Stänga, låsa och larma. Det är några förslag från regeringen för att hålla obehöriga borta från våra skolor och därmed förhindra skolattacker. Men åtgärderna riskerar att bli verkningslösa då hotet sällan kommer utifrån. Det handlar ytterst om att hantera de brott som dagligen sker i skolan, skriver generalsekreteraren för Stiftelsen Tryggare Sverige, Magnus Lindgren.
Under de senaste åren har det inträffat flera skolattacker med dödlig utgång i Sverige. Så sent som i februari inträffade en av Europas värsta skolmassakrer då tio personer sköts till döds på Campus Risbergska i Örebro. För att stärka säkerheten i svenska skolor har regeringen nyligen föreslagit införandet av ett nytt säkerhetskapitel i Skollagen. Kapitlet innehåller krav på att skolor ska ha beredskap för allvarliga våldssituationer genom att begränsa tillgängligheten för obehöriga genom tekniska lösningar, samt genom framtagande av tydliga riktlinjer för polisanmälan och möjligheten för personal att kunna visitera väskor.
Säkerheten i skolan, som är en av landets största arbetsplatser, har länge varit eftersatt. Det är därför positivt att frågorna nu hamnar i fokus. Problemet är dock att hotet sällan kommer utifrån, vilket innebär att åtgärderna, så som de är utformade, riskerar att missa målet. Erfarenheter visar nämligen att gärningspersonen ofta är en nuvarande eller tidigare elev som blivit, eller uppfattat sig ha blivit, kränkt och som kommer tillbaka för att hämnas, eller av annat skäl begår dessa vansinneshandlingar. Ovanstående gäller för i princip samtliga av de elva skolattacker med dödlig utgång som har inträffat i Sverige sedan den första i Kungälv 1961. Motsvarande förhållande gäller även för många av de dödliga skolattacker som inträffat i Tyskland, Finland och USA.
Säkerhet handlar alltså inte bara om låsta dörrar, metalldetektorer och larm. Minst lika viktigt är att skapa en säker och trygg skolmiljö från grunden där skolorna arbetar med orsakerna – inte bara konsekvenserna. Skolan är en av de vanligaste platser där barn och ungdomar drabbas av brott. Skolundersökningen om brott visar att nästan hälften av niondeklassarna har utsatts för ett brott det senaste året. Vidare visar undersökningen att skolan är en av de vanligaste brottsplatserna när det gäller hot, våld och sexuella kränkningar. Mer än var tionde elev har undvikit skolan en hel dag på grund av rädslan att utsättas för brott. Detta är oacceptabla siffror. Utsattheten i skolorna ger konsekvenser i form av bland annat otrygghet, psykisk ohälsa, sömnsvårigheter och försämrade skolresultat samtidigt som det ökar risken för skolattacker.
Den så kallade mobbningen i skolorna är ofta rena brott – våld, hot och sexuella kränkningar.
Vi är därför mycket bekymrade över att de delar i Skolsäkerhetsutredningen – vars förslag ligger till grund för det nya säkerhetskapitlet – som handlar om ett systematiskt brottsförebyggande arbete i skolan, saknas i det nya säkerhetskapitlet. I Skolsäkerhetsutredningen föreslås att skolorna, likt kommunerna, ska bedriva ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete. Det skulle innebära att skolorna kartlägger situationen i skolan, genomför orsaksanalyser samt utformar brottsförebyggande åtgärder som sedan genomförs och följs upp. En förklaring till att dessa viktiga skrivningar försvunnit är att flera remissinstanser har uttryckt en oro kring den administrativa bördan av sådana förslag. Invändningarna måste dock vägas mot att vi inte kan fortsätta att tillåta att skolan är en av de vanligaste brottsplatserna för barn och unga.
Vi måste börja kalla en spade för spade. Den så kallade mobbningen i skolorna är ofta rena brott – våld, hot och sexuella kränkningar. Skolan behöver verktyg, stöd och motivation för att hantera brottsligheten och regeringen måste vara tydlig; brott i skolan är oacceptabelt och ska förebyggas systematiskt, långsiktigt och i samverkan med relevanta aktörer. Skolorna ska såklart inte stå ensamma. Runt om i kommunerna finns kunskap och resurser i form av brottsförebyggare, trygghetssamordnare, fältassistenter och områdespoliser som kan bidra i arbetet. Ge dem vägar in och ge skolorna det stöd de behöver. Säkerhet och trygghet börjar inifrån. Utgångspunkten för att hindra både brott i allmänhet och dödliga skolattacker måste alltså i mycket större utsträckning vara att förebygga de brott som dagligen sker i våra skolor.
Magnus Lindgren
Generalsekreterare för Stiftelsen Tryggare Sverige
