En kort promenad i skogen kan verkligen göra så mycket. Vad ska vi upptäcka den här gången? Hur ser det ut när snön lagt sig ovanpå hösten, i några snöflingors tjocklek? Vi tittar efter solens ljusstrålar; vad finns i rampljuset just i denna stund?
En bra stund går 10-åringen omkring i sänkan i skogen. När han kommer upp igen ser han förtjust ut; han har hittat något.
– Mamma, blunda och lukta!
Jag blundar och väntar på att det ska hända något under näsan. Jag får en liten putt av hans hand och känner direkt doften av skvattram. Jo, det stämmer. Där nere fanns hur mycket som helst, berättar han. Ett enda blad har en stark och karaktäristisk doft. Den får mig att tänka på solvarm myrmark, vilket för mig ger en positiv känsla. Det är en typisk doft när man plockar hjortron på en myr.
Men doften från skvattram är inte bara trevlig för minnet, den är också bra på ett annat sätt.
– Och så bra den fungerar, här är inga mygg alls, skämtar jag.
10-åringen har hunnit dyka in under en gran där han skrattar och håller med.
– Jaa, den har nog aldrig fungerat så bra som nu.
Han får en idé och ställer sig vid ett tunt lövträd, utan löv. Han ruskar på det och då faller snön över honom, som en glittrande dusch. Det är så roligt att han går till ett nytt träd och gör om det igen, och igen.
Snön vi har fått kommer nog snart att smälta bort. Det är inte mer än ett flor som har lagt sig som ett täcke över naturen som för att säga till hösten att det får räcka nu – det är dags att gå och sova.
Vår korta skogspromenad blir en upptäcktsfärd. 10-åringen hittar ett ställe bredvid stigen där någon har grävt sedan han gick där sist. Vi funderar på vem som har gjort det; kanske är det en hund eller något mer spännande djur.
Vi tittar på det som de låga solstrålarna lyser upp för oss. Det gnistrar i snöpudret och jag går nära och tittar efter snökristaller. Här har solen inte smält dem och det är fascinerande att titta på de små, lätta stjärnorna på grenen.
10-åringen har fyndat och håller upp en stelfrusen svamp med stor hatt. Vi konstaterar att den inte ser god ut. Jag hittar två mycket små svampar. De är vita och står så raka i stammen i solens stråle, som om de rakryggat och stolt tittade ut över det kortvuxna mosslandskapet där under dem. Jag hinner betrakta dem en liten stund och sedan har solstrålen flyttat sig.
På det här sättet upptäcker vi i stort och smått på vår fina tur i senhösten. Vi är glada över den vackra och färgrika höst vi haft och redo för glittrande snö. Nu kan naturen få gå i ide.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.