När vi handlar kläder här tar miljö och människor i produktionsländerna skada. Vi kan påverka genom medvetna val, men vad ligger bakom märkningen av plaggen? Enligt Sandra Roos, som forskar om kläders miljöpåverkan, saknas det ibland uppgifter bland annat om färgprocessen. Olika språk och tänkesätt gör det svårare att åstadkomma förändringar.

I arbetet med sin avhandling om kläders miljöpåverkan under livscykeln besökte Sandra Roos, forskare vid Chalmers och Swerea, textilfabriker i Europa och Kina och kunde på nära håll se vad som händer i och kring fabrikerna.

– Vi har outsourcat vår miljöpåverkan till Kina, till exempel. Vi märker inte av det här. Vi ser inte hur skadade floderna är. Det är inte vi som får cancerfallen utan folk i andra länder. Det tycker jag är en trist aspekt av vår flärdfulla modekonsumtion, säger hon.

De flesta av våra kläder produceras i asiatiska länder, långt bort från oss. När vi inte ser miljöproblemen och konsekvenserna på människors hälsa i produktionsländerna blir det lättare att blunda och handla billigt här, tror hon.

Bomullsodling och färgning lika illa

En stor del av våra kläder tillverkas i bomull, och även om den kan odlas på ett hållbart sätt så odlas det mesta konventionellt. Det har lett till spridning av gifter, i form av bekämpningsmedel och uttorkning av marker, som påverkar både miljön och människors hälsa. Ett exempel är ryska Aralsjön, där bomullsodlingarna bevattnats med vatten från sjöns tillflöden till den grad att sjön nu är nästan torrlagd.

Men bomullsproduktionen är bara ett steg i klädernas livscykel. När Sandra tog reda på hur stor miljöpåverkan varje steg har upptäckte hon att färgningen, som också är en känd miljöbov, faktiskt har lika stor påverkan på miljön som konventionell bomullsodling.

Många i Kina har ju lite svårt att förstå varför vi har ppm [miljondelar]-nivå på våra krav när de går omkring och andas de här gifterna hela dagarna.

– Sandra Roos, forskare, Chalmers och Swerea

Det förorenade vattnet som släpps ut från färgeriet påverkar jordar och människor. I Kina kom på 90-talet rapporter om cancerbyar, samhällen som har långt fler cancerfall än genomsnittet. En orsak är bristen på rent vatten på många håll. Textilindustrin är en av bovarna.

Märkning av kläder

Hur kan vi välja bättre alternativ? Som konsumenter kan vi välja kläder av ekologiskt odlad bomull eller andra fiberslag, och plagg som är märkta med till exempel Oeko-Tex eller GOTS.

När det gäller märkningar finns förstås alltid frågan om man kan lita på dem. I flera utvecklingsländer finns så kallade "visningsfabriker".

– Ibland görs kontrollerna vid visningsfabriker som klarar de högt ställda Europeiska kraven, och sedan är det inte alls säkert att produkterna man köper är producerade på de fabrikerna. Så är det ju.

Men hon framhåller att det ändå är bättre att välja miljömärkta plagg, eftersom det oftast ändå innebär att man har gjort bättre val.

– Det är klart att det förekommer fusk men det betyder inte att det alltid är dåligt eller att hela systemet är korrupt. De allra flesta kläderna som har miljömärkning är ett bättre val än de som inte har det.

"Färg är komplicerat"

Samtidigt har de märkningar som nu finns begränsningar. Sandra berättar att Oeko-Tex gör stickprover för ett antal ämnen som är förbjudna. Det krävs också att företaget klarar av att ha koll på innehållet av kemikalier, men precis vad det är i produkten får man inte reda på.

Det har varit på förslag att kemi-industrin ska redovisa alla kemikalier, men protesterna var stora eftersom alla vill skydda sina produkter från kopiering.

Ett hundratal kemikalier finns på Oeko-Tex lista, men det är bara en bråkdel av hur många som används. Enligt Sandra används ungefär 15 000 kemikalier i textilindustrin.

– Ofta har färgerierna själva ingen aning om vad det är för kemikalier de har i sina burkar.

Färg är komplicerat, förklarar hon. En färgblandning med röd färg kan behöva extra pigment som stabiliserar färgen för att se röd ut i olika ljus. Sedan finns det tensider och andra tillsatser. För att ta reda på vad som finns i blandningen krävs tester.

– Man kan inte se, man kan inte lukta. Man kan inte se skillnad på en kemikalie annat än om man gör test på ett lab, om man inte vet från början vad man har stoppat i. Det är ett väldigt stort problem tycker jag, att kemikalietillverkarna inte berättar sitt recept.

– Samtidigt blir det ju jättemycket skador både på människor och miljö, i produktionsländerna. Vi märker ju ingenting här i Europa, vilken miljöpåverkan som textilindustrin har.

Globaliseringen medför svårigheter

I en konsumentundersökning kopplad till Sandras avhandling svarade människor på frågor om märkning för kemikalier i kläder.

– Många tyckte att det var en jättebra idé. Konsumenterna vill ha märkningar som talar om för dem om det finns farliga kemikalier eller om det inte finns det.

Sandra berättar att de håller på att undersöka hur man kan göra en sådan märkning på textilier. Men, kontrollkedjan inom industrin är väldigt lång och komplex. De flesta svenska företag har bara kontakt med sömnadsfabrikerna och de köper i sin tur ofta färdiga tyger från en agent, som köper dem från ett färgeri. De köper ofärgade tyger från ett väveri, som köper från en garnspinnare, som köper från en fiberleverantör. Det är många steg bakåt, säger hon.

Globaliseringen medför en del svårigheter. Sandra berättar att många människor har svårt att kommunicera kring kemikalier. Att vi har olika språk kan försvåra, men också att vi har olika krav i Europa och i Asien.

– Många i Kina har ju lite svårt att förstå varför vi har ppm [miljondelar]-nivå på våra krav när de går omkring och andas de här gifterna hela dagarna. Det är procent [hundradelar] i luften, i fabrikerna. Och så är vi jättenoga med att det inte ska finnas minsta ppm i plaggen vi tar in till Europa. Då tycker de: "Äh, det kan väl inte vara så farligt!" Och så saknas den här förståelsen att anledningen till att vi har ppm-krav i Europa är för att vi inte vill att de ska använda de här lösningsmedlen alls.

Klädföretag och konsumenter kan göra bättre val i framtiden

Sandra är ändå hoppfull.

– Det finns gott hopp i att det finns en köpkraft och det brukar ju så småningom lösa problemet. Finns det miljöinformation så använder man sig ofta av den. Det finns till och med lite status i att köpa miljömärkt.

Om fler klädföretag och investerare efterfrågar hållbart producerade kläder kan det snabba på en förbättring av förhållandena i produktionsländerna.

För att klädföretagen ska kunna göra bättre val ska ett verktyg tas fram utifrån Sandras avhandlingsarbete. Tidigare fanns inga uppgifter på hur mycket kemikalier som används i olika processer och när det gäller textilier har det funnits ganska dåligt med miljödata, säger Sandra.

Målet är att klädföretag och konsumenter ska kunna se skillnaden i miljöpåverkan i de olika val man gör. Då blir man säker när man gör ett val, att valet är värt pengarna. Man vill veta vad det är man betalar för, säger Sandra.

– Klädföretagen behöver kunna förklara för sina kunder varför de investerar i olika tekniker och tar mer betalt. Om det är miljövänlighet som kostar pengar, då kanske man inte får en miljövänlig t-shirt för femtio kronor. Om jag som kund är säker på att "nu sparar jag tre cancerfall", när jag köper hela min textilkonsumtion genom livet med rätt val i Burma eller Bangladesh, då kanske jag tycker att det är värt att betala dubbelt så mycket.