Horace Engdahl älskar spårvagnar. I Spårvagnsresor med Mr Hume får vi följa med honom på resor genom Göteborg, historien, samhällsutvecklingen och filosofin. Som resesällskap har han filosofen David Hume.

I början av sin nya bok Spårvagnsresor med Mr Hume säger Horace Engdahl: ”När jag för några år sedan flyttade till Göteborg utnyttjade jag stadens magnifika, ännu intakta spårvagnsnät för att lära känna min nya hemort.” Visst är det så, till skillnad från tunnelbanans underjord där staden förblir dold eller från bussarnas jäktande och snabba omvägar, låter spårvagnen oss i bara lite snabbare än promenadtakt skåda och begrunda stadens geografi, historia och utveckling.

För Engdahl är spårvagnen inte vilket färdmedel som helst. I flera avsnitt bjuder han generöst och varmt på sin kärlek till spårvagnar. Denna kärlek sitter som i blodet på Engdahl. I inledningen berättar han om sin mors tidiga förälskelse i detta färdmedel. Som flicka sattes hon i en skola belägen bara hundra meter från hemmet men vägrade gå där för att få åka med Karlskronas enda spårvagnslinje till en annan skola som låg några kilometer bort.