Hon är elvafaldig världsmästare i armbrytning och klimatambassadör för Västerbotten. Ansvaret för miljön känns självklart för Heidi Andersson och hennes familj, som har bestämt sig för att leva fossilfritt till 2025. Sedan hon börjat resa mer medvetet har hon fått mer tid för reflektion, vilket hon sätter stort värde på.

För de flesta är hon Armbryterskan från Ensamheten. Armbrytning och miljö är Heidis stora intressen. Hon är mycket påläst och brinner för miljöfrågor. Hemma i familjen under uppväxten pratade de mycket om hållbarhet och miljöfrågor, så för Heidi är det självklart att ens handlingar får konsekvenser.

– Då pratade vi framför allt om att allt i världen är uppbyggt av cirklar, cykler och kretslopp. Och att vi människor är en del av det här fantastiska, säger hon.

Eftersom människan är del av ett större sammanhang har man möjlighet att påverka världen, menar Heidi. Det är en självklarhet att ta ansvar gentemot våra medmänniskor och mot vår jord, säger hon, för utan ren luft och rent vatten kan vi inte leva. Under uppväxten lärde hon sig att ansvar är något stort, viktigt och starkt.

Det är en självklarhet att ta ansvar gentemot våra medmänniskor och mot vår jord.

Heidi Andersson, armbryterska och planetskötare

Som klimatambassadör vill hon inspirera folk att tänka kring hållbarhetsfrågor och klimat. Det gör hon på företag, i skolor och genom sociala medier.

– Alla kan göra någonting, det är det som är det fantastiska.

Fossilfria till 2025

Familjen har satt upp ett eget klimatmål: att vara fossilfri till år 2025. Det var i vintras som hon och maken Björn Ferry bestämde sig för att leva ett mer klimatvänligt liv.

Heidi har hela världen som arbetsfält. När hon tävlade på elitnivå hade hon 120 resdagar om året. Efter att ha vunnit VM elva gånger tävlar hon nu inte längre, men hon blir ofta inbjuden att instruera i armbrytning, både i Sverige och utomlands.

Björn har också rest mycket; som elitidrottare hade han mer än 160 resdagar per år. Heidi berättar att de ofta var borta samtidigt. Som tur var har de haft ovärderlig hjälp från släkt och vänner med att ta hand om sonen Dante, 5 år.

När Heidi slutade i landslaget efter VM 2014 hade hon som mål att vara hemma mer, för att leva ett bättre liv.

– Det kunde bli ett år att vi sågs 90 dagar. Det är tärande.

Medvetet resande

Så när de började se över hur familjen kunde minska sin klimatpåverkan var det självklart att börja med resebiten. Det är ofta där man sätter sitt största fossila avtryck, säger hon.

Nu gör de medvetna val i sitt resande. De gör färre resor som är längre, väljer tåg framför flyg, och för kortare sträckor blir det el-driven lastcykel. Den var en julklapp de gav till sig själva.

Dante gillar den också, berättar hon. När han inte orkar för egen maskin får han och hans cykel åka i lådan.

Telefonintervjuer gör hon helst under sin transporttid, så att det inte ska ta av tiden med familjen eller på jobbtiden.

Och så får man tid för att bara vara, att reflektera. Det hinner man inte om man bara lever hela tiden.

Heidi Andersson

Hon passar också på att utbilda sig själv under rese- och väntetiden; lyssna på poddar eller läsa på om klimatet. Sådant kan vara svårt att hitta tid till annars. Då har hon gjort i ordning en resemapp, med det hon vill gå igenom.

– Och så får man tid för att bara vara, att reflektera. Det hinner man inte om man bara lever hela tiden.

Tid till att reflektera över sig själv

Är det någonting som man behöver med jämna mellanrum så är det att stanna upp, reflektera och utvärdera, säger hon. Man kan behöva fråga sig var man är idag, vart man är på väg och vart man vill komma. Se sig själv och sitt agerande utifrån. Kanske hittar man något man vill ändra på.

Som småbarnsförälder kan det vara ännu svårare att hitta tid att stanna upp och känna efter hur man har det och få perspektiv på sig själv och livet just nu. Heidi berättar att hon har haft tid för självreflektion förut, men att hon har lärt sig att uppskatta det mer.

– Man mognar med åren och inser att det här med reflektion är viktigt.

Miljömedvetna begär

WWF har tagit fram de fyra b-na, fyra områden som har stor miljöpåverkan: Bilen, Biffen, Bostaden och Börsen. Heidi och hennes familj har börjat med att ta sig an Bilen, det vill säga hur man transporterar sig. De har dessutom lagt till ett femte område: Begäret.

Vilka begär har Heidi som hon kan behöva släppa för att bli mer miljövänlig? Hon gör inga uppoffringar, utan väljer det som är bättre, säger hon.

Målet är inte att vi ska bli några superextremer som äter bark och seglar på flottar till USA.

Heidi Andersson

Ett begär kan vara att vilja köpa mycket saker och här finns förstås flera miljöaspekter. Nyproduktion av en sak kostar på miljön, i form av resurser och även de utsläpp som görs för transport mellan fabrik och butik.

Heidi tar en tröja som exempel. En billig tröja kan vara lockande att köpa, men innehålla mängder av kemikalier. Här handlar det om att konsumera hållbart, och här behövs också reflektion. Hur kommer det sig att den här tröjan är så billig?

– Vem betalar priset för det? Är det vår jord som betalar det? Vem har gjort den? Den kanske är ”Made in China”, hur har de här arbetarna haft det? Hur mycket gift har de fått i sig? Hur mycket lever de på?

Det gäller att vara medveten om alla leden. Om någonting är väldigt billigt, då är det någon annan som betalar för den. Istället kan man köpa färre tröjor, av bättre kvalité. Heidi tror på skogen som råvara och kan gärna köpa en t-shirt gjord av svensk cellulosa. Visserligen tillverkas sådana just nu i Indien, men det är ändå ett medvetet val.

Att köpa begagnat är också bra och hållbart, tycker hon. Eller att låna av andra.

När man blir mer medveten kan man bryta gamla invanda mönster och tar på så vis ett steg i taget.

Man börjar där man är

Om favoritchokladen är tillverkad i Peru, ska man då avstå från den? Börja där du är och välj det mest hållbara alternativet. Kanske kan du välja en sort som är miljö-, krav- eller rättvisemärkt. Då har du gjort ett aktivt val och gynnar de som försöker jobba hållbart.

I nästa steg kanske du smakar choklad som är tillverkad i Åre och upptäcker att den är jättegod. När man blir mer medveten kan man bryta gamla invanda mönster och tar på så vis ett steg i taget.

Hon är ödmjuk inför uppgiften att bli fossilfri. De börjar där de är och tar tacksamt emot tips.

– Målet är inte att vi ska bli några superextremer som äter bark och seglar på flottar till USA, skrattar hon.

Ett fossilfritt liv kan bli ett bättre och hälsosammare liv. Man ska kunna leva ett fullgott liv. En skillnad är att man kan få mer tid för annat; tid för reflektion, tid för allt det där man egentligen vill, tid för att umgås. Ett liv som de flesta skulle vilja ha egentligen, säger hon.

Heidis tips till andra som vill börja ställa om till ett klimatvänligare liv

Gör medvetna val, med utgångspunkt i var du är idag.

– Ingen kan göra allt, men alla kan göra någonting!

Bilen

• Resorna är en tung post. Se över dina resvanor och se om du kan välja cykel och tåg oftare, och kanske minska på resandet. Kanske passar det dig med el- eller lastcykel för att minska på bilåkandet kortare sträckor?
• När du planerar resor eller semestern, fråga dig själv vad du vill få ut. Kan en kortare resa ge samma resultat?

– Gör jag det här bara för att jag alltid har gjort så eller för att jag ser att alla andra gör så? Eller gör jag så för att jag tycker att det här är det absolut viktigaste för mig och för alla som betyder något för mig…

Begäret

• Om du älskar en viss sorts choklad tillverkad i Peru, våga prova en liknande som är tillverkad på närmare håll.
• Om du ändå vill ha choklad som är producerad långt borta, leta efter en sort som är märkt med ekologiskt och/fairtrade.
• Börja ägodela istället för att köpa eget. Om det är något man använder sällan kan man låna av någon när man behöver det.

– Man kan dela gödselspridare med grannbyn. Den används ju en gång per år, när man sätter potatisen.

Biffen

– Om du upptäcker att skolbarnen serveras thailändsk, antibiotikabehandlad kyckling, fråga om de kan hitta ett bättre alternativ. 

Stora skuggor simmar in mot stranden – men vad är det för underliga varelser?

Slav under kommunismen