Den tredje advent firas årligen Livets söndag. Vi gör det för att påminna oss om att varje mänskligt liv är en gåva från Gud och har ett okränkbart människovärde från befruktningen, under hela livet oavsett hälsotillstånd och andra omständigheter, och avslutas med den naturliga döden. Det skriver en rad företrädare för olika kristna samfund i Sverige.
I år har det gått 50 år sedan lagen om fri abort röstades igenom i Sverige. Förespråkare menade då att detta skulle innebära en positiv samhällsutveckling. Barn skulle födas önskade och jämställdhet mellan kvinnor och män skulle öka. Ingen skulle längre ingå äktenskap enbart på grund av en oplanerad graviditet och skilsmässorna förutspåddes därmed minska. Men det som då sågs som ett yttersta undantag har med tiden i stället kommit att betraktas som en självklarhet, närmast en rättighet. Sammanlagt har omkring 1,5 miljoner aborter utförts i vårt land, skilsmässotalen ökar och det rapporteras kontinuerligt om ökad psykisk ohälsa bland ungdomar och främst bland unga kvinnor.
I en amerikansk studie som publicerades 2023 uppgav över hälften av kvinnorna som gjort abort att de hellre hade velat föda barnet om de bara hade haft större ekonomisk eller social trygghet. Vissa kvinnor säger att om det hade funnits en enda person i deras närhet som stöttat dem, skulle de ha avstått från aborten. Föräldrar till ofödda barn med någon form av sjukdom eller avvikelse kan uppleva press från vården att välja abort, trots att deras verkliga behov är att få information om praktisk livshjälp för att ta emot ett barn med särskilda behov. Här har vi inom kyrkan en viktig uppgift att förmedla att varje ofött barn har ett eget människovärde, och att även i praktiken bistå med stöd.
Kommer dödshjälp att bli det kortsiktiga svaret på den demografiska obalansen?
Vår statsminister lyfte nyligen i en debattartikel i Svenska Dagbladet problemen med de sjunkande födelsetalen, vilket bland annat kommer att leda till en större försörjningsbörda för en minskande grupp som jobbar. Kommer dödshjälp att bli det kortsiktiga svaret på den demografiska obalansen?
Dödshjälpsförespråkares främsta argument, nämligen att dödshjälp endast är till för ett fåtal döende patienter som annars skulle lida orimligt mycket i livets absoluta slutskede, har redan fallerat. 17-åriga Milou från Nederländerna beviljades dödshjälp på grund av mångårig depression och ångest efter att ha utsatts för allvarliga övergrepp under barndomen. Dödshjälpsmaskinen Sarco, som många inte tog på allvar när den först lanserades 2021, har under året skördat sitt första offer i Schweiz. Från Ontario i Kanada rapporteras att patienter med obehandlad psykisk ohälsa samt missbruksproblematik beviljats dödshjälp. Även patienter med ospecificerade medicinska diagnoser, personer med funktionsnedsättningar, sådana som lider på grund av fattigdom, hemlöshet och så vidare har fått dödshjälp. Med rätt vård och livshjälp hade dessa kunnat ha årtionden kvar att leva. I Nederländerna har 14 psykiatriker uttryckt skarp kritik mot att minderåriga Milou kunde beviljas dödshjälp.
Funktionsnedsatta, sjuka och äldre bör aldrig få känslan av att de är en börda.
En brittisk palliativvårdsläkare säger i en intervju att han vårdat hundratals döende patienter och att döden i de flesta fall är smärtfri. Och i de fall där smärta faktiskt varit en faktor har de med rätt medicinering kunnat hålla den under kontroll. Ibland kan patienten genom palliativ sedering få sova den sista tiden. Information om detta borde framkomma tydligare. Den brittiske läkaren berättade om sin egen mormor som behövde mycket hjälp under det sista året av sitt liv. På grund av sin självuppoffrande natur hade hon, ifall dödshjälp varit lagligt, kunnat vara en bland många som valt dödshjälp för att inte ligga andra till last. Tack vare god palliativ vård fick hon många fina stunder tillsammans med anhöriga. Hon hann även träffa sitt första barnbarnsbarn, vilket eventuellt inte hade skett om dödshjälp varit tillåtet. Legaliserad dödshjälp hade kunnat beröva dem detta.
Låt oss på Livets söndag uppmärksamma det mänskliga livets okränkbarhet oavsett utvecklingsstadium, hälsotillstånd, ålder eller andra omständigheter. Blivande föräldrar bör få stöd och hjälp att ta emot det nya liv som skapats. Funktionsnedsatta, sjuka och äldre är fullvärdiga medlemmar av vårt samhälle och de bör aldrig få känslan att de är en börda.
Kardinal Anders Arborelius OCD, biskop Stockholms katolska stift
Anders & Sara Carlsson, nationella ledare YWAM Sverige
Anders Engström, pastor och föreståndare Equmeniakyrkan Gråbo
Anna Sophia Bonde, präst i Svenska kyrkan
Benedicta Lindberg, generalsekreterare Respekt
Berit Simonsson, Oasrörelsen
Christer Roshamn, pastor inom Evangeliska Frikyrkan
Christian Åkerhielm, pastor Livets Ord
Daniel & Emelie Steen, pastor Sion
David Byman, pastor Borås Kristna Center
David Ekerbring, föreståndare Trosrörelsen
Elia Källner, pastor Whole Heart
Fredric Crona, Nationell Böneledare Bönefacklan
Hans Wolfbrandt, kyrkoherde Lysekil och nationell ledare New Wine
Joanna Simonsson, pastor Brokyrkan Borås
Johanna Byman, ordförande Människovärde
John Derneborg, pastor Pingstkyrkan Vänersborg
Johnny Foglander, Tillsammans för Sverige
Kari & Håkan Sunnliden, präst
Krister & Linda Lilja, pastor Fyrens Församling Båstad
Leif & Pernilla Johansson, Vetlanda Friförsamling
Linda Bergling, pastor församlingen Arken
Malin Schelin, styrelse o medlem Livsval
Martin Alexandersson, präst i Svenska kyrkan
Mattias Eklöf, pastor Mötesplatsen (EFK) Angered
Mats Enander, präst i Svenska kyrkan Bokenäset
Mats Selander, ordförande i MRO-Människorätt för ofödda, samt partiledare för Kristna Värdepartiet
Olof Edsinger, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Olof Schelin, präst EFS Karlskrona
Pascal Andréasson, Pastor Pingstkyrkan Bottnaryd
Peo & Eleinor Svensson, pastorspar Guds Kraft Sävsjö
Per Ewert, PhD, direktor Claphaminstitutet
Sebastian Asklund, pastor Livets Ord
Simon Ahlstrand, pastor Livets Ord
Staffan Moberg, pastor Livets Ord
Stefan Gustavsson, direktor Apologia – centrum för kristen apologetik
Stefan Swärd, fil dr, pastor Evangeliska Frikyrkan
Thomas Idergard, jesuitpater, kyrkoherde S:t Lars katolska församling Uppsala och ordförande i katolska stiftets Rättvise- och fredskommission
Thomas Nordberg, pastor Svedjeholmskyrkan
Tomas Seidal, med dr, överläkare, aktiv EFS Kornhillskyrkan, Halmstad
Torbjörn Aronson, rektor Skandinavisk Teologisk Högskola
William & Gabriella Gren, House of Life, Jönköping
Åsa-Karin Brunninge, ordförande Livsval
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribenternas egna.