Världens totala klädkonsumtion ökar. Samtidigt orsakar konventionell bomullsodling svåra miljö- och hälsoproblem. Kläder i syntetmaterial bidrar till mikroplasterna i miljön. För att få ihop ekvationen behöver vi använda kläderna längre och kunna återanvända gammalt tyg till produktionen av nytt. Professor Gunnar Henriksson, KTH, har tekniken.
– Textilefterfrågan ökar väldigt snabbt nu. Det är framför allt stora länder i Ostasien; Kina naturligtvis, men även Vietnam, Indonesien, Indien... Levnadsstandarden stiger och då går textilkonsumtionen upp, säger Gunnar Henriksson, professor i träkemi vid KTH.
Bomullen har länge varit en nyckelråvara, som ger bra textilier, men odlingen är ett stort problem, berättar han.
Miljö- och hälsofarlig bomullsodling
Det går att odla bomullen på ett miljövänligt sätt, men den är krävande och behöver mycket vatten. Den konventionella odlingen av bomull gör av med stora mängder vatten och bekämpningsmedel mot insektsangrepp. Det har lett till ekologiska katastrofer.
Ett exempel är ryska Aralsjön som nästan har torrlagts som ett resultat av bomullsodlingen. Nu sprids gifter genom sandstormar bestående av torr jord, salter från sjöbotten och jordbrukskemikalier.
– Så långt bort som i Turkiet har man besvär med att det blåser salt och bekämpningsmedel från Aralsjöområdet.
Idag är det finfina råvaror, i form av utslitna kläder och textilklipp som till stor del bränns. Det är ett enormt slöseri.
– Gunnar Henriksson, professor i träkemi, KTH
Syntetfibrer ger skadliga mikroplaster
När gränsen är nådd för bomullsodlingen, vilka råvaror kan vi komplettera med för att klara den ökade klädkonsumtionen i världen?
Gunnar Henriksson tar upp problemen med syntetfibrer, som vi länge använt. Råvaran är ofta petroleum, som är fossil och därmed inte hållbar. Dessutom är kläder tillverkade av petroleum, eller etanol en källa till mikroplaster. När vi tvättar våra kläder av till exempel polyester eller nylon lossnar småfibrer; mikroplaster och följer med vattnet. Man har hittat textilfibrer i vattenprover från Östersjön, säger han.
Halten av plast i haven ökar från år till år, även om allt inte kommer från kläder.
– Det skadar havslivet ganska allvarligt.
På sina håll finns redan mer plast än fisk i haven och det är mer än dags att vända skutan.
Återvinning av gammal textil
Andra naturfibrer, som lin och hampa har vi använt länge, men de är svåra att bereda till tyg. Det blir bra textilfibrer, men det är svårt att processa dem industriellt på samma sätt som med bomull, förklarar Gunnar Henriksson. Han hoppas dock att användningen kan öka, men tror inte att det kommer att ersätta bomullen.
Många sätter istället sitt hopp till regenererad cellulosa, som tas från skogen. Då kokar man en pappersmassa, en desolvingmassa, som innehåller korta fibrer. Efter en kemisk process får man längre fibrer som kan användas till rayon-tyg, konstsilke. Det är inget nytt, det nya är att utgå från textilavfall.
– Istället för att använda skogsråvara, så kan vi använda textilavfall som råvara för att göra rayon av.
Tillsammans med en grupp akademiker från KTH har Gunnar Henriksson tagit fram en teknik för att göra desolvingmassa av textilrester, som kan användas till regenererad cellulosa.
Textilavfallet kan bestå av trasiga kläder och överblivet klipp från textiltillverkningen. Det handlar inte om att använda kläder som man kan fortsätta att använda som kläder.
Tekniken ska användas i ett nystartat företag; ett av två svenska företag som klarar en sådan process.
Slutet kretslopp
Sopsorteringen har kommit rätt långt i Sverige, men textilsoporna har kommit efter, säger Gunnar Henriksson. Det har varit ganska oorganiserat och oftast ett ideellt arbete att ta hand om textilierna. Det finns kommunal insamling av textilier, och insamlingsställena blir fler och fler. Men eftersom det inte finns något sätt att ta hand om stora mängder textilier för återvinning till nya tyger så bränns det insamlade materialet.
– Idag är det finfina råvaror, i form av utslitna kläder och textilklipp som till stor del bränns. Det är ett enormt slöseri.
Det finns företag som gör till exempel isolermattor eller trasselsuddar till bilar. Men Gunnar Henriksson tycker att råvaran kan utnyttjas bättre.
Han beskriver ett tänkt kretslopp för textilerna: När man inte vill ha kläderna längre lämnar man in dem. Det som kan återanvändas går till second hand. Det som är trasigt omvandlas till desolvingmassa, som kan bli regenererad cellulosa, som i sin tur blir tyg och nya kläder. Och där börjar cykeln om igen.
Blandning av material
Kläder kan ju bestå av en blandning av material och kan ha knappar och dragkedjor. Går det att hantera allt? Gunnar Henriksson berättar att de kommer att börja med de lätta råvarorna. Knappar och blixtlås har ett ganska bra värde i sig.
– Vi klarar av att separera mycket, men det som är lättast är rena, hundra procent bomullstyger. Det är lite besvärligare med blandtyger.
De har gjort noggranna tester när det gäller färger och kemikalier i tygerna. Det allra mesta bryter de ned med tuffa kemiska behandlingar.
En typ av textilier är ett bekymmer, säger han, och det kommer de att undvika.
– Gardintyger och möbeltyger i offentliga miljöer, äldre. De innehåller ofta bromerade flamskyddsmedel, och de ser ganska besvärliga ut.
Det sker inga utsläpp från fabriken och inte heller ska det följa med något med massan som lämnar fabriken, säger han.
Skutan på väg att vända
Gunnar Henriksson medger att vi har ett stort arbete framför oss.
– Vi har en stor utmaning, textilindustrin är en av de som ger en stor miljöbelastning globalt sett. Inte bara råvaran utan andra saker, som olämplig färgning.
Men han tror att vi kommer att klara att etablera nya processvägar. Dessutom ser han en positiv förändring i konsumtionsmönstret.
– Det är väldigt spännande att se den unga generationen, där ser jag tecken på att den där slit-och-släng-mentaliteten när det gäller kläder, börjar utmanas. Det är inte lika fint längre att ha jättegarderober och det är inte lika fult att laga kläder som det var förr.
Som student blev han själv nästan utskälld när han satt och stoppade strumpor eller lagade en tröja.
– Att laga kläder ansågs vara fel.
Henriksson berättar också om sociala rörelser som propagerar för "low clothing". Då handlar det om en annan inställning; använda kläderna längre, laga, och köpa kläder av bättre kvalité.
