Den här artikeln publicerades ursprungligen på SightSize.com och är översatt från engelska. "Sight-size" är en traditionell metod för realistiskt måleri.

Det är alldeles för vanligt att självlärda (och också en del skolade) konstnärer saknar kantvariation i sina arbeten. Även om man ibland ser det motsatta, så är felet ofta att alla kanter är lika skarpa. För att göra en korrekt representation måste man dock använda sig av hela skalan av kanter, och detta börjar med att hitta ytterligheterna: det skarpaste skarpa och mjukaste mjuka.

Även om det är en fulländad målning, så visar inte Dances porträtt av Capability Brown på en förmåga att måla som ögat ser. Istället för att med ord förklara vad jag menar, ta en titt på målningen här nedan. Den föreställer Benjamin Franklin och skapades av en samtida till Dance, Joseph Duplessis. Lägg märke till skillnaderna i hur dessa två konstnärer målade ögonen och munnarna på sina modeller.

Här är en mer direkt jämförelse av ögonen i de båda målningarna. Dance tecknar skarpa konturer mellan varje form, medan Duplessis ger oss ett mer komplett visuellt intryck.

Dance var detaljfokuserad i sin varseblivning och i sitt måleri. Detaljseende innebär att man ser varje del av en scen oberoende av allting annat. När du ser på det här viset, och tecknar eller målar de iakttagelserna, kommer din målning troligen att bli som Dances till slut. Och motsatt, Duplessis målade varje del av scenen så som det visuellt relaterade till varje annan del. Återigen – kontexten är allt.

De bortre ögonen i de här två målningarna är faktiskt en vacker demonstration av de här två typerna av seende. Browns båda ögon är lika skarpa (liksom resten av anletsdragen). Detta lämnar upp till betraktaren att själv bestämma var man ska titta, utan målarens ledning. Men titta på hur mjukt, och ändå helt tydligt, Franklins vänstra öga (till höger i bild) ser ut. Den aspekten tvingar dig praktiskt taget att fokusera på hans högra öga (till vänster i bild), vilket troligen var Duplessis fokus när han målade hela målningen.

Nedan är en liknande jämförelse mellan munnarna i de båda målningarna.

Browns mun ser nästan ut att ha skurits ut av en pepparkaksform och klistrats på. Formen på Franklins mun realiserades relaterat till hela ansiktet. Duplessis förstod att han måste att anpassa alla kanter till det skarpaste skarpa och mjukaste mjuka för att måla det fullständiga visuella intrycket.

För att ge dem rättvisa bör båda målningarnas ses i sin helhet. Du kan se dem här ovan.

Till skillnad från form, där vi har hjälplinjer (och valörer, till vilka en del tar Munsells skivor till hjälp), finns det inte någon mekanisk hjälp för att visa vägen i processen av att hitta kanternas ytterligheter. Du måste avgöra dem visuellt, helt och hållet baserat på vad du själv ser i scenen.

Liksom med valörer tvingar emellertid materialen oss till en viss skala. Även det skarpaste skarpa i naturen ter sig mycket mjukare än vad vi kan lyckas med att återge. Och den andra ytterligheten, det mjukaste mjuka, är återigen ibland mjukare än vad våra material klarar av. Det man kan ta med sig från detta är att naturen alltid är mjukare än vi tror eller ser, vilket är orsaken till att många konstnärer tittar bort från kanten de målar för att mer korrekt kunna avgöra dess nivå.

När det kommer till rundade kanter* bör man söka efter kanternas ytterligheter av samma anledning du söker efter tonskalans ytterligheter, för att se hela det visuella intrycket.

1. Från din position ska du bestämma den skarpaste skarpa kanten.
2. Härnäst ska du hitta det mjukaste mjuka. I många fall är det mjukaste mjuka så subtilt att det kanske inte alls framstår som en kant.
3. Hädanefter när du hittar rundade kanter ska du alltid referera till dessa ytterligheter.

På fotot av gipsavgjutningen här nedan kan du se två möjligheter till det skarpaste skarpa och det mjukaste mjuka.

Nivån på varje skarp kant ska jämföras med det skarpaste skarpa, och varje mjuk kant till det mjukaste mjuka. Du kan göra detta direkt genom att fokusera på varje kant medan du målar den. Eller så kan du göra detta indirekt genom att försöka hålla fokus på det skarpaste skarpa medan du iakttar nivån på kanten i fråga i ögonvrån. Men det är en annan artikel.

Nämnt i listan ovan är det faktum att det mjukaste mjuka kan vara så mjukt att ingen faktisk kant är skönjbar. När du kommer till det här problemet kan du ofta hitta kanten med hjälp av skuggan från ett kolstift eller en pensel. Eftersom skuggan är avsaknaden av ljus, kommer du att se skuggan av kolstiftet i områden av mörkare halvtoner. När du förlorar den skuggan har du hittat skuggans kant. Se videon om hur man gör detta.

*”Turning the edges” ("omvandla kanter") är ett vanligt talesätt i ateljéerna, och det har en viktig innebörd. Kanter omvandlas från skarpa till mjuka. Detta kallas också modellering. Vill man skapa en teckning eller målning som verkar ha djup är ordentligt omvandlade kanter ännu viktigare än kontraster i valör. Notera även att en del refererar till skarp och mjuk som funnen och förlorad ("found" och "lost").

Denna artikel har sitt ursprung i min senaste bok ”The Sight-Size Cast”.

Darren R Rousar är en ateljé-utbildad konstnär och lärare som skriver böcker som lär människor hur man tecknar och målar. Han gör detta genom att först lära dem att se. Hans senaste bok är ”The Sight-Size Cast”. Varannan vecka publicerar han artiklar på SightSize.com