Efter att samtyckeslagen infördes 2018 fylls anstalterna med oskyldigt dömda. När domstolarna saknar bevis för samtycke döms den tilltalade i stället för grov oaktsamhet, får fängelse i flera år och blir skyldig att betala ut stora skadestånd. Det är ofta unga killar utan möjlighet till upprättelse eftersom målsägarens ord blir sanning, skriver journalisten och författaren Thérèse Juel.
Inom sexualbrottens område råder sedan flera årtionden en rättsosäkerhet. Efter att samtyckeslagen infördes 2018 har det blivit ännu osäkrare. Om inte domstolen kan finna att samtycke bevisligen funnits mellan parterna kan den tilltalade nu i stället bli dömd för grov oaktsamhet.
Nu blir anstalterna fyllda med ett oräkneligt antal oskyldigt dömda. Många av dem är unga killar som för ”grov oaktsamhet” blir dömda till flera år i fängelse och hundratusentals kronor att betala i skadestånd. Att få upprättelse för den oskyldigt dömde är näst intill omöjligt då bevisen i målet nästan enbart bygger på målsägandens trovärdighet.
Moment 22 infinner sig inom sexualbrottsmålen då det sällan finns andra bevis än vad de båda parterna har uppgett.
Trots att det är ett så pass allvarligt problem att oskyldiga kan bli dömda tycks varken jurister eller lagstiftande politiker vilja ta tag i problemet. Den instans som skulle kunna visa vägen genom att bevilja resning är Högsta domstolen, men oavsett hur genomarbetad en ansökan om resning än är avslås den med motiveringen att den inte har presenterat några nya omständigheter.
Högsta domstolen prövar inte frågor om bevis utan prövar enbart rättsfrågor då de har utsett sig till att enbart vara en prejudikatinstans. Det här leder till ett slags Moment 22 då det är just bevis som legat till grund för underrätternas tidigare bedömningar. I svensk processrätt råder principen att parterna vid en rättegång får presentera vilka bevis de vill och att det sedan är upp till domstolen att pröva det som har presenterats.
I sexualbrottsmålen blir det närmast en bedömning av vem av parterna som lämnat en trovärdig och tillförlitlig berättelse. Problemet är att trovärdighet är en synnerligen personlig uppfattning och har mycket lite med juridik att göra. Tillsammans med det subjektiva uttrycket i domskrivningen används alltid uttrycket tillförlitlig, vilket är något som kan kontrolleras men som ytterst sällan har blivit det i just de här målen.
De så kallade trovärdighets- och tillförlitlighetsbedömningarna som vid tidigare avgöranden lagts till grund för fällande domar, tas alltså inte upp av Högsta domstolen. Vilket i sin tur blir näst intill ännu ett Moment 22 då det inom sexualbrottsmålens område ytterst sällan finns några andra bevis än vad de båda parterna har uppgett.
Hur ska då den som blivit oskyldigt dömd någonsin kunna ges möjlighet till upprättelse när det enda beviset har varit att domstolen ansett att målsägandens berättelse varit trovärdig? Om våldtäkten dessutom är påhittad kan den anmälande personen enbart bre på sin berättelse med mängder av detaljer samtidigt som den som blivit anklagad inte kan berätta någonting alls, då det påstådda aldrig har hänt.
Alla rättsfall är unika och lika unika blir alla ansökningarna om resning. Det förs ingen statistik över inlämnade ansökningar om resning men under 2022 lämnade bland annat en man i 40-årsåldern via sin advokat in sin ansökan.
Två år tidigare hade mannen blivit dömd av en tingsrätt till sex år i fängelse för våldtäkt, misshandel och olaga frihetsberövande mot sin tidigare sambo och mamma till ett gemensamt barn. Mannen hade från första stund idogt nekat till samtliga anklagelser. Domen överklagades till hovrätten som sänkte påföljden till fem år.
I samband med ansökan om prövningstillstånd hade Högsta domstolen låtit ansökan gå vidare till Riksåklagaren som i sitt yttrande höll med om att det inte fanns något prejudikatintresse. En uppfattning som försvaret å sin sida inte alls höll med om.
Under huvudförhandlingen i hovrätten hade försvaret åberopat ny bevisning som på flera punkter hade vederlagt målsägandens uppgifter. Då hovrätten inte nämnde några av dessa i domskrivningen blev slutsatsen att de aldrig hade funnits, vilket i sin tur gav Riksåklagaren stöd i uppfattningen att det inte fanns skäl till att pröva ärendet igen.
I exsambons ansökan om resning något år senare presenterades ytterligare besvärande uppgifter för målsäganden. Hon hade bland annat varit tyst om att hon och dåvarande sambon under en längre tid haft en återupptagen kärleksrelation.
Trots att både åklagare och domstol hade nekat försvaret till att ta del av målsägandens mobil hade försvaret lyckats få fram uppgifter som visade att målsäganden varit den drivande i kontakten med exsambon. Målsäganden hade även velat hålla deras återupptagna relation hemlig inför sin familj.
Nationellt forensiskt centrum analyserade en besudling i hennes trosor efter hennes anmälda våldtäkt den 7 juni 2020. Analysen fastställde att DNA inte kom från exsambon, som målsäganden berättat att hon haft ett fullbordat samlag med, utan från en annan man som hon haft ett fullbordat samlag med bara ett halvt dygn innan hon och exsambon haft sitt samlag. Vilket exsambon å sin sida hävdar var både ömsesidigt och frivilligt.
Exsambons ansökan om resning är på närmare 30 sidor och lyfter fram en rad av omständigheter som visar att den lagvunna domen i hovrätten inte kan vara ställd bortom rimligt tvivel. Förutom att målsäganden lämnat motsägelsefulla och oriktiga uppgifter finns det en rad av tvivel runt hennes huvudvittne, som dessutom är hennes syster.
Systern har lämnat detaljer om händelser långt innan målsäganden har nämnt dem. Systern har även uppgett att hon fått bilder på målsägandens skador, men när försvaret inför ansökan om resning granskat uppgiften så visar det sig att det inte finns några sådana bilder. Systern har dessutom lämnat identiska uppgifter om en viss omständighet och som överensstämmer med vad hon några år tidigare vittnat om i en helt annan rättegång, där en annan av hennes systrar var målsäganden.
För att fler inte ska bli oskyldigt dömda i dessa trovärdighetsmål bör Högsta domstolen snarast se över tidigare prejudikat då dessa vid olika tillfällen tycks ge stöd till även falska anklagelser. Även uttrycket tillförlitlig bör begränsas och enbart användas om berättelsen är kontrollerad av tjänstemän och inte som nu – enbart använt som ett uttryck i en domskrivning. Enligt Rättegångsbalken ska det inte vara lätt att bli beviljad resning, men om en ansökan kan visa på en rad tvivel bör Högsta domstolen, hellre en gång för mycket, låta en hovrätt få pröva målet en gång till.
Thérèse Juel
Journalist och författare
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
