Jag vill gärna lyfta det här ämnet, dels eftersom det är viktigt och för att jag tror att det behövs, men också för att (förhoppningsvis) bidra med mer förståelse. Samtidigt kanske andra högkänsliga känner igen sig (och därmed känner sig mindre ensamma ♥).
För en tid sedan skrev jag ett inlägg om högkänslighet, där jag förklarade begreppet och berättade lite om min egen resa. Idag tänkte jag spinna vidare på samma tema, eller snarare dela med mig av några stunder från vardagen där jag blivit lite extra påmind om mina HSP-drag (HSP = Highly Sensitive Person).
Självklart kan högkänslighet komma till uttryck på många olika sätt och variera från person till person. Nedan följer några exempel från min vardag, men jag påverkas och märker naturligtvis av mina HSP-drag på otroligt många fler sätt än de som listas här. Faktum är att de påverkar allt, mer eller mindre.
Nåväl, här kommer exemplen;
Tre saker som gör mig påmind om min högkänslighet
1. När det händer mycket runt omkring. Jag har otroligt svårt att fokusera när det blir för många intryck i omgivningen. Det kan handla om ljud, ljus, prylar, människor, dofter, liv och rörelse.
Av den anledningen tycker jag inte om att vistas några längre stunder i exempelvis storstäder eller shoppingcenter. Det blir liksom för mycket för min hjärna att ta in och bearbeta allt på en gång, vilket gör mig trött och stressad.
På samma sätt är det närmast omöjligt för mig att läsa, fokusera eller umgås, när tv:n står på i bakgrunden.
Jag mår dåligt bara av att titta på den här bilden. Tack, men nej tack! Jag trivs fint på landet.
2. När något gör ont eller skaver. Som högkänslig har man ofta förmågan att njuta mer av dofter, smaker, synintryck, beröring osv – men är samtidigt känsligare för exempelvis smärta.
Jag har säkert haft 50 fästingar på mig i år, men inte behövt plocka bort en enda med pincett (!) eftersom jag känt dem krypa på huden innan de bitit sig fast. Helt klart en bra grej!
Således avskyr jag osköna kläder, saker som skaver eller gör ont. Min smärttröskel är verkligen låg.
Men jag insåg en sak som är väldigt praktisk med att vara så känslig rent fysiskt: jag har säkert haft 50 fästingar på mig i år, men inte behövt plocka bort en enda med pincett (!) eftersom jag känt dem krypa på huden innan de bitit sig fast. Helt klart en bra grej!
Högt gräs + fästingar = sant. Tur att jag känner av de små krypen innan de hinner bita sig fast, eftersom jag gillar att vistas mycket i naturen.
3. Att ha nära till tårar. Det spelar ingen roll om jag är ledsen, arg eller glad – tårarna kommer ofta och lätt, så fort jag blir berörd av något.
Häromdagen var jag nära på att börja stortjuta när jag såg två påkörda igelkottar någon meter ifrån varandra. Alltså jag blev verkligen genuint så himla ledsen men höll tillbaka tårarna, för att… ja varför egentligen? För att det inte funkar att köra bil samtidigt? Eller för att det är ‘oproportionerligt’ att gråta över en sådan sak? Jag vet inte.
Dels blev jag såklart ledsen för igelkottarna, sedan kom att tänka på en annan djurart som lever i par, och när den ena blir påkörd så sitter partnern kvar på vägen vid dess sida… tills hen (med största sannorlikhet) också blir påkörd. 😭 Så fint och så sorgligt på samma gång.
En stund senare, när jag lyssnade på radion, kom dock tårarna iallafall. Jag blev så himla rörd när de pratade om alla de frivilliga som hjälper till med att släcka skogsbränderna som härjar i landet just nu. Och när reportern konstaterade att en rad andra länder också hjälper till med släckningsarbetet, ja då var det dags för ytterligare några tårar att trilla nedför kinden.
Som det ser ut idag så är väldigt få miljöer anpassade för oss, samtidigt som våra egenskaper många gånger ses som svagheter och/eller något negativt – istället för den tillgång de faktiskt kan vara och är.
Som jag skrev i det tidigare inlägget på temat, så har det här med att vara högkänslig verkligen både sina för- och nackdelar. Jag önskar bara att det blev mer ‘accepterat’ i samhället. För som det ser ut idag så är väldigt få miljöer anpassade för oss, samtidigt som våra egenskaper många gånger ses som svagheter och/eller något negativt – istället för den tillgång de faktiskt kan vara och är.
Sandra Junhammar brinner för yoga, hållbar livsstil och personlig utveckling. Hon har valt ett liv i frivillig enkelhet och tagit en paus från jobbet som byggnadsingenjör. Sandra intresserar sig för självhushållning och strävar efter att leva nära och i samklang med naturen. I sina texter lyfter hon ämnen som rör hälsan och miljön, men också normer, minimalism och downshifting. Förhoppningen är att inspirera andra att frigöra tid och må bättre. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.
