Moralkakor: ”Kristallberget” och kladdkaka med rostade mandlar och flingsalt
Nya enkla recept bakas med gamla visdomar
En sötsyrlig bärsås till blir pricken över "i". Foto: Eva Sagerfors/Epoch times


Den gamla folksagan bjuder på en godhjärtad prins, magi, äventyr och underhållning. Till det får vi en lyxig chokladkaka med goda smaker, men utan vitt socker eller gluten.

Här bjuder vi på riktigt fin dessert eller fika med smaker av mörk choklad, rostad mandel, flingsalt och sötsyrlig bärsås. Kakan ska vara kladdig i mitten och påminner i smaken om chokladfondant. Den sötas naturligt med honung.

Receptet är framtaget med utgångspunkt från webbsidan Helande mats recept. Sidan är specialiserad på mat och godsaker som kroppen mår bra av och som kan hjälpa att läka oss. Här finns varken gluten eller vitt socker.

Klassiska ingredienser 

Folksagan ”Kristallberget” innehåller flera av de klassiska sagoingredienserna och bjuder bland annat på en godhjärtad prins, lite förtrollning och ett hjältedåd. Vi får samtidigt både spänning och underhållning.

Sagan kan läsas i sin helhet i sagosamlingen Bland tomtar och troll, 1980. Här ges en kortare version. Receptet kommer efter sagan.

Kristallberget

Det var en gång för länge sedan en kung, vars hustru gick bort när hon födde deras son. Kungen var glad över att ha en arvinge, men med tiden blev han allt mer besviken på Prinsen. Alla ansåg att pojken var en tok. De sade det inte högt inför kungen, men han tyckte samma sak.

Prinsen hade ingen känsla för sin höga ställning och var utled på livet vid hovet. Vid en fest kom Prinsen i en fåraherdes slitna kläder; sin röda sammetsrock hade han gett bort till en fattig man som frös. Gästerna försökte hålla sig för skratt och kungen var rasande.

Det var ingen nytta med att ha Prinsen i regeringen. Medan ministrarna var fördjupade i att bestämma vilket avtal som kunde brytas med minsta risk för landets anseende och ekonomi kunde Prinsen avbryta dem med idiotiska frågor om hur många kor de fattiga ägde.

Kungen sade så småningom till honom att han inte behövde delta i regeringens arbete, för vad hade egentligen de fattigas kor med rikets affärer att göra?

– Boskapen angår ditt eget folk. Det måste väl vara viktigare än fåniga underskrifter på fåniga papperslappar? svarade Prinsen.

När Prinsen blev äldre blev det dags för giftermål och kungen diskuterade alla världens prinsessor med sina ministrar. Det var viktigt att hon hade en stor hemgift.

Den utvalda prinsessan inbjöds till slottet, men Prinsen tyckte inte om henne. Hon var ful och hade ett dåligt humör. Efter att ha avvisat henne ville ingen prinsessa höra talas om honom. Men folket tyckte märkligt nog om honom.

En dag fick kungen reda på att Prinsen sålt ett dyrbart spänne för att hjälpa en bondfamilj i nöd. Han blev ursinnig.

– Snart kommer du att ha tömt skattkammaren, röt han.

Prinsen tyckte inte att det skulle skada någon och föreslog att de själva kunde äta något mindre än arton rätter på vardagar och tjugofem på söndagar.

– Då skulle ingen av dina undersåtar behöva äta ekollonsoppa.

Kungen var så arg på sin otacksamma dåre till son att han sade att han skulle göra sin systerson till arvinge istället.

– Du skulle ju vända upp och ner på allting om du hamnade på tronen!

Prinsen gick med på det, lämnade salen och letade upp en bra häst i stallet. Han förmodade att han var en dåre, men hädanefter var han i alla fall en fri dåre. I åratal hade han varit led på allt som hade med hovet att göra och det kändes bara bra att slippa utsikten att behöva bära en juvelbeklädd krona.

Han stannade till vid ett vattendrag och innan tog sig att dricka såg han först till att hästen fick vatten; så dåraktig var han till sin natur. Han hade sedan inte ridit länge förrän han såg en vit hind som hade fastnat i en fälla. Det var svårt att få loss henne utan att hon tog skada och Prinsens händer blev fulla av skråmor och rispor. Men till sist kunde hon resa sig upp och sade:

– Du har ett hjärta av guld. Nu vill jag belöna dig, du visste nog inte att du gjorde en fe-hind en tjänst.

Foto: Rsbandi/CC BY-SA 3.0

Prinsen undrade varför hon inte använt sin trolldomsförmåga för att ta sig fri. Hinden svarade att hon inte kunde använda förmågan för sin egen fördel, bara för att hjälpa andra. Hon bad honom berätta om sina bekymmer.

Så Prinsen berättade att han blivit utkastad av sin far eftersom denne inte ville ha en dåre till arvtagare. Hinden ville då veta på vilket sätt han var en dåre.

– Därför att jag aldrig uppför mig som en prins bör göra, så de har väl rätt.

Hinden förstod att Prinsen var ute för att söka äventyr och om han då skulle råka ut för fara så lovade hon att hjälpa honom. Hon instruerade honom att säga ”Lilla hind, vita hind, kom till mig”, sedan kasta sig på marken och säga om han ville bli en falk eller en myra. Då skulle hon förvandla honom till det. När han ville bli sig själv igen, skulle han bara ropa på henne och säga ”mig själv igen”.

Prinsen var rörd av tacksamhet och hinden trippade iväg ut i skogen. Efter att ha funderat i tio minuter sade han åt sin häst att springa hem. När hästen kom ensam tillbaka till slottet trodde alla att Prinsen var död. Kungen lät då sjutton sändebud klädda i purpurrött hämta hans ädle systerson. Den unge mannen utropades till kungens arvtagare och fick sedan gifta sig med prinsessan med den stora hemgiften. Den här gången påverkade ingenting äktenskapsplanerna och de kunde glädja sig åt att hitta nya fel hos varandra varje dag. Kungen och hovfolket var så nöjda med paret, som inte en enda gång förlorade sin värdighet.

Prinsen hade bestämt sig för att ta en flygtur så han lät sig förvandlas till en falk. Han flög högt över blåa sjöar och ödsliga berg. Aldrig förr hade han känt sig så fri och så pigg. Han flög vidare och fick så småningom se ett stort berg av kristall. En bit därifrån låg ett slott, men omgivningarna var öde. Där fanns ingen stad och inga byar. Han sänkte sig ner vid slottet, återfick sin mänskliga gestalt och knackade på porten.

Efter att ha väntat länge öppnades portarna av en gråtande man. Prinsen undrade vad som stod på. Mannen förstod att Prinsen var en främling och förklarade att det fanns en hemsk, tolvhövdad drake i kristallberget. Han sade att ingen hade lyckats ta sig in dit och att det inte verkade finnas någon ingång. Ändå kan draken ta sig in och ut som han vill. Draken hade förstört hela staden och alla kungens trollkarlar hade letat efter något sätt som kunde hjälpa kungen att döda draken, men inget hade de hittat.

När Prinsen undrade varför mannen grät så fick han veta att prinsessan bara dagen innan hade varit ute och gått i slottsparken när hon sett en gyllene killing. Den hade hon följt efter ut ur trädgården och fram till berget. Då hade ett stort hål öppnats i berget och hon hade sugits in. Kungen hade då sänt dit alla sina elvahundratrettiotre riddare, men ingen av dem kom tillbaka.

Mannen fortsatte att berätta att riddarna allihopa hade blivit förvandlade till glas. Prinsen tyckte det lät rysligt, men ville ändå gå dit för att ta en titt.

Mycket riktigt, vid foten av kristallberget låg alla de elvahundratrettiotre glasriddarna. Prinsen såg upp mot det vackra kristallberget som glänste i solen. Men nu ville han skynda sig att hitta ett sätt att komma in så att han kunde hjälpa den unga flickan i sin nöd.

Han ropade på hinden och bad att få bli förvandlad till en myra. Han kilade snabbt runt berget för att försöka hitta någon liten springa att ta sig in igenom. Det lyckades.

Inne i berget fanns stora, vackra salar, där allt var gjort i glas. Allt glänste skarpt och hade han inte varit en liten myra så hade nog blivit bländad av ljuset. Han stod stilla och lyssnade, men ingenting hördes. Han kilade vidare genom korridorer och kom så fram till en hög dörr, gjord i mörkviolett glas. Men här fanns inte minsta springa att se och Prinsen höll alldeles på att tappa modet.

Nu hade han ändå kommit så här långt och han tyckte att det vore förargligt om en dörr skulle få hindra honom. Han bestämde sig för att komma på ett sätt att ta sig in. Han stannade upp och när han stod alldeles stilla fick han se en mycket liten prick där tröskeln skulle ha varit. Pricken höll på att försvinna, men Prinsen skyndade sig efter den.

Foto: D Williams/Pixabay

Mitt inne i salen, på en ljusblå kristallsoffa, satt den älskligaste prinsessa och grät. Han tyckte att det var konstigt att hon inte lade märke till honom, men kom sedan på att folk i allmänhet inte lägger märke till en ensam myra som springer över golvet. Han lät sig så förvandlas till sig själv.

Prinsessan såg på honom med ögon som lyste som stjärnor. Hon undrade hur han hade kommit in eftersom porten var låst med en förtrollning. Prinsen tyckte inte att det fanns tid att prata om det och frågade om hon kände till kristallbergets hemlighet, den som kunde göra draken maktlös och få hela berget att rämna. Jo, hon kände till den. Draken hade skrutit om att ingenting annat än lågan från eldslandsljuset kunde besegra honom.

Hon berättade att det i rummet intill fanns en röd låda i glas. När man kastar lådan i golvet trillar ett ägg i trä ut och inuti ägget finns ett magiskt ljus som är stulet från kungen av Eldslandet. När ljuset tänds smälter berget bort och draken blir maktlös.

Draken hade sagt att det bara var lågan från ljuset som kunde ta hans slughet och styrka, men att ljuset aldrig kunde tändas. Prinsessan berättade att draken sov nedanför lådan och ljudet av glas som går i kras skulle väcka honom.

Prinsen lät sig återigen förvandlas till en liten myra och när prinsessan hade torkat sina tårar såg hon därför ingen prins och trodde att hon hade drömt alltsammans.

Den lilla myran lyckades ta sig in även i nästa rum och hittade glaslådan. När han hade funderat en liten stund lät han sig bli människa igen, tog fram sitt elddon och granskade noga lådan. Där fanns en springa och med sin kniv kunde han bända upp lådan och ta ut ägget. Han fick så fram en ljusstump ur ägget och tände den. Ljuset brann med en våldsamt röd låga och i detsamma hördes ett vrål från draken.

Prinsen blev förvandlad till en liten myra igen och tog sig tillbaka till prinsessan. Han förklarade för henne, i mänsklig skepnad, hur hon skulle göra för att förvandlas till en myra så att de kunde ta sig ut ur berget, som nu höll på att smälta.

Med en kraftansträngning lyckades de ta sig ut. Väl ute bad Prinsen hinden att hjälpa de elvahundratrettiotre riddarna, och snart kunde de ta sina svärd och resa sig upp. Alla hurrade de för Prinsen.

Under mycken sång, dans och glädje gifte sig Prinsen och prinsessan. Nyheten spred sig och när Prinsens far fick veta avskedade han genast systersonen och hans grälsjuka hustru. Sedan skröt han med att han alltid hade tyckt att hans son var den klokaste mannen i riket. Alla andra sade att det hade de också alltid tyckt.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Kladdkaka med rostade mandlar och flingsalt

Det här behövs för ca 10 bitar

4 ägg

1 tsk vaniljpulver

4 msk kakao

½ dl mandelmjöl

½ dl kokosmjöl

½ tsk bikarbonat

150 g smör eller kokosolja

3 msk honung

en nypa salt

Till formen

Mandelmjöl

Garnering

flingsalt

½ dl mandlar

2 dl jordgubbar

ev 2 tsk honung

syrad grädde, vispgrädde eller vispad kokosgrädde

Gör så här

Sätt ugnen på 150 grader. Smörj en form cirka 21-23 cm i diameter, och strö med mandelmjöl.

Vispa äggen fluffigt. Blanda ihop de torra ingredienserna och rör ned i äggsmeten. Smält sedan smöret eller kokosoljan på låg värme. Rör i honungen så att den löser sig. Blanda ner i det torra.

Häll smeten i formen och grädda i ungefär 8 minuter. Kakan ska vara dallrig i mitten och fast i kanterna när den är klar.

Skär mandeln till flisor och rosta i en het, torr gjutjärnspanna.

För att göra bärsåsen: mixa jordgubbar eller andra lite syrliga bär, tillsammans med lite honung. Servera kakan med bärsås och syrad grädde, vispgrädde eller vispad kokosgrädde.

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.