Sight-Size: Modellering – form framför valör
Bilderna ovan är modellritningar av elever vid Madrid’s Real Academia de Bellas Arts de Dan Fernando. Den till vänster är från 1700-talet och är representativ för form framför valör-modellering (vilket jag förklarar grunderna till i denna artikel). Den till höger är från tidigt 1900-tal och är representativ för valör framför form-modellering (som jag förklarar i artikeln som länkas till längst ned).


Den här artikeln publicerades ursprungligen på SightSize.com och är översatt från engelska. "Sight-size" är en traditionell metod för realistiskt måleri.

Modellering är att få en form att bukta med hjälp av valörer eller linjer – en process som är integrerad med såväl din uppfattning av scenen som illusionen av form. Även om de överlappar varandra så finns det i grunden två metoder för modellering: form framför valör och valör framför form [1]. Precis som namnet antyder tenderar form framför valör-modellering att prioritera representationen av form framför representationen av valör. Det motsatt gäller för valör framför form-modellering [2].

Den här artikeln förklarar en vanlig metod för form framför valör-modellering, ett sätt att representera form baserat på en förståelse av hur ljus interagerar med objektets strukturer eller plan. Det är mer känt som konceptuell modellering eller konceptuellt seende [3]. Ibland är detta mycket komplicerat, så jag kommer att överförenkla det i de exempel som följer. Jag kommer också att använda termen fasett när jag menar plan, eftersom fasett är lättare att förstå i exemplet. I teckning och måleri är emellertid plan en vanligare term.

Ljuset har fyra grundläggande lagar som form framför valör-metoden bygger på:

1. Ljus färdas i en rak linje.
2. När ljus träffar ett objekt reflekteras det bort från det i en speciell riktning.
3. Man kan tänka på alla objekt som om de vore byggda av oräkneliga fasetter eller mikrofasetter.
4. När fasetterna på ett objekt lutar bort från ljuskällan blir deras reflekterade ljus mörkare.

För att förstå hur dessa lagar är kopplade till modellering genom form framför valör, föreställ dig en sfär komponerad av tusentals små fasetter, eller plan, med en enskild ljuskälla riktad mot den. Föreställ dig nu att ljuskällan projicerar en ljuspelare mot sfären, komponerad av tusentals små strålar.

När ljuspelaren träffar sfären studsar de enskilda strålarna bort från fasetten de träffar, vilken det än gäller, och de reflekterade strålarna fortsätter att färdas, denna gång i en ny riktning. När du betraktar scenen uppfattar du de reflekterade strålarna som belysning.

När en stråles riktning reflekteras direkt mot ditt öga uppfattar du en högdager på sfären. När en fasetts vinkel lutar så att inget inkommande ljus träffar dess yta, uppfattar du det som att den fasetten är i skugga. Däremellan finns strålar som träffar sfären och reflekterar tillbaka ljus i olika vinklar. Dessa fasetter kan hjälpa dig att modellera en form, vare sig du tittar på dess källa eller inte.

Det är terminatorn, även känd som skugglinjen, som separerar området där ljus träffar sfären (även kallat världen av ljus) från området där inget ljus träffar sfären (även kallat världen av mörker). 

Form uppfattas, och modelleras, inom ljuszonen. Konstnärer delar in denna zon i högdager, ljus och halvton. En del delar in den ytterligare i mindre steg. När vinkeln på fasetterna lutar bort från ljuskällan uppfattar vi valörerna på dem som mörkare. Detta kallas ljusbortfall. Det är viktigt att känna till att ljusbortfall inte är linjärt. Med andra ord är valörförändringar inte en jämn progression [4].

Denna teckning av spanska konstnären Juan Adán Morlán (1741-1816) är typisk stil på modellteckning som lärdes ut på 1600- och 1700-talet. En vacker teckning, men notera att varje underordnad form (särskilt på ryggen och armarna) verkar ha modellerats separat. Modellerade Morlán genom fasetter, som jag beskrivit i artikeln? Det är inte troligt, eftersom form framför valör genom fasetter är en relativt ny metod. Det är mer troligt att han baserade sina formobservationer på sina kunskaper i anatomi.

Det finns många sätt att modellera via form framför valör: från att använda fasetter, till sektioner, till anatomi. Även om jag själv inte modellerar med någon av ovan nämnda metoder, eller lär ut dem till mina elever, finns det många som gör det. Därför följer här en förenklad version av den jag har lärt mig:

Innan du börjar modellera, och kanske innan du börjar med själva huvudritningen eller målningen, kommer du troligen att skissa upp en liten valörstudie av ditt objekt. Syftet med denna skiss är att bekanta sig med ljusets generella riktning och ljusets flöde över objektet (som, återigen, kallas för ljusbortfall).

Härnäst kommer du att definiera objektets konturer på din slutliga arbetsyta, liksom terminatorns exakta position. Terminatorn definierade den huvudsakliga skillnaden mellan ljus och skugga, så det är nu dags att börja modellera formerna.

Remsor av en cylinder, indelad i fasetter.

Olikt processen att modellera genom valör framför form, då du försöker att modellera hela objektet på en och samma gång, kommer du när du modellerar med form framför valör modellera antingen remsor eller sektioner [5].

Med remstekniken kommer du först att föreställa dig objektet som en serie av individuella remsor som följer den väg ljuset färdas över formen. Dessa remsor kan löpa över hela objektet eller begränsas till de underordnade formerna. Remsorna anpassas efter objektets övergripande tonomfång, och bäst är det att ha det största omfånget från mörkt till ljust. Ofta resulterar detta i remsor som ligger vinkelrätt mot ljuskällan. Möjligen antyder du mycket lätt remsornas kanter på din teckning, eller så håller du dem helt enkelt i tanken medan du modellerar.

Föreställ dig sedan varje remsa som en serie fasetter, vinklade mot eller ifrån ljuskällan. Du kan till och med rita upp fasetternas konturer lite lätt.

När du börjar med den faktiska modelleringen väljer du en remsa att börja med, och skuggar platt fasetterna på remsan som är i skugga. Efter det kan du modellera (skugga) mot ljuset så jämnt som möjligt, ljusare och ljusare tills du når fram till det ljusaste området på remsan. Din avsikt är att modellera till en sådan grad att det visuella antyder det taktila – det ser ut som det skulle kännas. Du kommer genom hela processen att tänka både på hur formen buktar, som en skulptur hade gjort, och ljusflödet genom dess infallsvinklar och reflektionsvinklar. Dina observationer, filtrerade genom din kunskap om ljus, kommer att påverka hur mörkt eller ljust du ska skugga varje fasett.

Efter att den första remsan har modellerats går du sedan över till nästa remsa (eller underordnad form inom remsan) och så vidare.

När alla remsorna har modellerats ska du göra skuggfasetterna mörkare igen, denna gången mjukt blanda dem med nästa ljusare valör. Slutligen kan du komma att behöva ljusa upp högdagrar i remsan.

En alternativ version av form framför valör-modellering visas i bilden ovan. Istället för att modellera via remsor använder den här metoden sektioner av objektet. När sektionen ovan var färdigmodellerad skulle konstnären gå vidare till en av objektets övriga sektioner.

Utifrån förklaringen ovan borde några saker vara uppenbara. En är att det rör sig om detaljseende såväl som modellering, vare sig man gör remsor eller sektioner. Det är därför man gör en miniatyrskiss först, som jag nämnde tidigare. När du modellerar kommer du att referera till skissen för att kunna bibehålla helhetssynen på ljus och skugga. Dessutom, när du har modellerat några remsor går du tillbaka till föregående remsor och justerar eventuella fel och aspekter som gör att de inte riktigt hänger ihop med de övriga.

Denna modelleringsprocess är även en version av fönsterskuggning. Normalt sett utförs fönsterskuggning uppifrån och ned. Men det kan göras från vilken riktning som helst i vilken remsa eller sektion som helst. Modelleringsmisstag som finns inneboende i processen jag beskrev ovan rättas förhoppningsvis till när du går över remsorna en andra gång och en tredje gång, liksom genom att fortsätta referera till din valörskiss.

Slutligen: Jag har många vänner som lär sig form framför valör-metoden för modellering, eller som använder sig av den professionellt. Alla är överens om att trots att den visuella perceptionen är viktig när man modellerar med form framför valör, är det alltid det konceptuella som har sista ordet.

Darren R Rousar är en ateljé-utbildad konstnär och lärare som skriver böcker som lär människor hur man tecknar och målar. Han gör detta genom att först lära dem att se. Hans senaste bok är ”The Sight-Size Cast”. Varannan vecka publicerar han artiklar på SightSize.com 

Fotnoter:

1. Dessa skillnader bör inte betraktas som att den ena utesluter den andra metoden. De representerar inte desto mindre två tankeskolor, vars inställning till seende, och därför modellering, ibland är av olika världar.
2. De flesta sight-size-konstnärer lär sig att modellera nästan uteslutande i relation till sina egna synintryck. Därför, bortom de grundläggande koncepten om ljus och skugga, förklarar jag vanligen inte form framför valör-metoden till nybörjarelever. Jag föredrar istället att låta dem lära sig att se innan de fördjupar sig i ljusets fysik. Om du vill veta varför kan du läsa den här artikeln
3. Det finns inget med form framför valör-modellering som utesluter att man använder metoden i sight-size. Med det sagt så tror jag att du lättare skulle komma in i processen om du använde en jämförande eller konstruerande teckningsmetod, eftersom de har en mer konceptuell grund än vad sight-size har.
4. Okunskap kring ljusbortfall är den främsta orsaken till övermodellering (att göra halvtonerna för mörka) när du tecknar eller målar med form framför valör-modellering.
5. Särskilt tack till Dr David Briggs, Alex Haskel och Ramón Hurtado.

Valör framför form-modellering har jag förklarat i denna artikel (på engelska). Eller så kan du lära dig mer om det i The Sight-Size Cast.