David Edmonds har skrivit en gedigen biografi över en av den samtida universitetsvärldens mest omtalade moralfilosofer, Derek Parfit. Vi möter en man som blev alltmer besatt av moralfrågor, vilket satte hans övriga liv inom parentes. En fängslande biografi som manar till filosofisk reflektion.
En av de mest signifikanta delarna i David Edmonds bok ”Derek Parfit: Filosofen som sökte moralens kärna” är när författaren beskriver hur Derek Parfit började gråta när han tänkte på alla som hade dött under första världskriget. Många har en distans till såväl det tidsligt som det rumsligt avlägsna, men för Parfit var tidsliga och rumsliga avstånd närmast ointressanta. Och, om vi ska vara ärliga: om någon slår sönder en flaska i skogen och ett barn skär sig på glasbitarna i morgon eller om hundra år, vad spelar egentligen det tidsliga avståndet för roll när skadan är densamma?
