”Skönheten och odjuret” är en vackert animerad film om kärlekens omvälvande kraft. Med sin förtrollande musik, stora fantasi, skickliga svenska röstskådespelare och starka tematik är den en av Disneys allra finaste filmer.
I och med ”Den lilla sjöjungfrun” från 1989 valde filmbolaget att både gå tillbaka till rötterna och finna en ny väg. Vägen tillbaka till rötterna gick via klassiska sagor, och den nya vägen fann man genom att låta filmerna bli traditionella musikaler. Två nyckelpersoner i arbetet med att göra musiken mer bärande kom att bli kompositören Alan Menken och textförfattaren Howard Ashman. Menken står för musiken i en majoritet av Disneys 1990-talsfilmer, och Ashman hade antagligen fortsatt att bidra med texter om han inte hade avlidit år 1991, samma år som ”Skönheten och odjuret” hade premiär. I denna film gör de båda herrarna sin kanske främsta insats.
Vi får följa den unga kvinnan Belle, som inte passar in i sin lilla stad och som helst ägnar sin tid åt att läsa. Den enda hon har är sin godhjärtade far. När fadern beger sig i väg till marknaden blir han jagad av vargar och tar skydd i ett väldigt slott. Dessvärre visar sig slottet tillhöra ett odjur, som tar honom till fånga. När Belle lyckas finna sin far ber hon odjuret att ta henne som fånge i faderns ställe, något som också sker. Odjurets förhoppning är att Belle ska kunna häva förbannelsen som vilar över honom och hans slott: För flera år sedan var odjuret en människa, men blev som straff för sin kärlekslöshet förvandlad. Om han inte före sin tjugoförsta födelsedag älskar en annan människa och vinner hennes kärlek kommer han att förbli ett odjur.
