En del av att vara mamma är att planera och känna in och nog kan det liknas vid att vara projektledare. Den här helgen hade jag bestämt att det var dags för skogsutflykt för mig och barnen. Det blev överraskningar och utmaningar för oss alla, men med högsta slutbetyg.

Skogsbad kallas det att gå ut och njuta av skogen, ta det lugnt och låta sinnena fyllas av skogens naturliga ljud. Det är avstressande och energigivande. Det finns forskning bakom det och det stämmer också med mina egna erfarenheter. Efter att ha varit i skogen känner jag mig som en annan människa, det händer saker i mig.

Nu har jag inte gått in för att göra mindfulnessövningar i skogen, utan jag går dit och så blir det som det blir, med de tankar och känslor jag har och det som lockar på mig i skogen. Med barnen i skogen blir det också som det blir, ännu en faktor som bidrar till upplevelsen.

Helgens äventyr kanske inte kan kallas för skogsbad, men vi tillbringade iallafall 26 timmar i skogen och det var en uppfriskande och stor upplevelse för oss allihop.

Livet

– Det här är livet! utbrister 8-åringen glatt, när vi tar oss uppför sluttningen, över rötter och stenar. Det går uppåt och mera uppåt. Han gillar att vara i skogen, att röra på sig och att få en chokladbit då och då. Det är fyra kilometer från bilen till vårt mål för dagen och han är på strålande humör.

När vi går hem nästa eftermiddag strålar hans humör inte alls. Ryggsäcken är tung, han vill ha mat och så vill han åka hem. Jag minns hans betyg dagen innan och bekräftar för mig själv att det visst var en bra idé att göra skogsutflykten allihop. Visst är det lite kämpigt för honom, men han orkar bättre när vi tar fram russin och choklad.

Utmaningar...

Turen bjöd på utmaningar för oss alla. För mig var det först att ta beslutet att komma iväg. Jag längtade ut i naturen och kom att tänka på den här platsen som jag inte besökt på över tio år. Det är en speciell plats som jag länge har velat ta barnen till. Det händer mycket på helgerna; någon kan vara bjuden på kalas eller så är det andra aktiviteter, och titt som tätt åker vi bort. Den här helgen såg jag chansen att göra det här äventyret med barnen, så jag bestämde mig för att säga nej till annat roligt och ta kommandot. Det är lätt att glida med på sådant som erbjuds och vips är helgen full, fast det ändå är vår tid. Alltså lämnade vi helgstädning och aktiviteter och packade in oss i bilen.

Vi skulle åka till ett naturreservat och gå en ganska krävande vandring på fyra kilometer till stor del uppför till en plats med en tjärn där det finns en övernattningsstuga med kamin. De gånger jag har varit där tidigare har vi varit själva där och kunnat bo i stugan. För säkerhets skull tänkte jag nu att jag ändå skulle ta med ett tält, så att vi inte skulle behöva vandra runt för att hitta en ledig stuga i området. En kompis hade varnat mig för att chansen var stor att det var upptaget i stugan. När jag ska ta hand om barnen är jag särskilt stark, så några extra kilo på ryggen bar jag gärna.

När vi kom fram till stugan såg vi flera tält och innan natten föll stod där sju tält, inklusive vårt. Skönt att ha sitt hus med sig. Eftersom barnen ännu inte vuxit om mig kunde vi fyra sova på "fel" ledd i 3-mannatältet och ändå ha det bra.

...och fröjder

Ett sådant här äventyr tillsammans, utan de vanliga göromålen, distraktionerna och intressena, får verkligen både ens starka och svaga sidor att visa sig. Som mamma är det bra att få se detta hos barnen så att jag kan tänka på hur jag ska stötta dem att bli starkare där de är svaga. Det är också med förundran jag ser deras starka sidor och vad de kan klara av när de bestämmer sig för det.

Det var en fröjd att se 8-åringen med glädje ta sjumilakliv över rötter och stenar på stigen. Lika roligt var det att se 10-åringen i den gröna mossan bredvid stigen, letandes efter trattkantareller.

– Om jag hittar några ska jag plocka allihop!

Är det något som är värt att stanna för när man är på väg hem efter en lång helg i skogen så är det ett trattkantarellställe.

Han hittade också en spännande, gammal stock som var alldeles bucklig.

– Och titta den här, den är ju typ gjord av vrilar!

En vril är en utväxt på ett träd som brukar användas till att göra träkåsor och skålar av.

Där vi gick fanns spännande stenhögar, klippor och kanske kunde det vara en grotta där borta. Vi hittade ett antal olika svampar, till exempel citrongul slemskivling, som är en delikatess i förklädnad. Svampkunskaper är alltid bra att ha. Jag visade barnen och berättade att man känner igen den för att den ser så ful ut, med svarta fläckar på och slemmig. Ser den ut så så ska man titta på foten, om den är citrongul så har man gjort ett fynd. Den här gången var dock fyndet redan upptäckt sedan ett tag av skogens små svampätare.

Aktiviteter och vila

Vår första utflyktsdag var molnig, men bjöd som sagt på spännande vandring. Andra dagen var strålande vacker. Då gjorde vi en liten vandring uppåt  genom en imponerande bergsskreva, och så upp på bergets topp.

Vi var som sagt inte själva i området och det var ett ständigt hejande och människor som satt än här och än där för att njuta av naturen och solen. Det var verkligen vackert med tjärnen, klipporna, tallarna, myrarna och stillheten. Så när vi packat ihop tältet och alla våra saker och äntligen skulle börja gå till bilen på söndagseftermiddagen så ville jag inte gå därifrån. Jag ville få njuta lite till och bara känna hur lugnt där var. Efter att ha ordnat med praktiska saker, vandrat och varit i farten vore det skönt att få ta en paus innan det bar av igen. Jag sade till barnen att jag tänkte meditera en halvtimme och då fick de ta det lugnt, titta på omgivningarna och lyssna på skogsljuden tills jag var klar. 

Det var bra för alla. Efter att ha packat och pratat om att åka hem, och "mamma hur lång tid tar det att gå till bilen?", så märkte jag att de också varvade ner. En satt vid vattenbrynet och täljde på en pinne medan de andra två satt på en klippa och spelade kort. Jag var bara där.

Innan vi hade kommit hem till oss igen hade det blivit mörkt och läggdags. Men först fanns det saker att berätta för pappa, som varit hemma. För 8-åringen var det sociala särskilt spännande. När vi kom fram på lördagen var båda eldstäderna tända och vi satte oss vid en där det bara satt en person. 8-åringen satte sig bredvid henne och de blev bra kompisar. Det var något att berätta om för pappa:

– Och hennes morbror har en jättestor stensamling som man får komma och titta på.

På sängkanten frågar jag barnen om helgen, och 10-åringen som har trivts som fisken i vattnet utbrister:

– Det här var den bästa helgen på länge!

Det är något som är så spännande med att gå ut i skogen; man vet att det händer saker där och att man blir påverkad, men det går sällan att gissa vad man ska få med sig därifrån. Att planera inför den här turen gick ganska fort och inte förrän andra dagen slog det mig att jag faktiskt inte gjort något sådant här förut, alltså att själv åka iväg och tälta med alla tre barnen. Det gick bra. De är nu så stora att de själva kan bära sin sovsäck, sitt liggunderlag och lite kläder, så min packning är fullt överkomlig. Helgen visade att både de och jag klarar mycket. Det blir spännande att se vad vi hittar på nästa gång.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.