Politiken går till val på blå dunster – lova runt och hålla tunt. När de också har all makt över skattemedel och lagstiftning agerar de genom ett systemfel: de ger bidrag i stället för att ta fram fungerande lagar. Skattepengar strös uppifrån över dysfunktionella strukturer i stället för att reformera dem, skriver Anders Darenius, medborgare som tröttnat på blå dunster. 

Alla partier i riksdagen har sedan länge mer eller mindre uttalat gått till val på parollen ”hela Sverige ska leva”. Alla regeringar har därför haft det strategiska ansvaret för att se till att denna vilja omsätts i praktisk handling. Förr sade makten ”Land skall med lag byggas”, och byggde upp en kår av tjänstemän som var lojala gentemot lagen. Det gick lysande. Skråväsendet avskaffades, demokrati och marknadshushållning infördes, folkrörelser startades och fick inflytande över den demokratiska processen. På hundra år blev fattiga Sverige ett av världens mest välmående länder. Även landsbygden fick del av välståndet. 

Nu – sedan cirka 1970 – agerar det demokratiska folkstyret i stället enligt parollen ”Land skall med bidrag byggas”, och det innebär att man höjer skatterna, gör  tjänstemännen till bidragsförmedlare och folkrörelserna till bidragsmottagare. När den gamla ämbetsmannen pensioneras blir den ersatt av en bidragsutdelande tjänsteman som ofta är mer lojal mot bidragsmottagarna än mot lagen. Politiken häller bidrag uppifrån över existerande strukturer, varvid förändringstrycket uteblir. Landsbygdskommitténs betänkande bär syn för sägen.