Levande ljus har olika betydelse för oss, men nu när det blivit mörkare är det mysigt att få tända ljus utan någon speciell anledning. Och det här kan vi bjuda oss på så länge vi vill, utan att binda upp det på olika högtidlighållanden – så välkommen in i ljustiden!

Det behövs ingen särskild högtidsdag för att vi ska ta fram ljusstakar och lyktor här hemma. Det hände nyligen, antagligen för att det kändes dags för ljusmys eftersom det nu mörknar tidigare på eftermiddagen.

Levande ljus är speciellt och för mig andas det värme, ombonat, liv och lugn. Det här är en fin period vi just har påbörjat där vi kan få ha ljusmys så länge vi vill utan att knyta det till olika firanden.

Samlingspunkt

Härom dagen när jag var ute och cyklade såg jag i farten in i en grannes kök och fick ett ögonblick av deras middagsförberedelser. På bordet stod ett tänt ljus och lyste varmt och välkomnande. Att bordet annars var tomt på saker som inte hade med måltiden att göra förstärkte det där varma, omhändertagande intrycket. Ett sådant bord ville jag också ha, utan de där övriga sakerna som verkar trivas så bra på bordet, men som inte passar till maten; en tidning, en penna, en tom förpackning, några torra löv, plastklämmor, ett fat som behövdes för länge sedan och lite dräll från blomman i vasen. Jag blev inspirerad att försöka lite mer ihärdigt att få de där övriga sakerna att hålla sig borta från bordet när de inte ska vara där.

Och så det där tända ljuset, som när man ställer det på bordet har en förmåga att samla ihop.

Ljuset på deras middagsbord påminde mig också om något som skolsyster berättade på ett föräldramöte när barnen fortfarande var i förskoleålder. Hon pratade om mat och att ha rutiner och så det där tända ljuset, som när man ställer det på bordet har en förmåga att samla ihop. Det tända ljuset som en samlingspunkt gör saker och ting som finns längre bort mindre intressanta och detta kan hjälpa familjen att hålla sig mer närvarande runt måltiden.

Nu när det mörknar så tidigt att man kan se att ljuset är tänt så är det en fin vana att ha till middagen. Jag skulle gärna ha det städade bordet och det tända ljuset varje dag, men med lite olika tider och saker som händer varje dag så blir det istället lite som det blir. Som tur är tycker barnen om levande ljus och när jag inte håller på en rutin så kan det lika gärna vara något av barnen som tänder ett ljus. När jag tänker efter har det ju en större betydelse med en ordentlig middagsrutin när man har aktiviteter på eftermiddagar och kvällar, med ett ständigt kommande och gående.

Närvaro

En riktig ljusupplevelse fick vi i helgen när det var Allhelgona. Under den helgen brukar vi gå till kyrkogården och titta på mängden av ljus. Det brukar vara välbesökt och det är fint att se att så många vill ta sig den där stunden att tänka på de som vi saknar och kanske fundera över livet just nu och framöver.

Även inne i kyrkan tänder man mängder med ljus. Det här tycker jag är en stor upplevelse och en fin tradition som jag gärna vill att barnen får vara med om. I helgen var det jag och pojkarna som gick dit tillsammans. Framme vid altaret stod ett antal stora skålar fyllda med grovsalt och tunna, gula ljus, vart och ett ditplacerat till minne av någon eller några som gått bort.

För mig var det fint bara att vara där, men pojkarna tog direkt varsitt ljus som de tände och hittade varsin plats för. Ett ljus för var och en som stått oss nära och sedan gått vidare under deras livstid; pojkarna var snabba att säga vilket ljus som var för vem. De här personerna tänker vi ju ofta på ändå, men jag tyckte att det var fint att de själva bestämde sig för att ta det här tillfället. Vi hade tur och fick sedan höra när kyrkokören repeterade inför en gudstjänst som skulle hållas senare. En kvinnlig solist sjöng så vackert och stämningsfullt.

Vi fick en trevlig tur med småprat även om liv och död på vår promenad fram och tillbaka till kyrkan. Sådant behöver vi också ta oss tid till.

Morgonljus

Levande ljus i all ära, men kanske har jag just fått en ny vana med ett konstgjort ljus. Jag har haft svårt att komma upp på morgnarna och sover ofta över larmet. Det verkar inte spela någon roll hur bestämd jag är kvällen innan; när det sedan kommer till kritan sover jag först över larmet och sedan snooz-sover jag alldeles för länge. Och jag vet att jag får tillräckligt med sömn eftersom det har känts nog när jag någon gång faktiskt kommit upp den tid jag bestämt. Så för att ta tag i detta bestämde jag mig för att prova något nytt. Tidigare hade pojkarna en ljuslampa som väckte dem på morgnarna, men nu har den bara samlat damm ett tag. Så varför inte prova den?

Ljuslampan tänds gradvis från en halvtimme innan jag satt den på väckning och medan den ökar i ljusstyrka vaknar hjärnan och kroppen till. Det har jag ju hört har fungerat på andra, men jag har tänkt att det där ska jag väl klara mig utan. Men så skönt det kändes att vakna en kvart innan larmet, med en ljuslampa som lyste varmt på mitt ansikte. Jag kände mig utsövd och var faktiskt inte lockad av att ligga och snooza halvsovandes.

Det här känns som ett trevligt sätt att vakna på och saker och ting flyter på bättre under resten av dagen, så jag är glad också över denna artificiella ljuslampa som kan hjälpa mig att ha en bra rutin från dagens början.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.