En femtedel av oss är högkänsliga, med ett känsligare nervsystem som ger utmaningar i vardagen, men också gåvor. Tidigare önskade Sandra bort det här draget, men nu berikar det hennes liv.

Jag har en högkänslig och introvert personlighetstyp. Kanske lyser det igenom i mina texter och bilder? Jag vill dela med mig av några tankar kring ämnet idag. Men allra först tänkte jag förklara begreppen lite kort, för er som kanske inte är bekanta med dem sedan tidigare.

Jag vet inte hur många gånger under årens lopp som jag fått höra ”var inte så känslig”, ”ta det inte så personligt” eller ”du tänker för mycket”.

Extrovert personlighet

Extroverta människor får energi genom att umgås med andra. De blir uttråkade och trötta av för mycket ensamtid. Extroverta är mycket sociala och trivs därför i större grupper och i sammanhang där det händer mycket.

Introvert personlighet

Introverta människor fungerar precis tvärtom, de får energi när de spenderar tid för sig själva. Introverta blir ofta trötta och dränerade på energi när de har andra människor omkring sig (ju fler personer, ju fortare försvinner energin) samt när det händer mycket runt omkring.

Ambivert personlighet

Det finns faktiskt ytterligare en personlighetstyp, nämligen ambivert. Personer med ambivert personlighetstyp har både introverta och extroverta drag, de är alltså någonstans mitt emellan.

Högkänsligt personlighetsdrag (HSP)

Highly Sensitive People (HSP) eller högkänslighet som det heter på svenska, är ett medfött personlighetsdrag som finns hos ungefär en femtedel av den globala befolkningen (jämt fördelat mellan kvinnor och män). Högkänsliga personer har ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda. Det gör att de lägger märke till mycket mer i sin omgivning, samtidigt som de bearbetar allt på en djupare nivå. Vilket resulterar i att de behöver mer tid till att smälta alla intryck.

Min resa som högkänslig & introvert

Precis som många andra introverta och högkänsliga människor, kände jag mig ofta annorlunda redan som liten – missförstådd, överkänslig och ‘fel’. Jag hade till exempel ingen aning om att alla de känslor jag kände, inte bara var mina egna. Inte heller förstod jag den inre konflikt som dök upp inom mig, varje gång någon uttryckte en sak verbalt men deras kroppsspråk sa raka motsatsen. Sånt är inte så lätt att varken förstå eller sätta ord på som barn.

Jag vet inte hur många gånger under årens lopp som jag fått höra ”var inte så känslig”, ”ta det inte så personligt” eller ”du tänker för mycket”. Det är troligen välmenande råd, men ärligt talat helt jäkla omöjligt att följa! Det går inte att sluta vara känslig.

Jag kommer så väl ihåg ett av de allra första utvecklingssamtalen i skolan, då det konstaterades att jag många gånger föredrog att sitta själv och pyssla framför att leka med de andra barnen. Det var inte så att jag inte hade några vänner, utan bara det att jag alltid tyckt om att vara ensam.

Eller ensam är egentligen fel ord, jag känner mig aldrig ensam när jag är själv. Ironiskt nog, känner jag mig oftast som mest ensam när jag är omgiven av mycket folk – på event, fester eller liknande tillställningar. Därför har jag en tendens att undvika dessa, jag avskyr verkligen att mingla!

Många gånger har jag önskat och försökt att vara annorlunda, jag har känt att jag borde vara mer social och mindre känslig. Det var först för några år sedan som jag kom i kontakt med dessa begrepp och insåg att jag är introvert och högkänslig. Den insikten var en stor lättnad för mig, plötsligt fick jag en förklaring till varför jag är och reagerar lite annorlunda än många andra. Varför jag är så känslig. Samtidigt var det skönt att inse att jag inte alls är så ensam som jag trott, att fler tampas med samma utmaningar, tankar och känslor.

Jag älskar att kunna vända ansiktet mot solen, sluta ögonen och fyllas av en genuin och bubblande lycka.

Kunskapen har lett till ökad acceptans, men också till värdefulla insikter och förståelse. Jag har alltmer börjat omfamna både mina styrkor och svagheter – hela mig själv, som jag är. Jag har också insett att några av de saker som jag tidigare sett som ‘svagheter’ i själva verket är några av mina största styrkor.

Istället för att förtrycka min intuition (som tidigare) har jag börjat lyssna till den. Istället för att leva i någon form av offerroll (där man är offer för livet och omständigheterna) har jag insett att jag både har huvudrollen och är regissör i min egen film – livet.

Att vara högkänslig är förenat med många utmaningar, men också många gåvor. Eftersom vi känner mer, upplever vi ofta högre toppar än genomsnittet, men också djupare dalar. Vi har förmågan att njuta mer av dofter, smaker, synintryck, beröring mm, men är samtidigt känsligare för exempelvis smärta.

Jag har slutat önska bort min känslighet och tränar på att vända den till min fördel. Idag är jag tacksam för den, eftersom den berikar mitt liv och bidrar med så många fler färger och nyanser. Jag älskar att kunna vända ansiktet mot solen, sluta ögonen och fyllas av en genuin och bubblande lycka. Av att till synes små saker berör mig på djupet och att jag ser skönheten i de mest vardagliga av ting. ♥

Vill du lära dig mer om högkänslighet kan jag tipsa om Högkänslighetspodden, Sveriges Förening för Högkänsliga samt en film (som jag ännu inte sett själv, men vill se) nämligen "Sensitive – the movie".

 

Sandra Junhammar brinner för yoga, hållbar livsstil och personlig utveckling. Hon har valt ett liv i frivillig enkelhet och tagit en paus från jobbet som byggnadsingenjör. Sandra intresserar sig för självhushållning och strävar efter att leva nära och i samklang med naturen. I sina texter lyfter hon ämnen som rör hälsan och miljön, men också normer, minimalism och downshifting. Förhoppningen är att inspirera andra att frigöra tid och må bättre. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.