Att reflektera över sina tidigare handlingar kan hjälpa oss att utvecklas som människor. Att välja att titta på sina egna reaktioner istället för att försöka ändra på hur andra är kan hjälpa oss att bli mer ödmjuka. Alla har ju sin ryggsäck. För Sandra Junhammar har yogan betytt mycket för den personliga utvecklingen.

Förändring  

Allt förändras över tid, så även människor. Troligen är du inte samma person nu, som du var för ett, fem eller tio år sedan. Nya upplevelser och erfarenheter formar oss alla genom livet, vi växer och utvecklas. Förändring är naturligt, men inte alltid lätt.

The only thing that is constant is change.

– Heraclitus

Ordet förändring har ofta en ganska negativ klang, det är liksom lite obekvämt och jobbigt. Många är rädda för just förändring, troligen för att nya och okända saker upplevs som lite otäckt – samtidigt som det vi är vana vid, är tryggt och bekvämt.

Men förändring är många gånger bra! Tänk om hela livet såg likadant ut, jösses vad tråkigt. Och om du inte gillar ditt liv, ditt sätt att vara eller olika omständigheter – är ju nyckeln just förändring.

Personligen tycker jag att en av de svåraste sakerna med att förändras, är att möta de människor som kände ditt ‘gamla jag’. De förväntar sig ofta att du ska vara på ett visst sätt, så som ”du alltid varit”. I såna situationer är det lätt att falla in i gamla hjulspår, åtminstone för stunden.

Det behöver kanske inte vara ett problem, men det kan leda till något av en inre konflikt – i synnerhet om du inte riktigt trivs med den du varit tidigare. Det kan ju faktiskt vara så att personen du trodde du var i alla år, inte alls var du. Kanske har du inte vågar visa ditt sanna jag? Eller så kanske du inte ens vetat vem du verkligen är förrän nu?

Isn’t it funny how day by day nothing changes, but when you look back, everything is different..

– C.S. Lewis

Det är lätt att fastna i det som varit. Att älta saker som hänt; ”om jag bara hade gjort så här istället…” eller ”tänk om…”, men det är inte konstruktivt. Alexander Bard sa en klok sak i en podd för en tid sedan, ”Det som har hänt har hänt. PUNKT.” Det är viktigt att sätta just en punkt på slutet och inte ett kommatecken. Bard menade att eftersom vi inte kan förändra det förflutna, finns det heller ingen anledning att gräva ner sig i det som varit. Att fokusera på nuet och navigera klokt framöver är både betydligt mer viktigt och intressant.

Lärdomar av det som varit

Det här med ånger då? Det är ju något som ofta är kopplat till just ältande av det förflutna. Även här hade Bard väldigt kloka tankar; För det första måste vi inse att alla gör misstag (även du och jag) det är en del av att vara människa. Det är dessutom genom våra ‘misstag’ (som snarare är lärdomar) som vi växer och utvecklas.

Ånger hänger ihop med att förändras. Saker som vi gjorde för ett, fem eller tio år sedan, skulle vi troligen gjort annorlunda idag. Den insikten finner åtminstone jag trösterik. Det finns ingen anledning att klanka ned på sig själv för gamla ‘misstag’, vi var en annan person då och saknade de erfarenheter vi har nu. Vi kan inte få saker ogjorda, men vi kan ta lärdom av dem. Acceptera, förlåt dig själv och gå vidare.

Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always.

– Ian Maclaren

Jag har en ryggsäck, du har en ryggsäck

Något som kan vara lite klurigt, är att det oftast inte går att se vad en annan människa har för bagage – men vi bär alla på en ryggsäck full av erfarenheter. Ju närmre relation vi har till någon, ju mer vet vi generellt om vad personen bär med sig. Men oavsett hur nära vi står varandra, är det omöjligt att veta allt. Därför kan vi aldrig helt förstå, eller ha full insikt i, varför någon agerar på ett visst sätt eller vad hen har gått igenom. Av samma anledning har vi heller aldrig rätt att döma en annan människa.

Det är lätt att kritisera någon annans sätt att vara eller agera. Tidigare kunde jag komma på mig själv med att tänka ‘jag önskar att hon var mer si eller att han gjorde mer så’ – tills jag insåg att problemet ofta låg hos mig själv. Vi har aldrig rätt att ändra på en annan människa. Det enda vi kan förändra är oss själva och vårt förhållningssätt.

Om jag blir provocerad av något som någon säger eller gör, försöker jag stanna upp och fråga mig själv varför. Det är verkligen inte lätt alla gånger, men när jag gör det, inser jag ofta att händelsen triggat något inom mig som jag inte är bekväm med. Då kan jag antingen ta ut min frustration på/försöka ändra den andra personen, eller så kan jag handskas med det verkliga problemet – alternativ två är helt klart mest schysst och konstruktivt. (Med det sagt menar jag inte att man ska acceptera vad som helst eller ta på sig någon annans problem) Men världen skulle vara en ljusare plats om vi alla var lite mer ödmjuka, mindre dömande och såg vår egen del mer objektivt.

Yoga – en livsstil

Yogan är en av de saker som förändrat mig mest, på många olika plan. För de som inte själv utövar yoga kanske det här kan verka märkligt, det är svårt att förstå effekterna om man inte själv tagit del av dem. Men yoga är så mycket mer än de fysiska positionerna – det är ett fantastiskt verktyg för personlig utveckling, rent av en livsstil. Därför påverkas inte bara kroppen utan även sinnet och de mentala delarna.

Yogan har hjälpt mig att successivt acceptera mig själv som jag är, med alla fel och brister.

Yogan har bland annat förändrat mitt förhållningssätt till mig själv och andra. Tidigare har jag varit extremt självkritisk, haft dåligt självförtroende och självkänsla. Jag har inte känt att jag räcker till eller duger som jag är – ‘jag är inte smart, snygg eller duktig nog’. Yogan har hjälpt mig att successivt acceptera mig själv som jag är, med alla fel och brister. Att omfamna hela mig själv, både bra och dåliga sidor. (Vissa dagar är det lättare, andra är det svårare)

Jag vet att det låter klyschigt att ‘du måste tycka om dig själv för att kunna tycka om någon annan’, men det är verkligen så. Tidigare kunde jag förstå det med intellektet, men det är en helt annan sak att förstå det med hjärtat, att verkligen känna det.

När man accepterar sina egna fel och brister, blir det också lättare att acceptera andras. Ingen är perfekt och det är inte heller något att eftersträva. I ärlighetens namn är det perfekta ganska tråkigt och nästan lite otäckt, medan unika drag och egenheter är bra mycket mer intressant och vackert.

Vi behöver verkligen sluta med att jämföra både oss själva och andra, med varandra. Jämförelsen blir inte rättvis, av den anledning att vi alla har olika bagage och förutsättningar. Den enda vi möjligen kan jämföra oss med, är oss själva – och då bör det vara i syfte att lyfta och peppa, snarare än att sänka.

Sandra Junhammar brinner för yoga, hållbar livsstil och personlig utveckling. Hon har valt ett liv i frivillig enkelhet och tagit en paus från jobbet som byggnadsingenjör. Sandra intresserar sig för självhushållning och strävar efter att leva nära och i samklang med naturen. I sina texter lyfter hon ämnen som rör hälsan och miljön, men också normer, minimalism och downshifting. Förhoppningen är att inspirera andra att frigöra tid och må bättre. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.