Efter introduktionen av patientdatasystemet Millennium i Västra Götaland, med start i Borås med omnejd, har riksmedier svämmat över av katastrofrapporter, ackompanjerad av expertkommentarer, dramatiska utspel från enskilda läkare och ampra fördömanden på tidningarnas ledarsidor. Ett ovanligt ord har till och med lanserats: abrovink.
Men vad som gör projektet så dödsdömt på svensk mark har ingen riktigt lyckats förklara.
”Ett helveteshamsterhjul”, så löd överläkaren Jenna Aines dom i GP den 14 november. Här framkom att flera anmälningar gjorts till Arbetsmiljöverket av ”chefer som jobbat 48 timmar i sträck”: Vilka slags chefer framgick inte. Ingen bekräftelse från verket presenterades.
Den underförstådda slutsatsen: Millennium är livsfarligt för svenska patienter som landets sjukhus idag är organiserade.
Den tyngsta expertkritiken framfördes i SvD den 13 november av professorn i informationssystem, Johan Magnusson, som kunde berätta att han och flera andra experter hade tackat för sig redan 2017, men först sedan de lämnat en lång lista på alla misstag som skulle komma att begås. Vad som stod i listan presenterades inte.
Magnussons huvudinvändning var projektets storlek:
”När du ska bygga en bro över Öresund eller en tunnel över Hallandsåsen, då behöver det vara megaprojekt … Millennium är som att hälla flytande cement i organisationen.”
Vem som blev klokare av den liknelsen kan man undra.
Magnussons nog tydligaste kritik riktades mot projektets kostnader som i dag beräknas till 5,5 miljarder:
”Det är en redovisningsteknisk abrovink … När började man mäta? Vad räknar man med.”
Ordet abrovink, eller abrovinsch är, enligt SAOL, känt sedan 1965. Ursprunget är dunkelt och huvudbetydelsen ”listig lösning”.
Listig för vem kunde Magnusson gärna få reda ut.
Att verkliga kostnader redan är betydligt högre för skattebetalarna i Västra Götaland gjorde professorn ändå klart.
Varför Millennium, som samma tid men separat, köptes in av Region Skåne, där döpt till Skånes Digitala Vårdsystem (SDV), är dödsdömt är fortfarande nog ganska oklart för landets tidningsläsare. Utom, möjligen, för Sjukhusläkarens läsare?
I september förra året intervjuades där två läkare från Skånes universitetssjukhus (Malmö-Lund) som anonymt redovisade sina erfarenheter från insidan av SDV-projektet. Anonymitet krävdes på grund av repressalierisken.
Eftersom båda redan ”blivit ansatta av chefer och projektledning”.
Läkarnas sammanfattning:
”Millennium tvingar läkaren till mycket onödig dokumentation, dubbeldokumentation samt innehåller patientsäkerhetsrisker vid läkemedelsordinationer.”
Beskrivningar av ”personliga påhopp och förminskningar av överordnade” följdes med beskrivningar av företaget Oracles ovilja att ta till sig kritik:
– Svaret blev ofta att det inte går på grund av att systemet är hårdkodat i USA.
Rikstidningar har redan slagit varsina spikar i Millenniumkistorna, i Västra Götaland och i förlängningen Skåne:
Den kanske mest avslöjande och på andra håll ouppmärksammade iakttagelsen var hur Oracle helt saknar både insikt kring och intresse av att ta hänsyn till USA:s och Sveriges väsensskilda sjukhusstrukturer. I USA sköter kliniska farmaceuter stora delar av läkemedelshanteringen i stället för, som i Sverige, sjuksköterskor på ordination av läkare.
En annan väsensvid skillnad är svenska läkarsekreterares nyckelroll för patientsäkra journalsystem, en funktion som saknas i landet i väster.
Den underförstådda slutsatsen: Millennium är livsfarligt för svenska patienter som landets sjukhus idag är organiserade.
Mer finstilt framträder de kanske viktigaste förklaringarna till varför Millennium i Göteborg och SDV i Skåne är luftslott dömda att sprängas.
Amerikanska sjukhus är magnifikt personaltäta. Svenska deras absoluta motsats.
Patientadministrativa datasystem är där dessutom konstruerade för att flytta så mycket pengar som möjligt internt mellan det som i vårt land benämns ”kostnadsställen”.
Som är en delförklaring till att USA:s sjukvård är dyrast i världen; där flest patienter faller mellan maskorna och där medellivslängden faller snabbare än i något annat jämförbart land.
Den enkla slutsatsen:
Syftet bakom amerikanska patientdatasystem är att flytta så mycket pengar från patientnära sjukvård till den sortens kostnadsposter som gör möjligt för skattepengar att försvinna till helt annat.
En rad andra exempel finns. Till exempel de nya operationsavdelningar och andra vårdlokaler som poppar upp lite varstans och där maximalt dyra inköp av medicinteknisk utrustning är legio. Inga lokalytor är för stora. Allt är King size. Alltsammans i tydligt uttalat syfte att spara in på personal.
Här döljer sig den största abrovinken av alla:
Millennium fordrar, om systemet ska fås att fungera, betydligt mer personal.
Rikstidningar har redan slagit varsina spikar i Millenniumkistorna, i Västra Götaland och i förlängningen Skåne:
DN som avslöjat att Oracle inte har registrerat Millennium hos läkemedelsverket. Systemet saknar därför nödvändig riskklass och är i praktiken olagligt. Läkemedelsverket har inlett granskning.
SvD, där Peter Wennblad förutspått en epidemi av hjärtstopp bland vårdpersonal i VGR samtidigt som han avslöjat att Oracle redan nästa år planerar att ersätta Millennium med en helt ny plattform och där kunderna förväntas hosta upp x antal miljarder till om man vill finnas kvar på banan.
Vad den akut hjärtstoppshotade personalen i Skåne och Västra Götaland på kort sikt kan hoppas på är:
· Att Riksenheten mot korruption, helst i samarbete med sin motsvarighet i USA, startar en brottsutredning.
· Att Sveriges Läkarförbund låter sina huvudskyddsombud i Västra Götaland göra en 6.6.a anmälan till Arbetsmiljöverket med begäran om så kallat skyddsstopp.
Rent förunderlig framstår den Millenniumprofetia som Stieg Larsson presenterade i sin trilogi från 2000-talets början:
Millennium är skapat av män som hatar kvinnor.
Sedan kom flickan(-orna) som lekte med elden.
Och till sist: Luftslottet som sprängdes.
Anders Mansten
Anestesi och iva-överläkare
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
Kontakta skribenten: [email protected]
