Under lång tid har det pågått en strategisk utslagning av djurbönder. Genom att jordbruket är reglerat och det mesta betalas ut via alltför låga stöd slås den grundläggande matproduktionen sönder. Nu håller tiden på att rinna ut för att Sverige ska klara sin livsmedelsförsörjning, skriver bonden Marit Norlander.
För att leva behöver vi mat – riktig, god och näringsrik mat – och god hälsa. Men var ska maten komma ifrån? Nu är tiden inne för att stanna upp och reflektera över vad som är viktigt i livet för oss människor i Sverige. Vill vi vara säkra på att få mat på bordet vid en kris, eller ska vi bara hoppas att det löser sig, trots vår numera mycket låga grad av självförsörjning? Från att Sveriges bönder i början av 1990-talet producerade cirka 75 procent av vår mat, så är självförsörjningsgraden nu nere på cirka 50 procent – en mycket allvarlig utveckling. Med en självförsörjningsgrad av livsmedel på 50 procent leder det snabbt till en krissituation. De som i dag producerar maten – våra bönder – har länge tampats med allt högre kostnader och allt lägre intäkter. Föreningar, mellanled och skatter tar det mesta av priset ut till kund. Genom att jordbruket är reglerat och det mesta betalas ut som ersättning via stöd som är för låga för djurbönderna, slås den grundläggande matproduktionen ut. Vad hände? Sverige var ju ett blomstrande djur- och jordbrukssamhälle.
Bönderna jobbar ofta ensamma. De kämpar för att klara ekonomin och för att behålla sina livsverk.
En strategisk utslagning av djurbönder har pågått under en längre tid. Kostnaderna har skenat. Regelverken i EU är byråkratiska och krångliga med kors-och-tvärsregler in absurdum. Att skriva ansökningar är tidskrävande, och det är svårt att göra rätt. Allt tar tid från kärnverksamheten och kostar både energi och pengar. För att kunna fortsätta som bonde krävs stora investeringar och utökningar, med höga lån som följd. Det är ett ekonomiskt system som redan lett till skuldmättnad. Först ger de mest sårbara bönderna upp. Utan åtgärd kommer även Sveriges sista bönder att falla, med allvarliga konsekvenser för oss alla. Därför krävs handling.
Den psykiska ohälsan på gårdarna är hög. Bönderna jobbar ofta ensamma. De kämpar för att klara ekonomin och för att behålla sina livsverk. Nu håller tiden på att rinna ut. Sveriges bönder faller som käglor.
Vad kan du som privatperson göra? Du kan sträcka ut en hand och handla direkt från bonden.
Du som politiker behöver göra följande:
• Inse värdet på mat.
• Skapa en bättre ekonomisk situation för Sveriges bönder. Annars blir det omöjligt att övergå till de mindre och mer naturliga enheter som gör att både bönder och konsumenter mår bättre.
• Decentralisera jordbruksproduktionen med stordriftsfördelar genom till exempel maskinsamverkan.
• Främja småbruk för en bättre situation för både djur och bönder.
• Arbeta för mer naturligt hållna djur, med till exempel kalla lösdrifter och naturmarksbete. Vi har marker som behöver betas av djur för att hållas öppna och för att bevara arter. Svenska naturbetesmarker innehåller lika många arter som regnskogarna
i Amazonas.
• Stöd gårdsförsäljning för att minska antalet mellanhänder, vilket skulle gynna både bönder och konsumenter.
• Möjliggör för skolor och omsorg att handla lokalt.
• Inför mobila slakterier för att möjliggöra human hemslakt för djurens bästa.
• Sluta krigshetsa, och hjälp till att skapa fred i världen.
I skuldmättnadens spår har boendekostnaderna skenat för alla och tar en allt större del av de svenska hushållens budget. Pengarna som läggs på bra mat minskar, vilket är en ohållbar situation. För att ro detta i land och för att vi i framtiden ska ha en matproduktion i Sverige, krävs ett nytt krispaket baserat på svenska bönders verklighet, och på hotet från en framtida matkris.
Marit Norlander
Bonde
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
