Efter dryga två veckor med den nya kapacitetsberäkningsmetoden vill jag uppmana energiministern att hålla sitt löfte och åka till Bryssel och bråka. För detta ser inte bra ut, elpriserna ökar drastiskt. I delar av landet är priserna så låga att de inte täcker producenternas kostnader för produktion. I söder är det lika höga priser som i Tyskland, skriver energiexperten Mats Nilsson.
Priserna var låga i början av perioden även om dygnsmedelpriset varit lägst i elområde 2 (Sundsvall) och högst i elområde 4 (Malmö). Att priserna är lägst i elområde 2 är något nytt, men det vi kan se denna period är att det tycks bli det nya normala.
Det räcker nog med en tunnelbanetur till Svenska Kraftnät i Sundbyberg.
En mer detaljerad analys av vad som hände på elmarknaden mellan kl 17 och 18 den 5 november klargjorde att interna flaskhalsar i Sverige har större påverkan i Norge än i Sverige. För att hjälpa norska intressen kommer flöden ofta att gå från elområde 1 (Luleå) som har ett högre pris, till elområde 2 med det lägre priset. Ett annat flöde som numer tycks helt prisoberoende är flödet mellan elområde 3 (Stockholm) och elområde Oslo. Oavsett om priserna är högre eller lägre i Oslo tycks flödena alltid gå dit. Priserna är nu relativt ofta mycket högre i det svenska elområdet, men sådana petitesser berör inte den nya beräkningsmetoden.
Väder och vind påverkar naturligtvis delvis fortfarande priserna, men det är avsevärt mycket svårare att förklara varför priserna till slut blir som de blir. När jag scrollar igenom informationen som finns tillgänglig på Svenska kraftnäts och Nordpools hemsidor och våndas över hur konstigt det ser ut undrar jag alltmer vem som ska förklara konstiga priser för gemene man?
En timme går till exempel flödet från elområde 4 till Litauen, fastän priset är högre i elområde 4. Baltikum är kopplat till Norden via likströmslänkar. Dessa är till skillnad från växelströmsledningar helt styrbara, så att skylla på fysikens lagar är inte helt rättframt. Den timme där vi fick det hittills högsta priset, 5,50 kr/kWh, var en sådan timme med liknande märkliga flöden. Den timmen var prisskillnaden mellan elområde 2 och elområde 4 hundra gånger. Svenska kraftnäts löfte om konvergerande priser känns alltmer orealistiskt.
EU-lagstiftningen säger inte bara att vi ska ha ”flödesbaserad kapacitetsberäkning”, utan i hierarkiskt överordnad EU-lagstiftning slås fast att prisbildningen ska vara transparent. Det betyder att medborgarna ska kunna förstå varför priserna blir som de blir. I dagsläget har de som arbetar dagligen med prisbildningen, marknadens aktörer, larmat om att de har svårt att veta hur de ska prognosticera priser för att optimera vattenanvändningen i vattenkraftverken. När experterna börjar få svårt att förstå prisbildningen, hur ska vi övriga kunna förstå något?
Vi kan slå fast att förutsägelsen att det svenska nätet kommer att användas för norska syften tycks bekräftad. Vi brottas numer med en prisbildning som är mer disparat inom Sverige. I delar av landet är priserna så låga att de inte täcker producenternas kostnader för produktion på lång sikt. I södra Sverige är de så höga att det är svårt att veta om man bor i Sverige eller i notoriskt dyra Tyskland.
Det måste dock inte vara så här. Jag har tidigare föreslagit lösningar av både teknisk och organisatorisk natur. Frikoppla Norge tekniskt. Det betyder inte att vi slutar handla med norrmännen, men det betyder att de själva får ta hand om sina problem. Gör Sverige till ett enda elområde. Och slutligen: dela svenska kraftnät organisatoriskt och skapa en svensk systemoperatör som förstår och verkar för svenska elkunder. Frågan är om energiministern behöver flyga till Bryssel för att fixa detta. Det räcker nog med en tunnelbanetur till Svenska Kraftnät i Sundbyberg.
Mats Nilsson
Energiexpert
Lektor vid Södertörns högskola
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
