Sverige sägs vara ett av världens friskaste länder. Ändå toppar vi sjukskrivningsstatistiken. Förr var det ryggar, leder och muskler som tog stryk. Nu ligger psykisk ohälsa i topp. En ändring av ordet till ”friskskrivning” skulle förtydliga målet: att bli frisk och arbetsför igen. Vila skulle ingå, men också träning, både fysisk och i konsten att leva.

När jag hade anställda i mitt företag Liv & Lust kom E in på kontoret en morgon och lade ett papper på mitt skrivbord. ”Jag har klämt lilltån i dörren hemma. Jag är sjukskriven i tre veckor. Här är läkarintyget.” Jag tittar klentroget på E och tänker: Hur många procent kommer lilltåskadan att sätta ner E:s arbetskapacitet? Så här kan vi inte ha det!

Jag läser intyget. Två centimeter av kroppen är sjuk. Resten är fullt frisk. Ändå sjukskriver läkaren hela personen. Så tokigt, tänker jag, och går upp till vårdcentralen för att träffa läkaren för att ta reda på hur hon resonerar. Varför ringer hon inte upp mig som arbetsgivare för att diskutera sjukskrivningen? Varför ordinerar hon inget träningsprogram?