Att Donald Trumps vinst i det amerikanska presidentvalet kom som en överraskning för många svenskar gör att vi måste ifrågasätta mediernas USA-bevakning. Hans seger var i själva verket närmast väntad. Detta avslöjar att svenska journalisters egna åsikter ofta sammanblandas med verkligheten. Det menar fil.dr i amerikansk statskunskap och historikern Anders W. Edwardsson.
Två saker oroar speciellt i svensk medias bevakning av USA i allmänhet: att landet oftast beskrivs som ett hårt och illa fungerande samhälle, samt att politiska nyheter ständigt vinklas till förmån för Demokraterna.
Ett andra vanligt påstående är att Trump vill förbjuda aborter, vilket är en direkt osanning.
Dessa tendenser är inte nya. En negativ bild av USA har dominerat offentliga svenska samtal sedan Östen Undéns dagar som utrikesminister 1945–1962. Hans generella ideologiska misstänksamhet följdes av Olof Palmes och andra socialdemokratiska politikers klander, inte bara av Vietnamkriget utan också av en mer specifik kritik av amerikanska sociala och kulturella realiteter.
Denna utveckling speglar den utveckling som Sverige genomgick från 1960-talet och framåt. Förståelsen för att saker kan lösas på andra sätt än med offentliga välfärds- och transfereringssystem betalda med höga skatter kom att förtvina. Synen på USA – där frågor som till exempel sjukvård av tradition sköts av delstater och/eller individen själv – förvreds följdriktigt till en vrångbild av ett ekonomiskt, socialt och kulturellt hårt samhälle som struntar i svaga och sjuka.
Den andra tendensen är delvis en följd av detta. Svenska journalisters politiska lutning åt vänster bidrar dock också till deras skönmålning av det demokratiska partiet, dess politiker och förslag, och till beskrivningar av republikaner som hjärtlösa egoister som springer olika särintressens ärenden. Den siste konservative amerikanske politiker som fick ojävig behandling i svensk media var troligtvis Dwight D. Eisenhower, som var president på 1950-talet.
Svensk medias USA-bevakning är alltså både fel i sak och hårt vinklad. Den består dessutom till stor del av vidarebefordrade faktoider; föreställningar som allmänt antas vara sanna trots att de är felaktiga (typ råttan i pizzan). Orsaken till detta är att svensk media baserar sin rapportering på information från New York Times, Washington Post och – framför allt – CNN, som sedan länge i praktiken fungerar som megafoner för Demokraterna.
Tendensen att förväxla eget tyckande med objektiva sanningar när det gäller USA har på senare år nått en ny klimax. Som ingen tidigare amerikansk politiker har svenska journalisters förakt för Donald Trump förvridit bilden av honom så pass att mycket som sägs kan betecknas som förljuget. Och detta gäller både hans person och politik. Låt mig nämna tre exempel.
När det gäller handelspolitik framställs Trump som en renodlad protektionist som aktivt söker handelskrig inte bara med Kina utan även med Sverige och EU, medan faktum är att han många gånger förklarat att han i grunden är frihandelsvän. Media fokuserar dock i stället på att han även ser dagens handelssystem som orättvist och farligt.
Trump anser bland annat att västerländska jobb konkurreras ut av kineser och andra med hjälp av sådant som slavlöner och minimala miljölagstiftningar, att detta leder till oacceptabla socioekonomiska effekter i både USA och Europa och att västs beroende av import av datorkomponenter, bildelar och liknande är riskabelt.
Efter ett halvsekels avindustrialisering och covidpandemins blottande av sårbarheten i försörjningskedjor är det också många som håller med Trump om att tullar är ett sätt att lösa problemen. Svenskar bör dessutom betänka att EU är minst lika protektionistiskt som han vill att USA ska vara.
Ett andra vanligt påstående är att Trump vill förbjuda aborter, vilket är en direkt osanning. Vid sidan av moraliska betänkligheter angående aborter har han nämligen uttryckt stöd för moderata abortregleringar som liknar de restriktioner som finns i bland annat Sverige.
Det är också numera så att abortfrågan, efter Högsta Domstolens ogillande av Roe vs. Wade-beslutet från 1973, avgörs på delstatlig nivå. Trump kan därför numera inte förbjuda aborter ens om han skulle vilja göra det.
En tredje faktoid importerad från amerikansk media är att Trump planerar massdeportationer av invandrare. Vad det av honom godkända partiprogrammet säger är dock att folk som befinner sig i USA olagligt ska skickas hem; termen ”removal”– det vill säga aktivt uppsökande och handgriplig förvisning – används enbart om kriminella.
Såhär har det också fungerat fram tills för bara några år sedan när vissa delstater och så kallade fristäder deklarerade att de inte längre skulle medverka i utvisningar alls. Om tumskruvar kommer att dras åt på några förutom mördare, våldtäktsmän och andra, så är det alltså främst på politiker som struntar i gällande lagar.
Avslutningsvis kan sägas att den svenska mediebilden av USA i allmänhet, och dess tidigare och kommande president i synnerhet, är på många sätt och områden missvisande. Hur det är ställt även med andra saker, som svenska journalisters rapportering kring Trumps person, hans handel och vandel, etcetera, får läsaren sedan själv avgöra.
Klart är att den svenska mediebilden av USA och Trump är tvivelaktig, och att detta under de kommande fyra åren riskerar att bidra till att skapa problem mellan länderna.
Anders W. Edwardsson
Fil.dr i amerikansk statskunskap
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
