åringen) dagen efter skulle fortsätta grävandet hade det frusit. Men efter att ha använt spettet ett tag gick det bra att gräva igen. 10-åringen grävde på med stor lust och jag var i princip överflödig. Jag fick iallafall gräva loss den sovande lilla busken som jag sedan stoppade ner i gropen. 10-åringen avslutade med att lägga en ring av stenar runt buskens nya växtplats.

Under hela detta projekt hördes ingen klagan, ingen latmask syntes till, bara fullt fokus och arbetsglädje. Han var stolt över vår insats för den lilla busken, som vi nu hoppas ska vilja växa och blomma mer för oss nästa sommar.

Träget arbete

När jag var barn hjälpte vi alltid till med potatisen. Under sommaren gick vi i fårorna och rensade ogräs och i september skulle potatisen upp. Det var självklart att vi var med och hjälpte till, efter förmåga. Visst hittade vi på lekar med potatisen och ibland lekte vi bara i jorden på sidan av, men vi var med och det var inte tal om att hitta på något särskilt för oss.

Hela släkten på pappas sida hjälptes åt de här dagarna och jag minns potatisupptagningarna som roliga. Det här var något vi gjorde tillsammans. Vi pratade och skojade med varandra och jobbade på fram till lunch, fika eller dagens slut även om det började kännas långt eller att armarna var trötta av att bära potatishinkar. Vi hjälptes helt enkelt åt tills det var klart och när allt var upptaget var jag stolt över all potatisen vi fått upp.

Mina klasskompisar hade ingen potatis att ta upp och jag minns att jag kände mig stolt över mina potatiskunskaper och den insats jag var med och gjorde de där höstdagarna.

När man ser slutresultatet efter att ha jobbat hårt så får man en inre tillfredsställelse som inte kan jämföras med ett lätt fångat nöje.

En saga jag läste nyligen fick mig att fundera på vad de flesta barn idag har att kämpa med. Jag tycker att det är bra för barn att hjälpa till med sådana här ”vuxensysslor”, att få något riktigt att ta sig igenom. Det är stärkande att kunna fortsätta med något tills det är klart, även om det inte känns roligt hela tiden. När man ser slutresultatet efter att ha jobbat hårt så får man en inre tillfredsställelse som inte kan jämföras med ett lätt fångat nöje.

Det finns saker i livet som måste göras och att då som barn ha erfarenhet av att ”bara göra det” är en hjälp och styrka för dem livet ut. Man kan inte bara välja de roliga sakerna.

Utan gropar att gräva

På vår lilla tomt gräver vi inte så ofta gropar. Vi bor inte på något lant- eller skogsbruk och det är sällan vi bygger något. Vi får ändå ge barnen de tillfällen vi har till dessa erfarenheter. Vi kan hjälpas åt med bär- och svampplockning när det är tid för det, och när min man nyligen köpte ett lass med ved för att ha till bastun och våra utflykter så hjälpte alla barnen till att bära veden dit den skulle. 8-åringen var stolt och kände sig stark. Han hjälpte gärna till och gav sig inte förrän vedträna var slut i släpkärran.

En sådan vardaglig sak som att städa sitt rum är också stärkande. Vår 12-åring gjorde nyligen en riktig storstädning och genomgång i sitt rum. Det tog flera dagar av målmedvetet rensande och organiserande. Nu är hon nöjd och trivs bra med att vara i sitt rum.

Vad gäller potatisplockning så åkte vi några gånger med barnen tidigare, de drygt 60 milen till mina föräldrar för att hjälpa till att ta upp potatisen ur de nu betydligt mindre potatisodlingarna. Så barnen har fått lite erfarenhet av att göra det där jobbet tillsammans, av att skumpa på den gamla traktorn och av doften av fuktig jord, och så förstås belöningen: den nykokta, egenhändigt upptagna potatisen, som kan väcka en känsla av stolthet hos vem som helst oavsett storleken på odlingarna.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.