Det uppmärksammade mordet på Brian Thompson, vd:n för USA:s största sjukförsäkringsbolag, illustrerar likt en ödets ironi drivkrafterna bakom it-systemet Millennium sedan systemet kollapsat efter introduktionen i Västra Götaland. Förklaringen når ännu längre till och med. Här ryms även en delförklaring till sjukvårdens nutida förbannelse.
Tomas Hemstad är en av dem (Arbetet den 10 december) som försökt förklara varför ”ingen sörjer Brian Thompson”.
Mördaren använde kulor med inskriptionen ”Delay, Deny och Depose”, inspirerad av boken med samma titel och med undertiteln:
”Why Insurance Companies Don’t Pay Claims and What You Can Do About It.”
Tydligare än så får – än så länge – inte ordet korruption uttalas.
Mordet följdes av tiotusentals skratt-emojis runt om hela USA plus en våg av berättelser från patienter som fått sin tillvaro krossad trots inbetalda försäkringspremier. Här har bland annat framkommit hur bolaget, United Health Care, använder en AI-algoritm för att systematiskt neka ersättning till patienter med svåra skador.
Hemstad sammanfattar:”Försäkringsbolagen tjänar pengar på att avslå sjuka människors behov – människor som betalat hundratusentals kronor för sin försäkring.” För detta belönades Brian Thompson av sin arbetsgivare tio miljoner dollar i årslön.
Millennium är ett system konstruerat för att maximera amerikanska försäkringsbolags kontroll och intäkter.
Hemstads slutord:
”Smärta är både radikaliserande och tvärpolitisk.”
Andreas Cervenka utgöt sig i Aftonbladet dagen innan. Slutorden stödda av Roger Akelius från 2021 i ETC: ”Jag är rädd för vad som kommer hända. När man får sådana här enorma klyftor kommer några bli rejält lidande. Det byggs upp en enorm frustration.”
Cervenka: ”Är det någon som lyssnar?
För att återvända till min förra krönika och Mikael Wiehecitatet – ”Det började med en skakning på nedre däck” – så förnamns skakningen redan av mordet på Ing-Marie Wieselgren sommaren 2022.
Ett mord med samma mycket klent uppmärksammade bevekelsegrunder. Mönstret förtydligas just nu i Västra Götaland. Inte bara av den aviserade nedmonteringen av den psykiatriska vården, ett mönster som i åratal i smyg har präglat landet.
Millennium är en del av mönstret.
Det har ännu inte framgått tydligt att Millennium är ett system konstruerat för att maximera amerikanska försäkringsbolags kontroll och intäkter. I ett land där sjukvården inte bara är dubbelt så dyr som i jämförbara länder och som lämnar miljontals oförsäkrade helt utan tillgång men som även lämnar helförsäkrade utan ersättning.
Ytligt betraktat är mönstret i vårt land motsatt:
9,5 miljoner svenskar får allt sämre tillgång till sjukvård.
1 miljon med privata sjukförsäkringar har en gräddfil som oppositionspartier med jämna mellanrum ifrågasätter och vill förgöra.
Vad – undrar ni kanske – dillar du om?
Upphandlingen av Millennium i Skåne och Västra Götaland, redan till en kostnad av mer än tio miljarder kronor, handlar över huvud taget inte om att göra journalhantering enklare och säkrare. Drivkraften har från första början handlat om att styra cash flow till annat än sjukvård.
Eftersom det hos oss inte är försäkringsbolag som försöker kapa åt sig mest möjliga pengar från patienter måste frågan väckas: Vilka försöker norpa åt sig här?
Nära till hands, med tanke på hur ansvariga politiker och tjänstemän offentligt har uppträtt efter kollapsen av Millenium, är att rikta blickarna mot dem själva.
Högintressant är i det perspektivet Sahlgrenskas läkarfackpampars senaste debattartikel i DN den 9 december, Ylva Kastrup och Hanna Kataoka, vars avslutande rekommendationer för vanliga läsare nog liknar Mumbo-jumbo men vars sprängkraft är större än kanske allt tidigare offentligt framfört.
Efter den brukliga uppmaningen om att ”bättre lyssna på personalen” presenterar författarna tre ”budskap”:
Låt läkares kunskap och erfarenhet styra …
Skapa en förståelse för vilka intressen som sätter agendan …
Kontakterna mellan medtech-industrin och politiker och tjänstemän i sjukvården måste regleras på nationell nivå.
Tydligare än så får – än så länge – inte ordet korruption uttalas.
Men hur långt detta räcker är osäkert eftersom Statens mest ändamålsenliga verktyg – Riksenheten mot korruption – hotas av nedläggning.
Ingen regerings- eller riksdagspolitiker – ännu mindre något parti – har visat intresse och aviserat åtgärder.
Frågan är om Kastrups och Kataokas ”budskap” förmår bryta förlamningen så att den rad av nya och reviderade lagar som på senare år har tillkommit enligt EU-direktiv uppmärksammas. Till exempel:
Visselblåsarlagen.
Brottsbalken 10 kap 5 a,b,c,d,e §
Landets skattebetalare, alla förr eller senare i behov av sjukvård, har här mycket att se fram emot.
Anders Mansten
Överläkare
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
Kontakta skribenten: [email protected]
