Staten har släppt myndighetsutövningen i den digitala världen trots att många far illa när kriminella lurar av oss pengar. Varför har vi utvecklat en teknik som underlättar för de kriminella men försvårat för oss vanliga medborgare att använda den, frågar Per-Martin Edström.
I dag finns inga krav på att du ska kunna verifiera din identitet på internet eller i telefonsystemet, utom när du använder tjänster som kostar pengar. Således är ett telefonabonnemang oftast låst till en namngiven individ, men då bara för att operatören ska kunna ta betalt för använda tjänster.
Den enda kategori människor som har nytta av anonymiteten är de kriminella.
Att vara anonym på nätet är enklare, då lagstiftaren inte reglerat hur vi skapar våra mejladresser, vilket innebär att avsändaren av e-post tillåts vara anonym. Som medborgare har man ingen nytta av att vara anonym när man använder dessa tekniska faciliteter.
Den enda kategori människor som har nytta av anonymiteten är den som avser att begå ett brott, det vill säga de kriminella. Resultatet blir att vi inte kan dra full nytta av dessa fantastiska kommunikationsverktyg som tekniken från början var tänkt att utgöra, eftersom de missbrukas av kriminella.
Det har gått så långt att våra myndigheter inte vill använda till exempel mejl på avsett sätt, utan måste använda särskilda system utvecklade av näringslivet för att kommunicera, typ Kivra. För att kunna få elektronisk post via Kivra måste man som användare registrera sig med personnummer. Systemet kostar pengar, och våra myndigheter får betala för tjänsterna men spar pengar genom att alternativet med papperspost inte behöver nyttjas.
Det är dock inte möjligt att staten har kontroll över verksamheten, då lagen inte reglerar användningen för oss medborgare. Man kan på goda grunder påstå att teknikutvecklingen har sprungit ifrån lagen, eftersom verksamheten sköts av en annan part.
Statens sätt att underlåta myndighetsutövning i den digitala världen medför att många medborgare far illa när den kriminella världen lurar av oss pengar. Vi kan därför fråga oss varför vi har utvecklat den här tekniken, när vi underlättat för de kriminellas verksamhet och har gjort det svårare för oss vanliga medborgare att använda tekniken.
Det är hög tid att lagstiftaren börjar engagera sig i frågan. Just det faktum att de kriminella kan vara anonyma försöker nu lagstiftaren komma runt med andra ineffektiva åtgärder. Vid felsökning i samhällsmaskineriet måste man söka själva kärnan till uppkomna problem.
Man löser inte ett problem genom att skapa nya problem. Säkerhet i elektroniska system är naturligtvis en global angelägenhet, men det får inte hindra lagstiftaren att agera. Vi har ju både EU och FN som viktiga organ att engagera så att medborgaren kan känna trygghet i de digitala näten. Lokal lagstiftning med selektiv inriktning är därför nödvändig.
Per-Martin Edström
Nälden
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
